Iranska tecknar Gud och
Marx

Persepolis
Marjane Satrapis
Galago förlag

Det 82-sidiga albumet är den första delen i en självbiografisk berättelse som börjar under tiden före Shahen störtades 1979. För säkerhets skull finns det dessutom en introduktion till den persiska historien i förordet.

Det är en inlevelsefull berättelse full av humor och tragik om slöjtvång, politisk repression, hjältar och motstånd. Det handlar om dragkampen under revolutionen som marxisterna länge såg ut att vinna, men som islamisterna gick segrande ur. Mitt i allt detta finns en milt politiskt intresserad medelklassfamilj, och huvudpersonen, som är dottern i familjen.

I hennes berättelse vävs vardagsbestyren i hop med historien om revolutionen, och de händelser som föregick den. Berättelsen blir på det viset både tät, underhållande och ett angrepp på de stereotyper som präglar många västerlänningars sätt att se iranska kvinnor.

För den unga Marjane Satrapi var en intelligent 6-åring som till en början talade med låtsaskompisen Gud innan hon somnade, och senare med Marx, de båda är slående lika tecknade. Hon förklarade som 6-åring att hon tänkte bli profet, en plan Gud var införstådd med, och Marjanes mormor blev hennes första lärjunge. Profetyrket blev emellertid en yrkesbana som väckte uppmärksamhet i skolan. Och det förvandlades till ett problem under pedagogiska samtal med föräldrarna.

I deras familj fanns den tio år äldre barnflickan Mehri, vars kärlek till grannpojken blev olycklig sedan det uppdagats att paret hade olika klassbakgrund. Det var den händelse som ledde Marjane till att delta i sitt livs första demonstration. Och det blir det tillfälle som markerar hennes politiska uppvaknande.

Farbror Anduche hade varit i Moskva, och i fängelse, när han kom hem berättade han om sina äventyr som dissident och revolutionär. Han blev Marjanes hjälte, men han arresterades efter revolutionen och Marjane träffade honom för sista gången innan han avrättades i fängelsecellen.

Marjane Satrapis serie är tecknad i amerikansk undergroundstil, med svartvita nära nog grafiska bilder. Hennes figurer är levande och uttrycksfulla och berättelsen är trovärdig. Det är spännande att få en så välgjord inblick i det revolutionära Iran.