Varför ska vi krypa för
rädda företagare?

Maud Olofssons utspel om att inte lagen om anställningsskydd, (las) ska gälla unga upp till 26 år i DN debatt den 3 februari är en del av högerns vilja att arbetsgivare, som ofta nämns som företag, ska ha makt över arbetsrätten. Något som särskilt gynnar storföretag och statliga, kommunala och landstinget som arbetsgivare.

Om vi lägger arbetsrätten åt sidan och tittar på just Olofssons sätt att rikta in sig på unga under 26 år och att förslaget skulle ge 14 000 nya ungdomsjobb på kort tid - vad säger då Olofsson? Jo, hon påstår att unga människor under 26 år är trögast att byta jobb när det snarare är medelålders anställda som hon själv. Hon säger också att unga under 26 år inte har någon erfarenhet och indirekt säger hon att det finns bara en gemensam erfarenhet och kunskap som ska värderas på arbetsmarknaden.

Att antalet arbetslösa ungdomar mellan 16 och 24 år enligt SCB var 51 000 år 2005 är något samhället inte kan blunda för. Men de är inte den likformiga grupp som Olofsson beskriver dem. De värderas olika av arbetsgivare. Det som arbetsgivare i undersökningar om rekrytering som bland andra Anders Neergaard och Fredrik Hertzberg gjort är social kompetens eller "passa in" på arbetsplatsen. Det betyder ofta att du ska vara vit svensk, heterosexuell, ibland ha rätt kön och ha rätt klasstillhörighet. Diskriminering är hinder för många unga att få jobb. Olofsson tycker istället synd om dem som diskriminerar. Hon försöker framställa sig som någon som fixar lösningen på hur ungdomar får ungdomsjobb – och eftersom de heter så är det väl inte vad högern brukar säga "riktiga jobb". Men hennes förslag går ut på att företagare som inte törs anställa ska få särbehandling för att anställa unga arbetssökande på förmånliga villkor.

Olofsson förklarar att det föreslagna ungdomsavtalet "löper över längre tid [än provanställning] och kommer då inte främst att handla om att testa personens individuella lämplighet, utan om att testa lönsamheten i anställningen." Kapitalets krav utan omskrivningar.

Varför slopa las för just ungdomar mellan 16-26 år? Den gruppen byter ändå jobb i hög utsträckning eller börjar studera och då kan ett försök att införa förslaget lättare utvärderas att ha lyckats. Det kan öppna för att tänja på anställningsskyddet överlag.

Olofssons förslag att de stackars arbetsgivarna ska ha rätt att säga upp ungdomar med omedelbar verkan är vardag för anställda (oavsett ålder) utan avtal. För de många som går på projektanställningar gäller en månads uppsägningstid. Det som Olofsson kallar ungdomsjobb kan om förslaget skulle prövas och utvidgas bli billiga jobb i Sverige för arbetsgivaren. De brukar vara vikta för dem som inte "passar in" i svenskheten.