"Pigdebatten" ännu inte
bortstädad

Det finns vissa frågor som tenderar att återkomma och återkomma. Den så kallade "pigfrågan" är en sådan, eller som den kallas med en eufemism: debatten om subventionering av hushållsnära tjänster. Den borde ha städats bort för länge sedan, men har fått förnyad kraft efter det att Finland införde just avdragsrätt för hushållsnära tjänster. Liberalerna jublar, "100 000 nya jobb" och "succé"har de basunerat ut. De senaste dagarna har de fått vatten på sin kvarn av flera opinionsundersökningar som presenterats. En visade att tre av tio svenskar kan tänka sig betala för svart städhjälp och det redovisades även att den svarta marknaden för städhjälp omsätter tre miljarder per år. Kanske skulle finansminister Pär Nuder få vittring på de stålarna och börja fila på ett lagförslag.

Nästa opinionsundersökning, som presenterades igår (måndag) visade på det "anmärkningsvärda" faktum att 60 procent av kvinnor mellan 30 och 49 (särskilt ur den vita medelklassen) kan tänka sig köpa städhjälp om den skattesubventioneras. Sett över hela befolkningen är det 50 procent som är positiva, mest negativa är män över 50 år. Till den sistnämnda siffran gav faktiskt jämställdhetsombudsmannen (Jämo), Claes Borgström, en klockren kommentar: "De ser inte behovet av städhjälp eftersom de sannolikt alltid haft en kvinna som skött hemarbetet åt dem. " Att det är så många medelålders kvinnor som ser positivt på det hela är väl knappast någon överraskning. Det är ju de som ständigt får slita med dubbelarbete, i desperat försök att få ihop arbete och hemliv, och lever i förhållanden som inte sällan är allt annat än jämställda. Delvis handlar den "anmärkningsvärda" siffran om att som man frågar får man svar. Vem skulle inte vilja slippa städa, diska och tvätta hemma? Visst vore det bekvämt om dessa saker bara skötte sig själva? Frågan är inte vem som skulle vilja ha hjälp med hushållstjänsterna, frågan är vem som ska utföra dem?

Det är uppenbart att hushållstjänstesektorn, som tjänstesektorn i sin helhet, skulle domineras av kvinnor ur arbetarklassen. Det skulle befästa den rådande könsmaktsordningen genom att kvinnor i hemhjälpsektorn inte enbart skulle bli tvungna att passa upp på sina män i hemmet, de skulle även tvingas passa upp på andra män. Hemhjälpsektorn skulle dessutom med all sannolikhet bli en låglönesektor, där ingen utbildning krävs och där statusen är låg. Risken är uppenbar att även rasistiska strukturer skulle befästas genom att jobben inom hemhjälpsektorn i hög grad skulle utföras av invandrare med dåliga språkkunskaper arbetare som följaktligen har en svag ställning på arbetsmarknaden. Redan idag finns det tydliga rasistiska drag över den svarta hemhjälpsektorn. Det är den vita medelklassen som köper tjänsterna och de som utför dem kommer ofta från asiatiska länder. Dessa (kvinnor) ska inte behandlas som offer men för den sakens skull inte behöva agera tjänstehjon åt dem som har råd.

Ett av argumenten för att subventionera hemhjälp som förts fram, är att om regeringen nu infört ett ROT-avdrag, som delvis bekostar exempelvis reparationer och ombyggnationer i hemmet, så kan man väl införa ett så kallade "pigavdrag? " Men det är en uppenbar skillnad mellan att anlita en hantverkare för att utföra ett jobb man kanske inte kan, och ofta inte bör, utföra själv utan speciella kunskaper på området, och att köpa en subventionerad hemhjälp. Dessutom reduceras den arbetslöse som får jobbet till blott en subvention, vilket innebär en dehumanisering värre än lönearbetet. Klart är dock att överklassen drömmer sig tillbaka till den tid då man kunde sitta tillbakalutad, djupt försjunken i läderfåtöljen, blossa på en cigarr, med en konjak i näven och se på när drängen/pigan skurade golven. Och sedan slänga åt slaven en brödbit som tack för uträttat värv.

Nu är det ju ett faktum att många människor idag är så stressade att de knappt mäktar med att sköta städning och dylikt hemma. Lösningen på tids- och orkbristen är dock inte att subventionera hemhjälp. Lösningen är att kräva radikala politiska förändringar eftersom det är ett samhällsproblem. Ett steg är att förkorta arbetstiden och på sikt att ge människor större möjligheter att styra samhället och påverka sina liv.