Början till slutet för
USA i Irak

Irak-kriget har varit ett groteskt uttryck för den nya och aggresiva vändningen i amerikansk utrikespolitik, där viljan till krig för att främja USAs intressen världen runt har varit centralt. I modern tid är det ingen annan statschef i ett presumptivt demokratiskt och civiliserat land som så grovt och öppet fabricerat bevis och serverat lögner för att vilseleda världsopinionen som USA om Irak-kriget.

"Bevisen" USAs utrikesminister Colin Powell la fram för FNs säkerhetsråd 5 februari 2003 om att Irak hade massförstörelsevapen och förbindelser till al-Qaida var självavslöjande för en nation som utsett sig själv till att vara moralisk vägvisare för resten av världen. Då detta blev avslöjat i helhet, gick USA över till att hävda att invasionen grundades på en önskan om att sprida de mänskliga rättigheterna, något som var lika grotest. Inte minst nu när vi sitter med facit i hand.

Situationen i Irak är värre nu än den någon gång var under Saddam Hussein, något som borde vara en varning till de delar av vänstern som gått i spetsen för att "det internationella samfundet" (läs: USA) ska ha rätt att störta regimer, invadera och bedriva krig för demokrati och mänskliga rättigheter. Frigörelse måste vara folkets egna verk, verklig demokrati kan inte införas med en ockupationsmakts stridsvagnar.

Den breda antikrigsrörelsen har bidragit till att Danmark och Storbritannien nu äntligen drar sig ut ur Irak. Nu ligger uppgiften tung på oss som inte tror på att amerikansk ockupation leder till demokrati att förhindra att de amerikanska lydstaterna fortsätter i upptrampade spår i andra delar av världen. Även om det kan verka omöjligt är det brittiska och danska tillbakadragandet bevis för att det fortfarande finns hopp.