Ledningen på Djurens
Rätt avväpnar
djurrättsrörelsen!

Ekelund försvarar sitt agerande med att å ena sidan säga att ”Dessa personangrepp var inte på något sätt ett uttryck för åsikter, utan enbart grovt förtal och personangrepp” och å andra sidan att man kommer att publicera serien ”när den passar bättre”.

Om Ekelund nu är övertygad om att Liv Strömquists serie bryter mot lagen, varför ska han då godkänna publiceringen av den i ett senare nummer? Sen när fick grovt förtal ett bäst före datum?

Alla som någon gång skrattat åt satir vet att det ofta överdrivs och spetsas till för att få den provocerande effekten. Och alla med elementära kunskaper om djurrättskampen i Sverige vet att den borgerliga alliansen är en garant för djurförtryckets fortgående. 2007 lade man ned djurskyddsmyndigheten och man har tidigare bland annat bekämpat förslag om ett förbud mot minkfarmar. Att skoja om en falukorvsälskande statsminister borde därför knappast vålla några större diskussioner inom ett förbund där avskaffandet av djurförtrycket sägs vara på agendan.

Nej, bakom Ekelunds handlande ligger självfallet politiska motiv. Som ansvarige utgivare, men framförallt som moderat, kliade det allt för mycket i fingrarna när han insåg att Strömquists Reinfeldtskritiska serie skulle publiceras i ”hans” tidning. Illa, mycket illa.

Det har sedan en tid tillbaka pågått en debatt inom förbundet Djurens Rätt som handlar om tidningens självständighet gentemot styrelsen. Kritiker menar att styrelsens agerande i höstas när de inte ville ge den tidigare vikarierande chefredaktören Toivo Jokkala tillsvidare anställning var en strategi för att knyta tidningen närmare förbundet och därmed avradikalisera den.

Så här sa förbundets förre ordförande Per-Anders Svärd i en tidigare intervju i Yelah:

”Tidningen Djurens Rätts oberoende har varit absolut avgörande för djurrättstankens framsteg i Sverige. Nästan alla andra ramfaktorer drar ständigt förbundet mot en urvattnad och fördummande djurskyddsideologi, men medlemstidningen har kunnat erbjuda mer genomtänkta, fräscha och utmanande perspektiv.”

De kritiker som menar att tidningens oberoende står på spel får sannerligen nu mer på fötterna efter att den nye ansvarige utgivaren tillika förbundsstyrelsemedlemmen Ekelund stoppat en ironisk och framförallt rättfärdigad kritik riktat mot statsminister Reinfeldt.

Det behövs en stark radikal djurrättsrörelse i Sverige. Förbundet Djurens Rätt skulle kunna vara denna samlande kraft. Men som det ser ut nu agerar ledningen snarare nyttiga idioter åt dem som vill avväpna och splittra. För sedan när har kampen mot djurförtrycket något gemensamt med kränkningar av arbetsrätten och censur av radikal kritik mot samhällseliten?