Dagens regeringar bär
fascisternas spöknippen

Häromdagen rapporterade TT att upp till en fjärdedel av de engelska väljarna kan tänka sig att rösta på det nazistanstrukna och uttalat rasistiska Brittiska nationalistpartiet (BNP) i kommunvalen i maj. Nyligen slog arbetsmarknadsminister Margaret Hodge larm om att åtta av tio vita arbetarfamiljer i hennes valkrets i Barking i östra London erkänner att de lockas av BNP:s rasistiska budskap.

Men Hodges larm ekar ihåligt. Det är hennes egen regering som har berett marken för den här utvecklingen. På EU-nivå har man tillsammans med övriga länder verkat för att stärka gränsskyddet – vilket innebär att flyktingarna dör i tusental utanför Europas kuster. På hemmaplan har Storbritannien bland annat infört ett poängsystem för invandrare, graderat efter vilka kunskaper de har, som gynnar högutbildade.

Sarkozy en ivrig påhejare

Nyligen ingick landet i en sextett av stora EU-länder (Tyskland, Spanien, Polen, Frankrike, Italien och Storbritannien) som träffades i tyska Heiligendamm för att diskutera säkerhets- och migrationsfrågor. Vilket betyder diskutera hur repressionen i allmänhet och mot flyktingar i synnerhet ska öka. Denna gång diskuterades införandet av särskilda ”kontrakt” för invandrare. De nyanlända ska lova att lära sig språk och respekt för ”västerländska vanor och samhällsförhållanden”.

Den här typen av kontrakt finns redan i Nederländerna och en av de ivrigaste förespråkarna för att de sex stora länderna ska ta efter detta är Frankrikes inrikesminister Nicolas Sarkozy (ja, det är samme man som kallade förortsungdomarna i Frankrike för ”slödder” när de gjorde uppror i höstas). På mötet enades länderna om att kontrakten ska fokusera på tre huvudpunkter. De nyanlända ska ha kunskap i landets språk, de ska känna till landets institutioner och ha tillräckligt med pengar för att klara sin försörjning. Den brittiske inrikesministern Charles Clarke sade att det handlar om demokrati, respekt för andra trosuppfattningar, lagar och en fri press.

Utestängning och sortering

Clarke är antingen korkad eller en medveten lögnare. Vad det handlar om är i första hand utestängning och i andra hand sortering av de som trots allt lyckas slinka in i det förlovade landet Europa. Vid sidan av kontraktsdiskussionerna fördubblade EU till exempel häromveckan visumavgiften för de som vill resa från icke EU-land till EU-land. Från 350 kronor till 600. Vad skulle det ha med ”demokrati, respekt för andra trosuppfattningar” att göra?

Vi kan se på tyska kristdemokraternas (CDU) förslag till kunskapstest för invandrare. Enligt förslaget skulle testet skulle innehålla frågor om Tysklands statsskick, historia, om tyska forskare, uppfinnare och tonsättare. Den som kommer till Tyskland, på flykt från säg Irak, ska alltså dels besitta en viss allmänkunskap om tyska kejsare och dels veta vad Johann Gutenberg uppfann på 1400-talet. Givetvis inbillar sig inte CDU att det är på det viset. De räknar kallt med att ett sådant test skulle sålla bort de flesta invandrare.

Dansk Folkeparti hycklar i vart fall inte

Dansk Folkeparti däremot försöker inte ens dölja sina avsikter. Jesper Langballe, talesperson för partiet, förklarade varför Danmark – som sedan ett par år blivit en skådeplats för alltmer öppen rasism och islamofobi – ännu en gång skärpt språkkraven på invandrare som vill bli danska medborgare med motiveringen att den som vill bli dansk måste kunna språket och känna till samhället tillräckligt väl för att kunna vara en del av det. ”Det handlar om att sortera bort dem som inte är värdiga” sa han och det luktar tyska raslagar lång väg.

Det nya språktestet för medborgarskap, Danska-3, är ett tvådagarstest bestående av läsförståelse, skrivprov och ett muntligt prov. Och nog kommer testet att sålla bort de ”ovärdiga”. Den som svarar ska till exempel med 300 korrekta danska ord skriftligt diskutera folkhälsa i ett internationellt perspektiv. Och muntligen kunna svara på frågor som ”Vad betyder tv och internet för befolkningen i fattiga länder?” och ”Vad kan samhället och enskilda företag göra för att begränsa föroreningarna från exempelvis industri och lantbruk?”. Med andra ord rätt öppet för den som frågar att avgöra vad som är rätt svar. Och därmed vilka som är ”värdiga”.

Regeringarna krattar manegen för fascismen

Den här utvecklingen har pågått i flera år och i många europeiska länder skördar de högerextrema krafterna framgångar. Men de har knappt behövt lyfta ett finger själva. De europeiska regeringarna har berett marken för dem, krattat grusgången fram mot maktens taburetter. I Sverige gjorde rasistpartiet Ny Demokrati en kort sejour i riksdagen, lämnade sedan över stafettpinnen till sossarna och när Bert Karlsson tio år senare får frågan om han inte är sugen på politiken igen svarar han att nej, det finns inget utrymme för Ny Demokrati eftersom det mesta partiet ville numera är genomfört – av sossarna.

Inför valet 2002 skulle Lars Leijonborg åka till Danmark för att ”ta debatten” med Dansk Folkeparti men kom tillbaka med krav på språktest för invandrare. Istället för att ta debatten tog han, som tidningen ETC uttryckte det, ”argumenten istället”. I Italien regerade Berlusconi fram tills för ett par dagar sedan tillsammans med två fascistpartier, varav ett av dem leds av Alexandra Mussolini, släkt med ni kan gissa vem och dessutom stor beundrare av ”Il duce”.

Förskjuter gränserna

De europeiska regeringarna för alltså inte bara en djupt rasistisk och människofientlig politik, vilket är illa nog. Men de förskjuter dessutom gränsen för vad som är ”acceptabel politik”. På ett ideologiskt plan närmar de sig fascistpartierna. Som om detta inte är nog skapar regeringarna dessutom en materiell grogrund för fascisterna genom sin nyliberala politik där klassklyftorna ökar, liksom maktlösheten och frustrationen.

I Sverige kan vi i höst välja mellan två olika block som lovar att fortsätta föra den här politiken – med vissa nyansskillnader. I Italien kunde de välja mellan en koalition där fascisterna ingick och en koalition som med sin politik på sikt kommer bereda väg för samma fascister. Detta är parlamentarismens realitet. Det ”demokratiska” skådespelet. Det borde vara uppenbart att det är dödsdömt. Våra verkliga val får vi göra på annat håll.