Torsdag 21 december 2006
“Facket förlorar på denna debatt hos svenska folket. Som symbol blir Sofia oerhört viktig. Den lilla som bara vill vara och det stora facket med enorma resurser på andra sidan som trackasserar henne ...Bra jobbat facket. Ännu en knäckt person vars drömmar och idéer ni mosat. Det är maffiametoder.” Det skriver Fredrick Federley på sin blogg.
Ganska taffligt argument, om du frågar mig. Eftersom arbetsgivaren i detta fall är en ung kvinna som driver ett litet företag blir det enkelt att framhäva henne som det oskyldiga offret. Det är faktiskt de enda argument som borgarna använder för att försvara att Sofia Appelgrens anställda saknar sjuk-,pensions- och semesterersättningar. Är det ett hållbart skäl, att den lilla arbetsgivaren kan må dåligt när facket ställer krav på tecknande av kollektivavtal? Anställda som jobbar som inhoppare, och är utan fackliga rättigheter, jag undrar hur de mår jag. Att många människor mår dåligt av behandlingen från arbetsförmedlingen, socialkontoret och migrationsverket har aldrig varit skäl nog till att ifrågasätta dessa institutioners tillvägagångssätt. Men nu passar det argumentet, när det används för att odla misstro mot facket.
Något jag tycker är speciellt anmärkningsvärt är att man använder den här liknelsen, nu är alltså fackliga metoder maffiametoder. Tidigare har vi också lärt oss att demonstration och krav på demokratiska rättigheter är terrorism. Makten, staten, kapitalet är ute efter att definiera sina fiender och vi som står upp och försvarar oss, det är vår agenda som står i sökljuset.