Till Ungdomshusets
försvar

Den 14 december klockan 09.00 löper fristen ut för Ungdomshuset på Jagtvej 69 i Köpenhamn. Det har funnits sedan 1982 och är Köpenhamns mest klassiska kulturhus. Där arrangeras konserter och andra kulturevenemang, politiska möten, debatter och föredrag. Dessutom finns det övningslokaler och verkstäder i huset som används flitigt av ungdomar från såväl stadsdelen som resten av Köpenhamn.

Men i likhet med Christiania har Ungdomshuset utgjort en nagel i ögat på Köpenhamns borgerliga medelklass. Ungdomshuset ockuperades från början av BZ men efter två år gav kommunen ungdomarna bruksrätt till huset.

Avtalet uppsagt efter 17 år

Efter 17 år, 1999, bestämde Köpenhamns kommun helt plötsligt att avtalet om bruksrätten skulle åsidosättas och Ungdomshuset skulle säljas. Sedan 2003 har Ungdomshuset legat i en permanent konflikt med den kristna, fundamentalistiska sektorganisationen Fadershuset som velat köpa huset.

I år kom beslutet att Ungdomshuset ska övergå i Fadershusets ägo. Det har också framkommit att Fadershuset inte tänker använda huset utan vill riva det. Tidsfristen är satt till den 14 december klockan 09.00. Från och med denna tidpunkt är Ungdomshuset lovligt byte.

Hård polisrepression mot protesterna

Polisen har uppenbarligen mejslat fram en strategi som går ut på att slå ner kraftfullt på alla typer av protester mot stängningen, eller andra solidaritetsyttringar. I lördags (24 nov) attackerades en demonstration för Ungdomshuset – 83 greps och ett stort antal misshandlades av polisen.

Solidariteten med Ungdomshuset har dock visat sig vara massiv. Sedan beslutet kom om att huset ska säljas har aktivister vallfärdat från hela Europa till Köpenhamn för att bo i huset under ett par dagar eller veckor för att skydda byggnaden mot en eventuell attack innan den 14 december.

Striden gäller inte bara Ungdomshuset

Det är tydligt att kulturhus och ”squatts” (ockuperade hus) i andra länder är väl medvetna om att striden om Ungdomshuset inte bara gäller ”Ungeren” som huset även kallas. I snart sagt varje squatt i Berlinstadsdelen Kreuzberg, till exempel, finns någon form av grafittimålning som uttrycker solidaritet med Ungdomshuset. Striden gäller även dem.

Om Köpenhamns politiker lyckas knäcka Ungdomshuset kommer garanterat politiker i andra europeiska länder att snegla på deras exempel och tänka att: ”kan de så kan vi”. De vill också ta itu med sina alternativa, ockuperade kulturhus. De har samma intresse som Köpenhamn av att täppa till de sista sprickorna i den borgerliga, medelklassifierade kommersiella stadsbilden.

Försvaret av Ungdomshuset är ett försvar för att överhuvudtaget kunna ockupera hus, upprätta sociala centra, alternativa kulturhus, autonoma zoner, ja för att kunna bygga någon form av motkultur. Det är ett försvar för rätten att göra kulturellt motstånd. Ungdomshusets sak är vår.