Släpp knäppskallarna
loss det är liberal
politik

I tisdags arresterades Sir Mark Thatcher, den förre premiärministern Margret Thatchers son i Kapstaden, Sydafrika. Enligt sydafrikansk media, greps Thatcher misstänkt för inblandning i planerna på en statskupp i det lilla oljerika landet Ekvatorialguinea. Polistalesmannen Makahosi Nkosi sade att den sydafrikanska polisen nu funnit bevis på att Thatcher bistått den grupp legoknektar som planerade kuppen med organisering av kuppmakarnas logistik.

Sir Mark är ingen modig människa. När han greps endast iklädd sin pyjamas, hade han sålt fyra av sina sydafrikanska lyxbilar. Dessutom var hans villa i Kapstaden till försäljning, för den nätta summan, 25- miljoner kronor. Nu hade han reserverat en flygbiljett för sig själv, sin Texashustru och deras två barn, enligt polisens Sipho Ngwema, som också konstaterade att Sir Mark planerade lämna Sydafrika för gott, då han greps.

Trots sin närmast desperata flyktplan, sade sig Sir Mark vara oskyldig till de anklagelser som riktats mot honom, och hans legoknektkompisar under den nu pågående rättegången mot dem i Harare.

Bland de åtalade i Zimbabwes huvudstad finns Sir Marks granne och personliga vän, Simon Mann. Det är han som av rätten i Harare beskrivs som kuppledaren. Han är son till Englands cricketkapten som gjorde sin förmögenhet genom Whatneys bryggimperium. Simon Mann har gått i de förnäma skolorna Eton och Sandhurst innan han blev kapten i SAS, Special Air Service, brittiska arméns elitförband.

Men han lämnade armén i början av 1980-talet för att starta eget i säkerhetstranchen. Sedan dess har miljonerna rullat in. 1993 grundade han och Tony Buckingham Executive Outcomes, ett företag som skyddade brittiska oljeanläggningar i Angola mot Unitarebellerna, och som genomförde partisanbekämpning i Sierra Leone, på uppdrag av landets regering. Men detta var inte nog för Mann. Hans dotterbolag Sandline International skeppade trots FN:s vapenembargo, vapen till Sierra Leone under inbördeskriget.

Bland Sir Marks andra kompisar under rättegången i Harare, märks enligt The Guardian Unlimited, Ely Calil, en Chelseamiljonär som hjälpt till att organisera kuppen i Ekvatorialguinea från sitt hem utanför London. Han är kompis med både Tony Blairs Labourpolitiker och med ett antal äldre Torypolitiker. Genom det franska oljeföretaget Elf Aquitaine har Calil tidigare bland annat stött Nigerias diktator Sani Abacha med pengar.

David Hart, som chefade över Margret Thatchers gruvstrejksbekämpning och länge fungerade som Torys rådgivare. Han arbetade under 1980-talet under CIA-chefen William Casy och han har god insyn i den amerikanska administrationen. Samt Nick du Toit, en före detta medlem i South African Defence Force som på Apartheidregeringens sida deltog i bekämpningen av ANC. Du Toit har sedan dess bland annat varit inblandat i den diamantbrytning som har hållit igång det pågående inbördeskriget i Demokratiska Republiken Kongo och det nyligen avslutade kriget i Angola så länge. du Toit hävdar att han nu blivit torterad.

Konspirationen som nu avslöjats bär osannolikhetens prägel. Man får för sig att affären är ett undantagsfall. Men istället är legoknekt- och säkerhetssektorn under frammarsch. Så sent som förra veckan ställdes tre amerikaner inför rätta i Kabul, anklagade för bland annat tortyr av afghanska terrorister, i sitt eget privata fängelse .

Ledda av den notoriske vapenhandlaren och legoknekten Keith Idema hade Brent Bennet och Edward Caraballo, på militärens och Bushadministrationens uppdrag tjänat grova pengar på gisslantagande och tortyr, uppger såväl BBC, The Guardian som China Daily. De tre amerikanska legoknektarna är i samma bransch som Sir Mark, och att några klumpiga entreprenörer i en ljusskygg hantering som legoknektbranschen nu har avslöjats är ett övertydligt symptom på att säkerhetsbranschen i sektorn nu expanderar globalt. De avslöjade legoknektarna är toppen på isberget. Det finns högst sannolikt betydligt flera aktiva entreprenörer i denna sektor.

Det är helt enkelt så att de brittiska och amerikanska imperierna nu lägger ut mördandet på entreprenad. Att familjen Thatcher är inblandad är logiskt. Under premiärminister Margrets tid tog landet, tillsammans med Ronald Reagans USA sjumilasteg mot Lazzeiz faire-liberalismen. Deras fria marknad har expanderat till den grad, att skyddet av resurserna nu blivit en god inkomstkälla för många entreprenörer. För köparna, regeringarna och storföretagen är det ekonomiska priset för torterare och kuppmakare lågt, och än lägre är det politiska priset.

Idema och hans medbrottslingar förnekade givetvis att militären och bushregeringen varit inblandade i deras tortyr, och talesmän för bushadministrationen beskrev Idemas grupp som lokala prisjägare. Alla anklagade i Harare har nekat till inblandning, och ingen misstanke har kastats över den nyliberala regimen i London. Brittiska liberaler menar att kuppen riktats mot en diktatur. Sir Mark och hans medbrottslingar ska framstå som ett slags hjältar, som nutida Robin Hoods.

Det är naturligtvis rena rappakaljan. Ingen av kuppmakarna kan misstänkas för att vara demokrater. Och varför deras senaste kupp skulle skilja sig från deras föregående stöd till diktatorer och blodiga krig har ingen kunnat förklara.

Nej, snöd vinnig och rasistisk kolonialpolitik är helt säkert de enda anledningarna till att torterarna, lönnmördarna och kuppmakarna, på entreprenad, blir vanligare. Om sedan konspirationer säljs på en fri markand kommer nog också familjen Thatcher att vara i branschen, det stämmer med deras, George W. Bush och Tony Blairs syn på världen som Storbritanniens och USA:s företags egendom. Så var det under kolonialismen och så är det fortfarande.

För alla oss andra är det klokast att på alla sätt motverka privatiseringen av säkerhetssektorn. Annars finns risken att Disney en dag anställer legoknektar för att störta landets folkvalda regering. Liksom oljeföretagen redan störtat folkvalda regeringar och presidenter i Afrika och i Latinamerika.