Illusionen om den store
Skaparen

För närvarande åker en av Svenskt Näringslivs frontorganisationer land och rike runt och sprider sitt budskap på Sveriges gymnasieskolor. Enterprise är ytterligare en i raden av starta-eget-kampanjer som det privata näringslivet driver.

Men man måste förstå den i sitt sammanhang, det primära målet är inte att få ungdomar att starta eget, utan det är ideologiproduktion från höger. I en tid där enbart var tredje ungdom mellan 15 och 25 år tror på kapitalism och marknadsekonomi, enligt Ungdomsbarometern från oktober 2004, så gäller det att gå till ideologisk offensiv.

Centralt i det borgerliga tankesystemet är idealismen, att det är individer och idéer som är de grundläggande drivkrafterna i historisk utveckling. Det kan gå så pass långt att klassamhällets varande ifrågasätts då det endast existerar individer. Och den individ som lyfts fram är entreprenören som med sin unika kreativitet skänker mänskligheten innovationer av diverse slag.

Det kollektiva förkastas och det individuella hyllas, ofta i fantastiska framgångssagor med en Bill Gates eller en John D Rockefeller i centrum som med två tomma händer och hårt arbete tog sig till toppen. Men de enstaka undantagen kan aldrig motbevisa det faktum att den ägande klassen på det stora hela reproducerar sig själv.

Vad Svenskt Näringsliv via kampanjer som Enterprise vill uppnå är den amerikanska situationen, där 39% procent av väljarkåren enligt BBC:s Greg Palast anser sig antingen tillhöra eller kommer att tillhöra den rikaste procenten i USA. Det vill säga den procent som George Bush lovade och kom att gynna mest under sin presidentperiod.

Genom att förmedla bilder där alla kan lyckas skapas ett individuellt medvetande kring egentligen kollektiva processer. När kreativiteten hos innovatören hyllas skapas en myt som vi alla är mottagliga för. Då vi faktiskt skulle önska att vi alla kunde bli vår egen lyckans smed.

Att hårt arbete lönar sig, att ens drömmar kan bli verklighet. Men likt Newtons äpple faller inte uppfinningar och idéer ned från himlen. Bakom den så kallade kreativiteten hos entreprenören står ofta tusentals människor som i flera led förbättrat och förändrat redan existerande tankegods och teknik.

I Vapen, Vete och Virus beskriver fysiologiprofessorn Diamond Jared ångmaskinens tillkomst. Watts ångmaskin från 1769 byggde på Newcomens från 1712 som byggde på Thomas Saverys patent från 1698 som i sin tur härstammade från Denis Papins variant 20 år tidigare som i ytterligare led bland annat gick tillbaka till Christian Huygens. Så ser det ut med de flesta större uppfinningarna.

Men att människans kreativitet kommer till sin rätt i rumsliga och tidsmässiga kollektiv, där tankar kan testas, förkastas och diskuteras passar inte in i den borgerliga ideologin där själv är bäste dräng. Då en sådan syn angriper själva grundfundamentet i det kapitalistiska samhället. För om allt vi ser omkring oss i den moderna världen är resultat av samhälleliga och kollektiva processer, och inte individuella prestationer faller hela legitimiteten för den privata äganderätten - och med den systemet.

Utifrån detta så förstår man varför det är så viktigt för de privata ekonomiska intressena att förmedla bilden av kreativitet som en färdighet för den enskilda människan att odla och forma. Inte kreativiteten som en rörelse vars kraft berör och engagerar hela mänskligheten med allt större tyngd ju mer komplext och avancerat samhället blir.