Liberalerna och
EU-kravallerna

Under EU-toppmötet i Göteborg 2001 sattes de rådande demokratiska reglerna ur spel i Sverige. Svensk polis upphävde yttrandefriheten med hjälp av containrar, batonger och skarpladdade vapen. Trots övergreppen från polisens sida var den borgerliga pressen aldrig intresserad av annat än att fördöma EU-motståndet och de personer som försvarat sig mot polisens attacker. Svenska Dagbladet karaktäriserades av uppfattningen att kravallerna var politiska. Man propagerade hårt för statens rätt att använda våld och man föreslog att polisen i framtiden borde få använda sig av tårgas och vattenkanoner. I en ledare skriver man om ”vänsterextremisternas hämningslösa stenkastarkravaller mot allt och alla som råkade komma i deras väg. Däribland polisen och ytterst rättsstaten”[1].

Även om polisen angreps så var det alltså ytterst rättsstaten som attackerades, enligt ledaren. Tidningen konstaterade även att tio månaders fängelse var det dittills längsta utdömda straffet för kravallerna och att det var alldeles för lågt:

”Nog borde ett så allvarligt angrepp på rättsstaten ha ett betydligt högre straffvärde när redan saliv på en åklagare kostar en månads fängelse”[2].

Förakt för riksdagen

I en annan ledare skriver man om de ”antidemokratiska krafter, företrädesvis representerade inom ung- och extremvänstern, som visar totalt förakt för de av riksdagen antagna lagarna liksom för demokratiskt valda politikers rätt och skyldighet att mötas. De stenkastande ungdomarna anser dessutom att de har rätt att överpröva polisens beslut och bedömningar enligt någon slags trottoarkantsjustice, helt utanför den svenska rättsordningen. I bästa fall kan pärlbandet av fällande domar med anledning av Göteborgskravallerna råda bot på denna utbredda rättsvillfarelse, inte minst när det gäller polisens rätt och till och med skyldighet att ingripa och t o m använda tjänstevapen”[3]

De som demonstrerade i Göteborg för ökad demokratisering av samhället utpekas av SvD som fiender, den svenska rättsordningen måste försvaras hårt och våldsamt. Att tre demonstranter sköts av polisen, varav en person skadades allvarligt, bekommer inte ledarskribenten mer än att denne poängterar polisens rätt och skyldighet att använda tjänstevapen. I en ledare betecknades kravallerna som en ”attack på demokratin och det öppna samhället”. Det tydliggjordes att det inte handlar om frustrerade huliganer, utan om yrkesdemonstranter.[4] Tidningen såg fram mot möjligheten att ”försvara demokratin med hjälp av tårgas och vattenkanoner”[5]

DN ändrade uppfattning

I Dagens Nyheter var man först av uppfattningen att kravallerna leddes av opolitiska ligister. Senare ändrade man sig plötsligt och beskrev aktivisterna som en grupp med politiska mål. Precis som på SvD:s ledarsida tryckte man på för ökade polisbefogenheter. Man föreslog även att militären skulle inkallas vid liknande framtida konflikter. I en tidig ledare skrev man att ”tusentals människor har demonstrerat fredligt. Men misstron mot Bryssel har hos vissa övergått i regelrätt EU-hat”. De maskerade stenkastarna hänvisades till som ”ligister” och ”narcissistiska våldsverkare, lika ointresserade av samtalen inne i Svenska mässan som av de seminarier och debatter som arrangerats av EU-kritiska organisationer”[6].

"Idag polisbil - imorgon din Volvo"

Ledarskribenten Hanne Kjöller var inne på samma spår. På EU-toppmötets sista dag skrev hon att ”nu har de ansiktslösa visat sitt ansikte. Vandaliseringen var poängen”[7]. Några veckor senare ändrade Kjöller plötsligt åsikt och invände mot att kravallerna bara var ett uttryck för ”frustration och maktlöshet”. Hon skriver ”Precis som med högerextremisterna måste vi med vänsterextremisterna börja väga in möjligheten att åtminstone några av dem faktiskt menar vad de säger. Att de vill ha en revolution, ett planekonomiskt samhälle utan äganderätt där det i morgon kan vara din lägenhet som ockuperas. Att den polisbil som slås sönder idag kan vara din Volvo i morgon. Att de vägbyggen som saboteras idag kan vara en abortklinik imorgon”.[8] Kjöller målar upp ett skräckscenario där folk blir i fråntagna sina lägenheter, transportfaciliteter och där kvinnors rättigheter kränks genom attacker mot abortkliniker.

Ahlmark var värst - som vanligt

Liknande skräckslagna ton använde Per Ahlmark i en ledarkolumn. Han skriver att politikerna måste agera som om det vore riksdagshuset som attackerades. ”Ingen av dessa fanatiker får komma i närheten av Riksdagshuset eller något av våra departementen…I värsta fall måste militär inkallas för att skydda landets politiska centrum”. Detta eftersom riksdagshuset ”är en symbol för friheten”.[9]

Var fanns de rakryggade liberalerna?

Istället försvarade man hårdnackat polisens våld och man sparade inte på krutet när det kom till att fördöma och håna de demonstranter som på något vis varit inblandade i oroligheterna. Det är slående att två av landets största borgerliga tidningar inte är överens om kravallerna var av politisk art eller inte. Den ena tidningen anser att de var det och att demonstranterna bör bekämpas som de terrorister och samhällsfiender de är.

Staten - rätt eller fel

Den andra tidningen anser uppenbarligen att de inte var mer politiska än fotbollshuliganism, även om de senare ändrade sig av oförklarlig anledning. Det finns ingen analys, inga fakta. Man vet knappt något om de grupper och människor man hatar. Man vet bara vad man älskar: den svenska staten, hur odemokratiskt denna stat än agerar.

Fotnoter:

[1] Osignerad ledare, ”Göteborgsdomarna avskräcker knappast”, Svenska Dagbladet 24.7.2001, s.2.
[2] Osignerad ledare, ”Göteborgsdomarna avskräcker knappast”, Svenska Dagbladet 24.7.2001, s.2.

[3] Osignerad ledare, ”Något bör stenkastarna lära av domen”, Svenska Dagbladet 30.10.2001,s.2.

[4] Osignerad ledare, ”När vänstervåldet tillåts regera”, Svenska Dagbladet 16.6.2001,s.2.

[5] Osignerad ledare, ”Göteborg blev vanärans slagfält”, Svenska Dagbladet 17.6.2001,s.2.

[6] Osignerad ledare, ”Från EU-skepsis till ursinne”, Dagens Nyheter 17.6.2001, s.A02.

[7] Kjöller,Hanne, ”Irländsk skugga över EU”, Dagens Nyheter, 16.6.2001, s.A02.

[8] Kjöller, Hanne, ”Från valsafari till svartluvornas Göteborg”, Dagens Nyheter 5.8.2001, s.A02.

[9] Ahlmark,Per, ”Busarna stormar Riksdagshuset…” Dagens Nyheter 30.7.2001, s.A02.