Den institutionaliserade
svenska rasismen måste
krossas

I förra veckan samlades afghanska flyktingar i Norrköping för att demonstrera mot Migrationsverkets beslut att utvisa över 500 asylsökande till Afghanistan. 15 afghanska flyktingar hungerstrejkar även på Sergels Torg i Stockholm i protest mot att de tvingas återvända till hemlandet. Nio av de hungerstrejkande flyktingarna fördes i tisdags till sjukhus, en sedan han förlorat medvetandet. ¹

Bakgrunden är Migrationsverkets beslut tidigare i år att ensamkommande män ”borde kunna återsändas med tvång inom överskådlig framtid, eftersom ensamma män har bra förutsättningar att återintegreras i Afghanistan”.²

Man menar att situationen i Afghanistan inte är så pass svår att det finns skäl för uppehållstillstånd.

Detta trots de pågående oroligheterna där USA:s ockupation och talibanernas militanta kamp gör livet mycket svårt för civilbefolkningen. Afghanistan ligger i topp vad det gäller spädbarnsdödlighet³ och har den högsta mödradödligheten i världen.⁴ Så sent som för bara några veckor sedan dödades och skadades över hundra civila, kvinnor och barn inkluderade, i en USA-ledd militäroperation mot en by i provinsen Farah i västra Afghanistan⁵

I slutet av juli dödades runt 50 civila av USA-ledda flygbombningar i Girishk-distriktet i Helmand-provinsen.⁶ Oroligt? Nej, inte enligt Migrationsverket.

Vid tidpunkten för Migrationsverkets beslut i maj inledde också Iran en massiv tvångsrepatriering av afghanska flyktingar. Återvändandet har hittills uppgått till drygt 100 000 afghaner men den iranska regimen räknar med att antalet kommer att stiga till uppemot en miljon fram till i början av mars 2008. I Pakistan kommer dessutom fyra stora flyktingläger att stängas under sommaren vilket innebär att ytterliggare hundratusentals, kanske miljoner, afghanska flyktingar på sikt tvingas återvända till oroligheterna i hemlandet. Framtiden för dessa återvändande flyktingar är oviss då det splittrade och krigshärjade afghanska samhället får svårt att ta emot så stora befolkningsströmmar.

En informatör från Migrationsverket säger till tv4 med anledning av protesterna i Norrköping att ”Sverige är ett bra land att leva i, Afghanistan kanske är mer besvärligt, …men omöjligt är det inte, det finns många afghaner som bor i Afghanistan. (min kursivering). ⁷

Det ska även tilläggas att samma beslut om avslag tagits gällande irakiska flyktingar. Migrationsverkets personal har i detta fall paradoxalt nog varnats för att besöka landet på grund av kriget. Men dessa faror, bedömer man, gäller alltså inte av någon anledning de asylsökande irakiska flyktingarna.

Argumenten från Migrationsverkets sida är som synes mycket skrala för att inte säga obefintliga. Den svenska staten framhåller ofta och gärna att man i internationell jämförelse är bra, för att inte säga bäst, på flyktingfrågor. Sällan påtalas det att Sverige är i topp på listan över de länder som fällts av FN:s tortyrkommitté. Vid ett flertal tillfällen har man även kritiserats för att ha brutit mot FN:s barnkonvention. Man fick så sent som i våras besk kritik av människorättsorganisationen Amnesty International, bland annat för sitt samarbete med den amerikanska underrättelsetjänsten CIA som arbetar med kidnappningar över hela världen och samarbeten med stater där tortyr är vanligt förekommande. Lägg därtill Sveriges medlemskap i den rasistiska passkontrollunionen Schengen och bilden av den svenska solidariteten krackelerar betydligt.

Det enda rätta, för varje kännande individ, måste vara att i enlighet med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna hävda dessa nödlidande människors rätt till en fristad. Det får vara slut med deportationer av människor på lösa grunder. Och det får vara ett slut på allt detta blundande för mänskligt lidande. Det är dags att den institutionaliserade svenska rasismen utmanas och raseras. Det är på liv eller död.