Skanskas blodiga
hemligheter

Oljefält där gas bränns olagligt och som tillhör Repsol-YPF som är Skanskas samarbetspartner i Amazonas. Foto: Oilwatch

Falska fakturor, mutskandaler, utpressning, miljöförstöring och grava brott mot mänskliga rättigheter är etiska och juridiska överträdelser som Skanska förknippas med i Latinamerika. Den senaste tiden har skandalerna haglat allt tätare vad gäller främst företagets verksamhet inom den kontroversiella men ekonomiskt lukrativa gas- och oljesektorn, för att nämna det beryktade ”Skanskafallet” i Argentina som ett exempel.

I oljemaffians sällskap

Inom den multinationella oljeindustrin som verkar på södra halvklotet är brott mot mänskliga rättigheter och miljölagar mer regel än undantag. Och genom sitt samarbete med de stora oljebolagen i Syd förtjänar Skanska en närmare granskning i frågan. Inte minst då några av företagets samarbetspartners är ökända giganter som Exxon-Mobil, ChevronTexaco, Total Fina Elf och BP-Amoco med flera bolag inom den globala oljeindustrin och vars verksamheter systematiskt kränker mänskliga rättigheter, skapar politisk oro och ekologiska katastrofer där de verkar.

Till den här gruppen av oljegiganter hör även Skanskas samarbetspartner Repsol-YPF, det spansk-argentinska oljebolag vars verksamhet hör till världens mest kritiserade ur människorätts- och miljösynpunkt. Trots det arbetar Skanska med Repsol-YPF i några av Latinamerikas mest utsatta regioner (bland annat i Ecuadors, Perus och Bolivias amazonska regnskog) som kännetecknas av sårbara ekosystem, och där oljeutvinningen är under all kritik och ständigt möts av ett starkt lokalt motstånd.

Ursprungsby i Amazonas som kämpar mot oljeindustrin. Foto: José Proano

Repsol-YPF är inblandat i ett flertal juridiska fall som rör brott mot såväl nationella som internationella miljölagar, samt mänskliga rättigheter och ursprungsfolkens rättigheter. Bara i Argentina (där bolaget har de största gas- och oljefälten på mapuchefolkets territorier) är bolaget föremål för minst fyra olika rättsfall som rör allvarliga föroreningar och sociokulturell förödelse. Men även i Bolivia och Ecuador, på oljefält där de har ett utvecklat tekniskt samarbete med Skanska, är Repsol-YPF föremål för rättsliga tvister och kritik från ursprungsfolk, människorätts- och miljöorganisationer.

Ett utstuderat dubbelspel

I Skanskas egen uppförandekod (Code of Conduct) står att läsa hur företaget aktivt tar avstånd från socialt och ekologiskt destruktiva verksamheter och på deras hemsida låter man läsaren förstå hur de värderar ”socialt ansvar” och strävar efter en ”hållbar utveckling”. Men att ingå partnerskap med ovan nämnda oljebolag är när allt kommer omkring att välja en helt annan sida och ta ställning för en verksamhet som bokstavligen går över lik för ekonomisk profit.

Det schizofrena koncept som är Skanskas framgångsrecept tar sig bisarra uttryck vid en jämförelse av dess reella praktik och den etik som företaget kommunicerar i Sverige:

”Vi arbetar ständigt på att minska vår fysiska miljöpåverkan. Vi gör det på många sätt. Vi utvecklar verktyg som underlättar projektens dagliga miljöarbete, ökar insatserna för att minimera energianvändning i byggnader och arbetar för en säkrare hantering av kemiska produkter och avveckling av miljöförstörande ämnen.” Skanska

Illegal gasförbränning på oljefält i Amazonas. Foto: Agneta Enström

Med vapen och mutor

I hjärtat av ecuadorianska Amazonas ligger nationalparken Yasuni och huaoranifolkets ursprungsterritorium. Där samverkar Skanska och Repsol-YPF under starkt kontroversiella förhållanden, vilket organisationer som Oilwatch har uppmärksammat. Tillsammans med huaoranifolket har Oilwatch bland annat kritiserat hur bolagens våldsamma framfart äger rum under beskydd av militära styrkor och privata väktarteam. I Oilwatch bok ”Atlas Amazónico” beskrivs hur bolagen begår de mest fruktansvärda brott mot mänskliga rättigheter i just den del av Yasuni (oljeblock 16) där Skanska har arbetat under en längre tid tillsammans med Repsol-YPF.

När Yelah.net under täckmantel träffar Skanskas regionala chef i ecuadorianska Amazonas, Milton Diaz, under upprepade tillfällen 2006 bekräftar han det militariserade sammanhang som oljeindustrin skapar och Skanska aktivt deltar i. Han berättar att även Skanska verkar under militärt beskydd och att beväpnade privatstyrkor (läs legosoldater och paramilitärer) är en nödvändighet för att kunna verka i det han med nedsättande termer kallar för ”bananrepubliker”.

I Ecuador där Diaz leder Skanskas oljeaktiviteter i regnskogen har lokalbefolkningar, myndigheter och miljöorganisationer riktat vass kritik mot verksamheten. Enligt Marcos Baños från miljöinspektionen i den amazonska provinsen Orellana har Skanska misskött sig ur miljösynpunkt och rent juridiskt, varpå de sedan har försökt att muta sig ut ur problemen.

