Det som inte syns i media

För fjärde året i rad har konflikterna i Demokratiska Republiken Kongo och Colombia glömts bort. Ett annat återkommande ämne som inte syns i media är alla miljoner världens fattiga inte får tillgång till medicin.

Bland de tio humanitära missförhållanden eller katastrofer som enligt Läkare utan Gränser varit minst uppmärksammade eller inte alls figurerat i media finns: att ett slut på kriget i Angola avslöjande en akut undernäring, brist på föda och skydd för flyktingar i Nordkorea, sjukepidemier, hunger och brist på sjukvård i Somalia och Sudan och civilas utsatthet i kriget i Tjetjenien.

Utan medicin dör folk i botbara sjukdomar

Läkare utan gränser gör ett bra jobb för bortglömda och föraktade sjuka människor i världen, som inte ges rätten till vård - människor i flyktingläger, katastrofområden, de som lever under förtryck och alla i fattiga områden. De räddar liv i stället för att bara prata om samhällsförändringar medan liken radas upp. Det gör även de inhemska läkarna och sjukvårdarna, men de räcker inte till. Läkare utan gränser har bättre utrustning och högre utbildning. Den deltar i internationella konferenser och kan nå ut med information i media och organisationer. Hiv/aids har lyckats ta sig in som medieämne, men andra vanliga sjukdomar som sömnsjukan, malaria och TBC drabbar inte västerlänningar.

Läkare utan gränser vill förstås lyfta fram alla miljoner människor med sjukdomar som gör dem till orkeslösa eller tar deras liv - och den enda anledningen är brist på medicin - och de hundratusentals fysiskt och psykiskt skadade i krig. Visst håller man med att detta ska uppmärksammas och tycker att dessa händelser bör få plats i nyhetsflödet och är värda bakgrundsartiklar. Med normalresurser är det en lätt uppgift för media.

De Andra som offer

Samtidigt liknar Läkare utan gränsers urval av händelser och sättet de tar upp dem medias metod att "göra de Andra till offer". Offret kompletteras med en bild av de vilda galningar som gör massaker i det som kallas etniska konflikter.

När det rapporteras om människor i särskilt afrikanska länder eller fattiga människor i fjärde världen skildras de som offer. Kvinnor är extra lämpliga att stå roll för den bilden. Fem minuter eller veckans elände från tredje världen. Offer som de rika ska hjälpa att överleva, offer som västerländsk politik ska ge stöd, offer som ofta har en mörkare nyans i huden är de som kommer med sin hjälpande hand, offer som ska lära av oss. En metod som talar om att vi alla är lika, men som stärker åtskillnaden.

Historier om handlingskraft

Det går att göra listor på annat som inte heller syns i media: underklassens kamp att skapa sig arbete och en gemenskap, underklassens organisering i bostadsområdet, demonstrationer som utgår från fattiga områden, civilas motståndskamp i Tjetjenien, kvinnor som använder andra feministiska metoder än vi är vana vid, homosexuellas kärleksförhållanden i samhällen där sådana är förbjudna, undervisning som kommer till på gräsrotsnivå, analfabeter som genomskådar det politiska rävspelet, arbetarklassbarn i Afrika som genom stipendium studerat medicin, ambulerande inhemsk sjukpersonal, barn med livsglädje utan att ha blivit utvalda som fadderbarn, aktivisten som är rai-sångare, unga flickor som med vapen i hand ledde familjens flykt från Liberias krig, prostituerade som delar sina råd om smittor och torskar och förlöser varandra, inhemska befolkningens föreställningar om de västerländska hjälparbetarna, antirasister som väljer ett militant språk och metoder, små politiserade grupper som knyter näven framför institutioner och som utformar skrivelser till högsta instans och mycket, mycket mer. För de historierna är inte de västerländska utrikeskorrarna de bäst lämpade.