Jag satt i fem timmar -
de har suttit i femhundra
år

Så blev jag inspärrad för första gången i mitt liv. Det var en marsch i solidaritet för de fängslade mapucheindianer som är i hungerstrejk 52 dagar tillbaka. När kroppen inte får mat på ett tag börjar den ta av sitt fett och personen magrar.

Mapucheindianerna är åtalade under Chiles nya terroristlag. De sitter för att ha bränt skog, något de egentligen inte har gjort. De är politiska fångar i ett krig som sträcker sig tillbaka till då Columbus nådde Amerika. I olika delar av Chile har det demonstrerats för fångarna. På samtliga ställen har repressionen varit hård.

I Valparaiso gick vi ca 30 personer på en trottoar i tystnad. Polisen svarade en fredlig protest med pansarbilar, specialstyrkor och batonger. De rev ner våra plakat precis som jag sett dem göra på dokumentärfilmer ifrån åttiotalet och diktaturen. Jag blev tagen av en motorkrosspolis.

Jag blev inte slagen men mina kamrater blev slagna. Det hjälpte inte att vara blond och svensk medborgare. Vi blev instängda i något som liknade en boskapsvagn eller kanske en sån som hundfångare använder. Vid sjukhuset där de kontrollerade om vi har blivit skadade pratade någon svenska med mig

- De får inte göra så här, är det här demokrati?

Många Chilenare tillbringade år i exil i Sverige. Och nu är jag här i en modern ”demokratisk” stat. Och vad är demokratin? I cellen har de andra omhändertagna klara åsikter om Chiles nya socialistiska president Bachelet och hennes koalition. Entusiastisk sjunger de nidsånger till presidenten, som prydligt hänger på väggen bakom de grönbrununiformerade Carabiñeros skrivbord

- Visst vi har en socialistisk president, men partialliansen ”La Concertacion” har genomfört värre privatiseringar än vad diktaturen gjorde. Och nu vill de bygga en gruva i Pascualamaglaciären.

Polisen skriker åt oss att sluta sjunga. Min glasögonprydde vän fortsätter att berätta, linserna är blodstänkta och han har ett stort bandage för ögat.

- Många av oss här är inte Mapuche men vi känner oss ändå identifierade med deras kamp, dessutom kriminaliseras motståndet för varje dag. Ja, och nu sitter vi här eller hur? Men vem fan störde ordningen? Det var inte vi som stängde av gatan. Det här var en i raden av marscher vi genomfört som polisen förstört. De känner sig hotade och försvarar sig med allt de kan. Du såg ju själv att det säkert var 50 poliser. Mot vaddå, 30 demonstranter på en trottoar!

Utanför har andra hälften av demonstrationen samlats för att visa sin solidaritet. De blir bemötta med vattenkanoner och kravallpoliser. Men likväl står de kvar och väntar på mig när jag kommer ut. Så bra känsla.

Har aldrig blivit tagen så här förr och visst var det påfrestande. Men det är inte jag som är i hungerstrejk. Det är inte mig de har tagit jorden ifrån. Jag sa bara vad jag tyckte. Allt jag vill säga är att Chile är en jävla rutten stat precis som alla andra stater. Jag skiter på flaggan. Lika mycket som jag skiter på den svenska.

De fängslade mapucheindianerna är i stort behov av internatinell solidaritet. Deras anhöriga är fattiga och måste resa ifrån landet till staden. De behöver pengar!

Sprid ordet vidare åt alla fyra vädersträcken. Skicka pengar, läs böcker, ockupera den chilenska ambassaden!

MARRICHIWEU! Vi ska segra tio gånger om!

Organización mapuche Meli Wixan Mapu http://meli.mapuches.org - meliwixanmapu@gmail.com Martinez de Rozas 2311. Santiago Centro

Nedan följer information om namnen på fångarna, var de kommer ifrån och vad de är dömda för.

Víctor Ancalaf Llape, Choin Lafkenche, i provinsen Caillin, Collipullis kommun, Dömd till 5 år och en dag för terroristbrott han befinner sig i Concepcions fängelse.

Enzo Linco lincopan, Nicolas Calbullanca, i provinsen Lleulleu Cañetes kommun, Befinner sig i preventivt fängelse straffad för hot och att ha stulit boskap. José Nain Curamil, Ignacio Queipul, i provinsen Temukuikui, Ercillas kommun, Dömd till 5 år och en dag för mordbrand emot FORESTAL MINICO S.A. Har suttit i fängelse sedan april 2005. För tillfället är han internerad i ett fängelse i Angol där han tvingas arbeta för polisens bageri 12 timmar dagligen.

Pascual Pichun Paillalao Longo Antonio Ñiripil, i provinsen Temulemu, Traigens común. Dömd till fem år och en dag för terroristhot han är internerad i Traigens fängelse.

Aniceto Norin Catriman, Longo Antonio Ñiripil, i provisen Temulemu, Traigens común. Dömd till fem år och en dag för terroristhot han är internerad i Traigens fängelse.

Rafael Pichun Collonao, Antonio Ñiripil, i provinsen Temulemu Traigens kommun dömd till fem år och en dag för att ha bränt en timmerbil. Internerad i Traigens fängelse. De internerade fångarna i Angol fängelset

Jaime Marileo Saravia, José Guiñon, i provinsen San Ramón Ercillas kommun, dömd till 10 år och en dag för terroristbrand.

Juan Marileo Saravia , José Guiñon, i provinsen San Ramón Ercillas kommun, dömd till 10 år och en dag för terroristbrand.

Patricio Marileo Saravia, José Guiñon, i provinsen San Ramón Ercillas kommun, dömd till 10 år och en dag för terroristbrand.

Juan Huenulao Lielmil, Luis Luis Catrimil, i provinsen Tricauci.

Patricia Troncoso Robles, José Millacheo, i Levío provinsen Chequenco, Ercillas kommun dömd till 10 år och en dag för terroristbrand.

Juan Collihuinca Ancaluan, Luis Catrimil, i provinsen Tricauco Ercillas común, straffad för samma sak som Longo José Cacique och väntar på dom för terroristbrand i Poluco Podenco där många redan har fått höga straff.