Men det är inte bara i Ecuador som Skanska beter sig lagvidrigt, utan även i Bolivia finns konkreta uppgifter om företagets försumliga och hänsynslösa aktiviteter.

Yelah.nets reporter Agneta Enström i Chapare, Bolivia där Skanska arbetar med Repsol-YPF. Foto: José Proano

Bolivia en livsfarlig ”bananrepublik”

I samband med att olja exploateras produceras en giftig gas som enligt lagen bör tillvaratas och förbrännas under speciella former. Men enligt en olaglig praktik släpps dessa biprodukter av ekonomiska skäl ofta ut runt oljefälten för att undgå skatter och omkostnader som hör till en lagenlig förbränning. Denna företeelse innebär en mängd giftiga och onödiga föroreningar som dessutom kan innebära en direkt livsfara genom att utsläppen bildar explosiva gaslager.

Oljegas som bränns illegalt i Amazonas Foto: Oilwatch

På oljefält i bolivianska Chapare där Skanska arbetar med Repsol-YPF har detta fått katastrofala konsekvenser för lokalbefolkningen, och trots att oskyldiga människor har mist sina liv fortsätter bolagen med sina olagliga föroreningar. I Latinamerika kan de uppenbarligen verka i ett klimat av total strafflöshet och med militärt beskydd mot lokal och civilsamhällelig opposition.

I juni 2005 ledde Repsol-YPFs gasutsläpp runt ett oljefält i Bolivia (Chapare - Surubí D) till en explosion där människor från den lokala ursprungsbyn sprängdes i luften. Vid samma oljefält arbetar Skanska tillsammans med oljebolaget (genom att sköta det tekniska runt exploateringen) utan att medge något som helst ansvar för den livsfarliga situation som oljeproduktionen skapar.

Oljeutsläpp med död ko på Repsols oljefält. Foto: José Proano

En industri som går över lik

De som drabbades av gasexplosionen i Bolivia var den 45-årige Emilio Uceida och hans två söner som under olyckskvällen 2005 var ute på en fisketur vid floden intill sitt hem. När en av familjemedlemmarna tände en cigarett fattade gasen som hade släppts ut över floden eld, varefter pappan och hans söner började brinna. Emilo Uceida och hans 13-årige son Edgar Uceida brändes till döds medan den andra sonen, 18-årige Mario Uceida, fick så livshotande brännskador att han ännu vårdas på sjukhus. Fortfarande är tillståndet för honom mycket kritiskt och hans återstående liv är dömt smärta och hög invaliditet.

Först en hel vecka efter den tragiska händelsen släppte bolagen in de bolivianska myndigheterna i området för en brottsundersökning. När olika myndigheter och organisationer från provinsen Cochabamba senare har besökt området för att inspektera oljefältet har de nekats tillträde i oljeblocket, allt medan de inblandade bolagen ihärdigt slår ifrån sig all skuld i det inträffade.

Repsol-YPF har dessutom hotat att anmäla familjen Uceida för ”attentat”, vilket har satt skräck i Uceidas änka, Nicola Uceida, och andra familjemedlemmar. De kvarlevande har inte heller fått någon form av skadestånd eller pension trots stora försörjningssvårigheter på grund av förlusten. Istället har oljebolaget byggt ett cementhus åt dem längs oljevägen och på den jord som numera är värdelös och obrukbar på grund av föroreningar.

Huset längs oljevägen som Repsol gav Uceidas änka efter dödsfallen. Foto: Agneta Enström

En förslavande dödsindustri

Enligt lokala informatörer släpper man fortfarande ut gas i omgivningen och läckage från exploateringsverksamheten förorenar land och vattendrag, vilket gör det svårt eller omöjligt för lokalbefolkningen att odla och vara självförsörjande som tidigare. Detta gör även att byarna blir ekonomiskt beroende av industrin och ofta slutar som skuldslavar eftersom bolagen vet att utnyttja deras utsatta situation. Enligt Repsol mata-kampanjen som arbetar mot Repsol-YPFs och oljeindustrins illdåd är det känt bolagen i Chapare använder sig flitigt av skuldslavar, men att det är svårt att driva saken juridiskt eftersom människor fruktar repressalier.

Agneta Enström med Skanska i Chapare, Bolivia. Foto: José Proano

Chapare i Bolivia är bara en av många oljeregioner där bolagen sätter dagordningen på bekostnad av människoliv och ekosystem. Det är i det här sammanhanget, av en industri vars maffialiknande verksamheter terroriserar lokala befolkningar, spelar ut lokala myndigheter och förstör hela ekosystem, som Skanskas aktiviteter äger rum i Latinamerika.

Att Skanska har gjort sig känt som ett etiskt företag förefaller, i ljuset av dess dubbelspel (om att i ena stunden förorda hållbar utveckling och i den andra exploatera olja) som en ironisk bekräftelse på skamlös dubbelmoral och hyckel. Det är också en påminnelse om att marknadsförande koncept om ”socialt ansvar” och ”hållbar utveckling” inte alls behöver ha en verklig förankring.

I stunden fortsätter Skanska exploatera i regioner där ursprungsfolk utrotas på grund av rovdriften efter Amazonas svarta guld.