Islam valde fel hjälte

Han är en femspråkig universitetsutbildad kemist som sedan nästan ett år tillbaka fått politisk asyl i Sverige efter att ha torterats och suttit fyra år i israelisk arrest för sitt partipolitiska engagemang.

För att förbättra sin svenska läste han en intensivkurs i språket på Litorina folkhögskola i Karlskrona. Under en lektion diskuterades en nyhetsartikel om al-Zarqawi på en klasskamrats begäran. Islam berättade då att han inte delade medias bild och att han betraktade al-Zarqawi som en frihetskämpe som slogs mot ockupanter.

Att tala öppet visade sig vara ödesdigert. Följden blev ett möte hos rektorn där man inledningsvis frågade Islam hur han trivdes på skolan för att sedan övergå till ett samtal om hans åsikter.

- De sa åt mig att man inte ska diskutera politik på hennes lektioner, berättar Islam som ifrågasatte censuren och varför USA:s agerande i världen inte också räknades som terrorism.

Rektorn, Bengt Jacobsen, förklarade för Islam att man bör inleda en diskussion med "jag tycker".

- Jag sa åt dem att det bara var en ordlek, och att läraren under lektionens gång själv inte hade uttryckt sig så, fortsätter Islam.

Två dagar senare hölls ett nytt möte där representanter för kommunen deltog.

- De berättade att det nu fanns elever som var rädda för mig p.g.a. mina åsikter. Jag försökte säga att jag är socialist och inte ens är religiös, men de upprepade bara att skolan var fel plats att tala på.

Islam uppmanades att återvända dit och inte yttra sig kring det politiska, för annars skulle han förlora sin plats på skolan och även det ekonomiska stöd han var berättigad.

Nästa dag teg han, men då var det för sent. Efter ytterliggare ett möte med rektorn stod det klart att han inte var önskad längre.

- Jag skulle gå omedelbart, samma dag, trots att sommarlovet började om bara två veckor. Han sa att det vore bäst för alla inblandade. Jag förstod inget, t.o.m. i tredje världen varnar man sina elever först.

I Blekinge Läns Tidning (17/6) hävdar Bengt Jacobsen att det fanns flera skäl till avstängningen men att han inte vill gå in på dem.

Till Islam sa han däremot något helt annat. Först bestod skälen av studietakten och att Islam hade klagat på läxornas omfattning, men vid ett senare tillfälle hade rektorn ändrat sig - då visstehan inte längre vilka skälen var och erbjöd sig höra med läraren.

- Jag blev väldigt förvånad, hur kan man be någon lämna skolan utan att ens förklara varför, frågar Islam.

Han är chockad över vad som hänt. Detta är vad han, som flydde hit för att undgå den israeliska ockupationen, blivit utsatt för av samhällets förmåga att hantera öppenhet och olika diskurser.

Nu fruktar han det värsta och lever absurt nog med rädslan att bli kallad till polisen för att han under lektionstid inte delat de andras uppfattning om en politisk epitet i en tid som redan beskrivs som rädslornas decennium.

All hans oro är dessvärre inte obefogad. Islam var som bekant märkt redan innan han fick asyl. I väst avslöjade hans namn och utseende honom som en fientlig kombattant. Och inte blev det bättre av att han tänkte kritiskt i det svenska skolväsendet.

I lokaltidningen ger Bengt Jacobsen en pedagogisk förklaring till vad det hela verkar handla om - skolans oförmåga att på ett riktigt sätt hantera eventuella ideologiska konflikter:

- Han har rätt att tänka och tycka vad han vill. men i klassen finns elever med olika religiös och politisk bakgrund och då måste man uttrycka sig nyanserat. Är du för kategorisk blir det problem i en sådan grupp.

Uttrycka sig nyanserat, det gör man tydligen genom att hålla käft eller instämma. Hur var nu klyschan? Terrorist, revolutionär, frihetskämpe. Tre ord och lika många perspektiv. Ett av dem är förbjudet på en skola i Karlskrona. Yttrar man det havererar systemet som bygger på jantelagens konsensus.

Snart är Islam ännu ett arkiverat fall i en soppa som smakar järn av annat än blågula nypon. Ingen har tagit upp hans rättigheter, t.o.m. hans egen handledare uppmanade honom att inte gå ut till media. Det skulle göra saker värre förutspådde hon.

Man undrar hur mycket värre det kan bli, och för vem.