Förändring av
förskolan är
nödvändig

Borgerliga ledarskribenter tuggade fradga av rapportens konkreta och tydliga språk. Rapporten talar om både könsmakts- och genusordning, vilket uppenbarligen är något dessa skribenter betraktar som en socialistisk ägodel. Låt så vara att begreppen kan smaka illa för många men det de beskriver är en miljö där pojkars ges större handlingsutrymme på flickornas bekostnad.

Kritiken som främst framkommit gentemot förskolornas jämställdhetsarbete brukar handla om att flickor måste få vara flickor och pojkar få lov att vara pojkar. Att personalen inte ska tvinga flickor att snickra och pojkar att leka med dockor. Men en sån kritik handlar bara om att flytta fokus från det verkliga problemet: handlingsutrymmet, till traditionella uppfattningar kring manligt respektive kvinnligt.

Flickor har högre betyg men mindre utrymme

Att tjejer ges konsekvent mindre handlingsutrymme i förskolan är något som följer med senare i skolan. Man räknar med att tjejerna ska vara fogliga och i många fall fungera som stötdämpare för stökiga pojkar, för som det heter: pojkar är pojkar. Att flickor sedan generellt har högre betyg ser även i övrigt radikala socialister som ett tecken på att skolan är anpassad efter flickorna.

Vad de vägrar att se är två saker, dessa högre betyg leder inte till att de per automatik får det bättre än manliga klasskamrater och att det är flickorna som anpassats till skolan och inte tvärtom. Anpassningen till skolan innebär i ett vidare perspektiv en större respekt för auktoriteter och att vara tystare och inte säga emot.

Vilka värderingar förmedlas till barnen?

Att konstituera ett könssterotypt beteende handlar inte bara om begränsningar i flickornas handlingsutrymme utan också om förmedlingar av värderingar. Vem det är som gör vad i förskolan påverkar självklart också. Om det är den manlige vaktmästaren som det ständigt ropas efter så fort en glödlampa måste bytas sätter detta också sina spår.

Så även om medvetna föräldrar försöker befria sina barn från könssterotyper räcker det inte med att sålla bort det värsta i mediebruset utan även vara aktiv i sitt val av förskola. För det är knappast någon slump att vårdande yrken ses som kvinnliga medan mer handfasta och tekniska ses som manliga om detta är vad som omger barnen under en så formbar tid i deras liv.

Inget nytt förslag

Att arbeta jämställt i förskolan är inte något nytt förslag, det står inskrivet redan i förskolans läroplan från 1998 (lpfö98). Men det här arbetet kan inte få stanna vid att flickor uppmuntras till att gå till snickarhörnan. Det måste gå ett steg längre och inte hämma barnens könssuttryck eller uttryck för känslor. Om gråtande pojkar behandlas annorlunda än gråtande flickor och pojkar som pillar på sin snopp behandlas annorlunda än en flicka som fingrar på sin vagina är vi likväl kvar i situationen vi skulle lämna.

Men visst, lyssna på liberalerna när de ojar sig över ord som könsmaktsordning , men gör det då konsekvent. För när sedan dessa barn blir ett antal år äldre och några av dem vill göra upp med könsstereotyperna och heteronormen kommer samma liberaler återigen oja sig. Då ojar de sig över fiktiva grupper och att allt skulle bli så mycket bättre om vi slutade se kvinnor som en grupp underordnad män. Som om ett skolväsende vars könstereotypa beteende inte får kritiseras inte producerar betydligt tydligare kategorier. Men det kanske går för sig, så länge allt går i konservativa spår med tysta snälla och omvårdande kvinnor och självsäkra, högljudda och karriärsinriktade män.

Utredningen är i alla lägen ett gott arbete ur ett likhetsfeministiskt perspektiv. Det svåra är som alltid att övertyga stockkonservativa politiker, föräldrar, lärare och skolledare om att vi alla har något att vinna på att bli betraktade som individer och inte primärt som bärare av kön. För i motsats till liberalernas tro att könsmaktsordningen är något vi feminister försvarar med näbbar och klor, så är den i själva verket något vi slåss för att avskaffa. Och ett viktigt steg på vägen mot det målet är en förskola som behandlar barn som barn, oberoende av kön.