Med de papperslösa mot
kapitalismen

Arbetarna och arbetsköparna har motsatta intressen och det handlar om en ständig kamp. Det kan vara små saker på den enskilda arbetsplatsen och det kan vara större saker som rör alla. Vi är inte garanterade de redan vunna rättigheterna för all framtid.

Det är lätt att tro att rättigheter som åtta timmars arbetsdag, skola till barnen och sjukpenning gäller alla som arbetar i Sverige. Så är det inte. Det finns en stor grupp som saknar de mest grundläggande rättigheter, nämligen papperslösa arbetare. Med papperslösa menas de arbetare som saknar permanenta arbets- och uppehållstillstånd. Det är flyktingar som söker asyl och flyktingar som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Det är arbetare som kommit hit med turistvisum men inte för att turista utan för att arbeta. Och det är arbetare som kommit hit med tillfälliga tillstånd eller F-skattesedlar för att arbeta inom jordbruket eller byggbranschen.

De papperslösa tillhör de mest utsatta på den svenska arbetsmarknaden. De mest utsatta och de mest exploaterade. De arbetar för extremt låga löner. De har ingen reglerad arbetstid. De arbetar ofta långa dagar, många dagar i sträck. De har ingen rätt till semester eller sjukvård.

De papperslösa saknar de rättigheter som vi andra tycker är självklara. Rättigheter som vi andra trodde var redan vunna rättigheter.

Fallet SSAB i Luleå

Sommaren 2003 arbetade en grupp slovaker på SSAB:s koksverk i Luleå. De var anställda av en entrepenör, tyska Thyssen Krupp Encoke, via slovakiska underleverantörer. Thyssen förser SSAB och andra stora företag med billiga arbetare. Slovakerna hade tillfälliga arbetstillstånd i Sverige. De arbetade sida vid sida med svenska arbetare på SSAB. Sida vid sida men under helt andra villkor. Slovakerna fick 8 kronor i timmen för sitt arbete, en del tjänade så lite som 5,70 i timmen. I Sverige år 2003. Ibland tvingades de arbeta nattskift 21 nätter i sträck utan en enda vilodag. Deras skuddutrustning var undermålig. Medan de svenska arbetarna fick godkända skyddsmasker av SSAB måste slovakerna köpa sina masker för egna pengar. Slovakerna blev sjuka av arbetet, de blev bleka och de fick yrsel. Den låga lönen räckte inte till att köpa bra mat.

Den 23 juli 2003 arbetade en av slovakerna med att mura igen läckor på taket till koksverket. Han trampade fel och föll ner i den flera hundra grader varma ugnen.

Den tragiska dödsolyckan uppmärksammades. Men det var inte facket som slog larm utan massmedia. Det var först efter att media uppmärksammat det hela som facket, Byggnads och Metall, reagerade. De hotade SSAB med blockad och lyckades pressa de slovakiska underlevarantörerna till att betala ut avtalsmässiga löner till de slovakiska arbetarna.

När detta uppmärksammades i radio och tidningar sa en av fackrepresentarna att deras medlemmar på koksverket visst hade sett slovakerna och sett att de inte mådde bra. De hade förstått att allt inte stod rätt till men eftersom slovakerna varken talade svenska eller engelska så kunde facket ingenting göra.

Ett antirasistiskt arbete

Fackligt arbete med papperslösa är ett antirasistiskt arbete. Det kräver en medvetenhet om rasistiska strukturer i samhället. Och en vilja att förändra dessa strukturer. Ursäkten att "de talade inte svenska" är vanlig. Men det är ingen giltig ursäkt för att inte organisera kamrater på arbetsplatser.

Under våren har de politiska partierna och fackföreningsrörelsen med LO i spetsen diskuterat övergångsregler. En hotbild har målats upp. En hotbild att arbetare från de tio nya EU-länderna ska komma hit och ta våra jobb, sno åt sig våra barnbidrag och dumpa våra löner. Det blev inga övergångsregler den här gången. Men åsikterna, hotbilderna och farhågorna finns kvar.

Nej till samförståndsanda

LO kräver ordning och reda på arbetsmarknaden. Byggnadsarbetarförbundet har i flera år sett till att denna ordning råder på byggena genom att deras ombudsmän lekt passpoliser. De har besökt byggen där de misstänkt att det finns arbetare som saknar arbetstillstånd eller som arbetar för löner under avtalet och kontrollerat deras pass. Efter kritik mot att fackföreningar faktiskt inte får kontrollera pass och tillstånd har Byggnads i stället kallat på polis och Migrationsverket. Eller så behöver de inte ens kalla på myndigheterna, för det har visat sig vara lika effektivt att bara facket kommer dit. Då flyr de arbetare som saknar papper från arbetsplatsen.

LO vill ha ordning och reda på arbetsmarknaden. Det vill inte vi. För vi vet att den ordningen och den redan bygger på en falsk idé om att vi har gemensamma intressen med arbetsköparna och med staten. Vi vill inte ha någon samförståndsanda.

Fackens främsta uppgift är att organisera arbetare. Fackens uppgift kan aldrig bli och kommer aldrig att bli att kontrollera papper. Arbetarklassen har gemensamma intressen. Passen och stämplarna finns inte för att skydda oss. Lika lite som gränser mellan nationer finns för att skydda oss.

Det blev inga övergångsregler den här gången. Men det finns andra regler som drabbar oss och våra kamrater. Utlänningslagen och den svenska flyktingpolitiken innehåller mycket hårdare regler. Det är en seglivad myt och inte alls sant att den svenska flyktingpolitiken skulle vara bättre än övriga i länder i Europa.

Nya fackliga strategier

Det finns papperslösa i hela världen. Arbetare som utnyttjas maximalt och som saknar de flesta rättigheter. En osynlig del av arbetarklassen i varje land. De papperslösa är en perfekt reservarmé för kapitalet. De kommer när det finns behov av billig arbetskraft och försvinner frivilligt eller genom deportation när behovet inte finns längre. De är tysta. I alla fall än så länge.

Bara i Europa finns det 8 miljoner papperslösa arbetare. I Spanien har de 1,2 miljoner papperslösa efter försämringar i utlänningslagen inte längre rätt att organisera sig, inte heller har de rätt att demonstrera eller strejka. Det syndikalistiska fackförbundet CGT organiserar papperslösa sedan flera år tillbaka. Och de fortsätter att göra det trots att det är förbjudet. I Sverige har CGT:s systerorganisation SAC Syndikalisterna börjat organisera papperslösa.

Att organisera papperslösa är att ifrågasätta rådande normer och regler i det här samhället. Det krävs fantasi och för de papperslösa krävs det mod. Nya fackliga strategier behövs eftersom en del av de gamla inte fungerar i det här arbetet.

Vi vill inte ha ordning och reda på arbetsmarknaden. Vi vill ha rättvisa! På vägen mot rättvisan vill vi ha mer pengar, mer semester, rätt till utbildning, rätt till sjukvård. Vi vill ha våra rättigheter och vi vill ha makt. Världen tillhör inte dem som ritat upp nationsgränserna. Den tillhör inte dem som äger fabrikerna. Den tillhör oss.