Tisdag 16 september 2003
Så nu kommer hämnden. Statsministern började sin första presskonferens efter omröstningen ganska sportsligt med att uttala sin respekt för resultatet. Men i slutet kunde han inte låta bli att ge igen:
- På lång sikt bedömer jag att vi får sämre förutsättningar för svensk ekonomi. Svenska folket har varit informerat om det, men ändå röstat nej.
Den dumma pöbeln har alltså inte lyssnat tillräckligt på vad Göran Persson tror. I den verkliga världen har de EU-länder som står utanför EMU högre tillväxt och lägre arbetslöshet än de länder som är bundna. Det beror inte nödvändigtvis på EMU. Det finns teorier som talar för och teorier som talar emot. Men att "bedöma" att söndagens händelser har kraft att vända på det nuvarande förhållandet tyder på en god fantasiförmåga.
Även Kapitalet spår eld, svavel och hungersnöd åt de olydiga. En lång rad näringslivsbossar ger den EMU-kritiske ministern Leif Pagrotsky skulden för nederlaget. Dagens Industri håller med, men tycker att viktigare än att avsätta nej-ministrarna vore att regeringen gjorde sig av med sina "tillväxtfientliga" samarbetspartier. Svenska Dagbladet passar på att upplysa oss om att hade soffliggarna gått och röstat ja, så hade nej-sidan förlorat.
Den tjurande eliten kanske skulle kunna trösta sig lite med Bertolt Brechts gamla dikt Lösningen:
Efter upproret den 17 juni
Lät Författarföreningens sekreterare
Dela ut flygblad på Stalinallee
Som det stod att läsa på att folket
Hade förbrukat regeringens förtroende
Och att det enbart genom fördubblat arbete
Kunde återfå det. Men vore det då
Inte enklare om regeringen
Upplöste folket och
Valde ett nytt?