Återigen våldsamt i
Oaxaca

Demonstrationståget på väg genom Oaxaca.

Men trots att polisen här inte precis är känd för att spara på krutet, eller akta sig för att använda sina vapen, tycks de inte ha använt dem idag. Istället attackerar polisen, precis som demonstranterna, beväpnade med stenar. I dessa strider flyger inte stenarna bara åt ett håll. Inte heller de stora antal gasgranater som poliserna kastar framför sig rör sig enbart åt ett håll. Det finns alltid någon, ofta unga killar, som snabbt är framme för att kasta undan de gasspridande behållarna (vilket visserligen i flera fall har lett till att de i stället drabbat oskyldiga boende i husen runt omkring) samtidigt som de tar emot folkets applåder.

Vissa av demonstranterna var, dagen till ära, klädda i folkdräkt.

Det hela började för ett par timmar sedan. Staden vaknade till en lugn måndagmorgon, men med mycket folk i rörelse. Det är Guelaguetza Popular, folkets egen version av den kulturella fest som firas i juli varje sommar, nu arrangerad av APPO och Sección XXII. Och Guelaguetza betyder Lunes del Cerro och tidig samling i Zócalon för att sedan, i prossesion, tåga mot Auditorio de la Guelaguetza, den stora stadion på berget som är den plats där delstatens olika folk traditionellt träffats för att visa upp sina olika danser och kulturella specialiteter.

Polisen spärrade vägen upp till bergstoppen.

Men eftersom det här inte är regeringens version av Guelaguetzan, den är planerad för de kommande två måndagarna, har vägen till Cerro del Fortin och Auditorio de la Guelaguetza varit kontrollerad av poliser sedan igår eftermiddag. Och därför hade också APPO och Sección XXII bestämt att hålla festligheterna på Plaza de la Danza i stadens centrum. Fast det tycks som att man tänkte ”Skam den som ger sig”, och ingen, inte ens folket självt, kan kontrollera en folkmassa. Därför tågade morgonens procession, bestående av tusentals människor, många i traditionella kläder, med musik och dans mot norr och mot vägen som leder till bergets topp. I leden var det inte bara den vanliga musiken som hördes, utan slagorden, om delstatsguvernören Ulises fall, om att kampen fortsätter och om att ett enat folk aldrig kan slås ner, var minst lika vanliga.

Allt eftersom demonstranterna kom fram till polisavspärrningen ökade trycket.

Vid elvatiden tog det dock stopp. Vägen var avspärrad av poliser. De var inte många, högst ett par hundra, men gas som sticker i huden, får alla att börja gråta och ger andningsproblem är det svårt att stå emot. Ett tag stod dock poliserna och folket avvaktande i väntan på vad som skulle hända. Vid den tidpunkten gick ett av de vanligast förekommande slagorden ut på att det är synd om poliserna; eftersom de bär regeringens vapen kan de inte delta i kampen. Här i Mexiko finns ingenting av den svenska synen på polisen som en beskyddare. I stället anser man allmänt att polis är något man blir när man inte har några andra möjligheter kvar. Ingen vettig människa väljer att bli polis helt enkelt, och därmed har man inte heller något förtroende för kåren.

Sen kastades de första gasprojektilerna och det hjälpte föga att vissa uppmanade sina compañeros att ta det lungt, att inte springa ”Det finns barn i bland oss”.

Polisen kastar gasgranater för att skingra folkmassan.

Många drog sig tillbaka, stora delar av tåget återvände samma väg som de kommit för att avsluta Guelaguetzan på Plaza de la Dansa, andra stannade kvar för att slåss. Under ett par timmar rörde sig poliserna sakta framåt medan folket bröt loss stenar där det var möjligt, körde fram bussar för att bränna och barrikadera sig bakom, samt delade Coca Cola mellan sig för att skölja bort gaserna ur ögon och ansikte.

Samtidigt började stridigheter bryta ut på andra håll i staden. Grupper av maskerade människor gick till angrepp mot poliser och många var de som förtvivlat undrade hur Ulises och hans regering återigen kunde ta till dessa repressiva taktiker.

Demonstranterna använde bussar som barrikader, slog sönder och futtade eld på dem.

Nu ryktas det att APPO uppmanat till samling i Zócalon, och folk rör sig mot stadens centrum. Om polisen kommer att följa efter, och vad som i så fall kommer att hända, eller om, vilket det ryktas om, militären befinner sig i stan kan man än så länge bara spekulera i. Och hur många poliser som är i rörelse är också svårt att säga eftersom det sägs att många är civilklädda för att lättare kunna infiltrera sig bland APPOs medlemmar.

På den lokala tidningens hemsida kan man läsa att åtta poliser har skadats samt att sju av APPOs medlemmar har gripits. Framtiden ser inte ljusare ut än himlen som precis börjat släppa ner ett tungt regn på gatan utanför. Och för att ytterligare förstärka det negativa läget når mig, i samma ögonblick som jag skriver detta, ett sms att det förekommit skottlossning utanför huset där jag bor.