Stadigt högerut - med ny
järnlady

För det första måste det betonas att valet av Mona Sahlin som partiordförande inte kommer att innebära ett nytt socialdemokratiskt parti. Sahlin kommer varken att bana vägen för en återgång till folkhemstanken, keynesianism eller en stor offentlig sektor.

Sahlins 1990-tal talar sitt tydliga språk. Hon var, tillsammans med till exempel den dåvarande statsministern Ingvar Carlsson och finansministern och senare statsministern Göran Persson, i högsta grad ansvarig för den ideologiska omsvängningen i partiet. Socialdemokraternas grundläggande värderingar omformulerades under 1990-talet och stod för många inte att känna igen.

Faktum är att nyliberalismens intåg i den svenska politiken inte kan skyllas på enbart moderater och tankesmedjor som Timbro, sossarna stod aldrig i vägen när dessa högerelement ljög om statsskuld ¹ och behovet av en mer marknadsanpassad politik.

Tvärtom så anförde man den politiken i egen regi under stora delar av 1990-talet och in i dagens verklighet då den borgerliga alliansen kan slicka sig om munnen efter att ha fått ett eftertraktat liberalt systemskifte serverat alldeles utan eget slit.

Strejkförbud och lönestopp

När det 1990 var dags för socialdemokraterna att skriva ett nytt partiprogram som bättre överensstämde med den nya, ”tredje vägens”² politik satt Mona Sahlin i programgruppen. Partiprogrammet från 1975 genomgick en storstädning, ut åkte klasskampen och analysen av ägandet och in kom idén om att den politiska makten inte längre var knuten till produktionsmedlen utan till medborgarskap och valdeltagande.

Nämnas ska även att Sahlin under sin tid som arbetsmarknadsminister 1990-1991 var med och lade fram ett förslag om ett så kallat Stoppaket vilket bland annat innehöll strejkförbud, lönestopp och höjda strejkböter. Efter massiva protester tvingades man dock backa.

Folkhemmet tillbaka?

Efter att socialdemokraterna återtagit regeringsmakten från borgarna 1994 väntade sig partiets väljare att folkhemstanken skulle föras tillbaka på den politiska agendan. Detta var också vad Sahlin och statsminister Ingvar Carlsson lovade inför EU-omröstningen samma höst. Man försäkrade att ett svenskt inträde i den europeiska ”gemenskapen” skulle innebära satsningar på den offentliga sektorn, att medlemskapet var en nödvändighet. ³

Men efter att 107 000 arbetstillfällen i den offentliga sektorn försvunnit under året förstod den mest hugade sosse att tiderna verkligen hade förändrats och med den ett samhällssystem. ⁴ 1995 var Sahlin påtänkt som partiledare efter Ingvar Carlsson men ett mediedrev och en Toblerone kom ivägen och öppnade istället dörren för Göran Persson.

Individualiserad syn på förtryck

När Sahlin talar om rasism handlar det ofta om att det är allmänhetens värderingar och folks attityder som måste ändras. De individuella lösningarna, som är liberalismens signum, har varit så djupt rotade i det nya, ”tredje vägen” anstrukna, socialdemokratiska maskineriet att all form av exploatering och förtryck försvarats, fördunklats och förminskats främst genom att man inte gärna talar om strukturer och maktperspektiv.

Det ska dock nämnas att Sahlin 2006 utnämnde systemkritiska forskare som Masoud Kamali och Paulina de los Reyes att arbeta med integrationsutredningen, vilket gjorde att den strukturella rasismen trots allt hamnade i fokus under någon månads tid.

Detsamma gäller feminismen, Sahlin har inte gjort sig känd som någon stor feminist, men har gjort uttalanden om att det finns en strukturell könsmaktsordning i samhället.

Idolen Clinton

Utrikespolitiskt har Sahlin inte utgjort något vidare skrämselskott mot världens enda supermakt. Hennes inställning till USA:s olika anfallskrig går minst sagt i en annan riktning än den Olof Palme stakade ut i början av 1970- talet då han i hårda ordalag fördömde bombningarna i Vietnam.

Under vintern 2001 försvarar Sahlin USA:s bombningar i Afghanistan, ett av världens mest sönderbombade och fattiga länder. På en direkt fråga i Expressen om det är ett rättfärdigt krig då ”barn, kvinnor och andra oskyldiga lemlästas” svarar hon: ”Ja det tycker jag… I alla krig dör civila, det är som om folk glömmer bort det mellan varven, att bomber är något tekniskt.”

2006 kommer Sahlin ut som ett stort Hillary Clinton fan: ”Hon representerar mycket av vad kvinnor med makt, eller kvinnor som vill ha makt, kan känna igen sig i.”

Sahlin skrev även att hon hoppades att Hillary ställer upp i det amerikanska presidentvalet 2008.

Hbt-betyg: godkänt

Sahlin har tillskillnad mot Göran Persson betonat vikten av att lyfta fram hbt-frågorna i politiken. Där Persson var en fullständig katastrof, rör sig Sahlin desto mer hemtamt och är ett välkänt politikeransikte inom hbt-världen. Hon har bland annat fått ett hedersmedlemskap i RFSL för sitt långa engagemang i dessa frågor.

I SSU:s tidning Frihet förklarar förbundssekreteraren Mattias Vepsä sitt eget och förbundets stöd till Sahlin med argument som att hon kommer att leverera ett ”tydligt ledarskap när det krävs” och ”kommunicera politiken på ett enkelt sätt”. Därför menar man, passar Sahlin så bra som partiledare.

Frågar ni mig skulle jag säga att det är kriterier tömda på politiska värden och visioner men att de väl representerar det socialdemokratiska partiet anno 2007. Makten framförallt. Lycka till Mona!