S och LO har fått vad de
bett om

Den 14 december, sex dagar innan a-kasseförslaget ska röstas om i riksdagen, tänker LO (och notera att vi med LO syftar på ledningen, inte medlemmarna) ”agera” med ”omfattande protester”.

Det betyder på sin höjd namninsamlingar och manifestationer. Som om LO vore vilken intresseorganisation som helst, Greenpeace eller Djurens Rätt. Inte en facklig landsorganisation med makt att få hela Sverige att stanna och stoppa vilket förslag eller få vilken regering som helst på fall.

Den makten tänker LO-topparna självklart inte utnyttja. Istället lägger de krutet på att fördöma när andra fackliga organisationer (SAC) agerar som fackliga organisationer ska. De hotar de egna medlemmarna med skadestånd och Arbetsdomstolen om de tar till verklig handling mot a-kasseförslaget. Istället för att ställa upp bakom dem.

Falsk självbild

Deras nuvarande kritik och protester mot borgarnas a-kasseförslag ekar därför bara tomt. Men det allvarligaste är att både LO och sossarna faktiskt aktivt har lagt grunden för den borgerliga regering vi nu fått på halsen.

I juli i år kom det en undersökning som visade att 8 av 10 LO-medlemmar medlemmar tycker att facket borde bli tuffare gentemot arbetsköparna. I det pressmeddelade som då gick ut sa SEKO:s förbundsordförande Janne Rudén att ”resultatet manar till eftertanke eftersom LO och dess medlemsförbund har tradition av att vara kamporganisationer som tar strid för sina medlemmar.”

Den självbilden är en ganska stor del av problemet. LO har näst intill aldrig tagit strid för sina medlemmar. De har istället tagit arbetsköparnas parti, offrat strejkrätten på den ”stabila arbetsmarknadens” altare, hållit tillbaka medlemmarnas lönekrav med hänvisning till fackets ansvar för samhällsekonomin.

När de väl spänner musklerna så är det bara rena symbolhandlingar (som Kommunalstrejken senast) som alltid slutar i fiasko och svek mot medlemmarna. Så snart det väcks initiativ och idéer från gräsrötterna så blir dessa genast åthutade av LO-pamparna.

Berett vägen för borgarna

Det är sossarna – med LO-topparna i släptåg – och inte borgarna som aviserat det liberala kapitalistiska samhället som ”den enda vägen”. I handling. De har vägrat ta medlemmarnas intressen på allvar och agerat som självgoda pampar. Det har gjort att folk tröttnat på dem och velat förändring för förändringens egen skull. De har helt enkelt proteströstat.

De har dessutom kringskurit valmöjligheterna för människor genom att närma sig högern, både rent politiskt och genom att ledande figurer i arbetarrörelsens topp agerar som konjaksbaroner och talar till medlemmarna därefter, så har de berett vägen för borgarna.

När inga alternativ återstår så uppfattar människor det självklart som att de lika gärna kan blunda och stoppa en valfri valsedel i det där kuvertet. När sossarna talar om solidaritet och jämlikhet men ändå i praktiken genomför samma politik som moderaterna pratar om så är det väl inga konstigheter att folk röstar på de senare?

Och varför skulle LO-medlemmarna lyssna på facktopparnas nyväckta klagosång om att högern försöker krossa facket? Det är ju ingen som begriper vad de ska med LO till. En facklig organisation som alltid står i givakt på det borgerliga samhällets sida så snart det hettar till kan väl lika gärna självdö?

Vi vill att människor genom sitt deltagande tar makten själva. Vi vill inte ha LO-pampar eller sossar vid makten. Men det finns grader i helvetet och borgare som vill slakta a-kassan vid makten är snäppet värre. Och att vi har det nu är LO:s och sossarnas fel.