Sätt julen i blockad!

Köphetsen är bisarr. I en kultur där du är vad du köper finns inga gränser för vad människor är beredda att offra för att ha råd att köpa en platt tv-skärm, ytterliggare en dator och en massa kläder. För människor ur arbetarklassen betyder julen en enormt stor press. Efter en höst där den borgerliga regeringen rivstartat med ogenerade attacker mot a-kassan och det som återstår av välfärdsbygget så förväntas alltså de som har det allra tuffast ekonomiskt att gå ut och handla som om det gällde livet.

Tomten i maskopi med Svenskt näringsliv

De annonsberoende och profittörstande medierna bidrar starkt till att folk år efter år luras att tro på det lycksaliga i att göra av med pengar på sådant man egentligen inte behöver. En av de etablerade mediernas främsta uppgifter är att stödja konsumtionen, få folk att uppamma ångest över materiella ting de ännu inte lyckats skaffa sig och att skapa en känsla av otillräcklighet. Gör de inte det säljer de inga annonser, dessutom skulle systemet som de blint tror på krackelera.

Hur du än uppfattar dig själv och din lya så duger det inte. Lösningarna som folk serveras för att komma ur "helvetet" är antingen att lägga sig på operationsbordet, anlita inredningsexpertis, banta eller att köpa hudvårdsprodukter och kläder. Ingenting om värderingar, känslor och idéer, bara köp, köp, köp. Det är en massiv propaganda som inte går att undvika. Vid jul når den sin absoluta topp.

Handla dig fri och respektabel

Den gamla arbetaridentiteten som innebar att folk identifierade sig utifrån sin ekonomiska och sociala position är starkt tillbakapressad av en liberal skräpkultur som säger att det inte finns någon egentlig arbetarklass och därför heller inga offer för systemet och i själva verket kan ju faktiskt alla vara medelklass. Medelklassnormens mest tragiska uttryck innebär att de som egentligen inte kan räknas till medelklassen med allt vad det innebär av ekonomiska resurser och intressen gör allt vad de kan för att passa in.

Då medelklassen gillar, eller åtminstone har någorlunda råd, att konsumera innebär det att alla andra förväntas hänga med. Julhetsen är symptomatisk för detta då den på ett fascinerande sätt inkluderar hela befolkningen i en i stort sett likadan mall, en mall där alla konsumerar, har ångest, konsumerar, arbetar över och inbillningssjukt mår lite bättre av alla nyinköpta prylar.

Dissa tomten i år!

I kampen mot det rasistiska och sexistiska klassamhället hade det kunnat bli mycket gott gjort med 50 miljarder kronor i startbidrag. De enorma summorna hade kunnat markera inledningen på en ny samhällelig fas där målet inte längre var att tillgodose den välgödda överklassens önskningar om mer rikedom och makt och att hetsa fram konstlade behov som skadar människor, djur och natur. Istället skulle julens ytliga budskap drunkna i en bjällerklang av röster som krävde social rättvisa och jämlikhet. Mål som inte är förenliga med dagens sjuka konsumtion.

Så när tomten knackar på vår dörr i år möts han inte av utsträckta barnarmar, glöggdimmor och förväntansfulla leenden. Nej, dörrknackningarna kommer att eka tomt inåt huset. Strejkvakter med passande rödfärgade täckjackor kommer att meddela skäggubben att julen är satt i blockad. Alla hans barnarbetare är befriade, renarna utsläppta och fabriken satt i brand, typ. Skippa julens kärlekslöshet, lyssna inte på giriga annonsmakare och skit för i helvete i vad den köpstarka övre medelklassen gör och tycker. Fira din självständighet och ta det lugnt med knäcken!