Folkmordet på armenier
upprör i Frankrike

Som inte allt för bekant i Sverige, kryllar Rhône-dalen av ättlingar till de armeniska flyktingar som hade anlänt efter det turkiska folkmordet.

Armenierna hade gott rykte, dels som duktiga hantverkare och företagare, dels som deltagare i motståndsrörelsen (Groupe Missak Manouchian, känd från "Den röda affischen", nazisternas efterlysningsaffisch som figurerat i många skolböcker) under andra världskriget.

I Décines, en förort till Lyon, finns från 1965 en gata som heter "Rue du 24 Avril 1915", det armeniska folkmordets symboldatum, samt ett monument "Monument Au Génocide, Place de La Libération" (nära det armeniska kulturhuset, på självaste Befrielsens torg, som syftar på slutet av andra världskriget).

Sådana gator, torg, minnesmärken och monument finns på flera ställen i regionen, och när jag frågade min farfar om saken, berättade han om de båtlaster med flyktingar som hade kommit till Marseille. Därför är det armeniska folkmordet ett känt begrepp i Sydfrankrike.

När Turkiet vägrade att befatta sig med begreppet folkmord och till och med startade en kampanj mot Frankrike när landet officiellt erkände folkmordet 2001, sjönk Turkiets aktier rejält, även bland de som förut var beredda att välkomna Turkiet i EU (trots en horribel författning som gav militären makt över folkrepresentationen i stället för tvärtom).

När turkiska grupper fortsätter att agitera för att förneka folkmordet och mot uppförandet av minnesmonument, ökar det franska motståndet mot Turkiets medlemskap i EU.

Just en sådan förnekelsedemonstration orsakade enligt nyhetsbyrån AP ett polisingrippande nyligen i Lyon, när motdemonstranter gav sig på de turkättade demonstranterna.

Ett par tusen personer med rötter i Turkiet hade kommit med buss från hela regionen lördagen den 18 mars och samlats från 14-tiden på centralaste place Bellecour för att protestera mot uppförandet - påbörjat i februari på Antonin-Poncet-torget i Lyon - av ett armeniskt minnesmonument.

Bland demonstranternas skyltar fanns enligt AP sådana påståenden som "Det har aldrig funnits något armeniskt folkmord!"

Tiotals ungdomar kom snart att ropa "Nej till fascisterna!" och "Vi är förpliktade att minnas: - vi alla är armenier!" och fick sedan stöd hela eftermiddagen av motdemonstranter.

Det fanns många ungdomar i centrum, på grund av förmiddagens massdemonstration mot förändringen av arbetsrätten, och polisen, som först hade försökt komma emellan, fick ta till tårgas för att i laga ordning skydda den turkiska demonstrationen.

Incidenten torde ge en hum om både var sympatierna finns hos den franska allmänheten, och hur långt efter Tyskland Turkiet släntrar i fråga om självrannsakan.