Ockupationer mot
bostadspolitiken

Under sommaren 1990 genomfördes de största militanta ockupationerna av husockupationsrörelsen i Sverige. På Folkungagatan 164 hade elva aktivister förskansat sig i en strid som varade under två dygn. Huset hade belägrats av ordningsmakten och efter någon timme satte de in tårgasen. Men ockupanterna kom trots detta inte ut förrän ett dygn senare. De hade försvarat sig med ickevåld, tegelsten och med allsköns bråte.

I Malmö ockuperades huset som kallades Borgen. Striden blev mycket längre, men mindre intensiv än i Stockholm. Till sist utrymdes fastigheten under stor dramatik av maskerade poliser. Många aktivister greps och straffades. Detta var början till en nedgångsperiod i antalet ockuperade hus och en tydlig förändring i strategierna av husens försvar. Egentligen skulle det nog bara genomföras ytterliggare en militant ockupation: striden om huset på Kanberget i Lindköping 2000.

Ockupationen i Liknöping. Foto: Martin Fredricsson.

I Sveriges sydligaste storstad Malmö har det länge funnits en vilja och en tradition att använda ockupationen som politiskt medel. På senare år har dock allt färre aktivister deltagit i takt med att pressen ointresse för aktionerna blivit större. Men nu verkar trenden äntligen vända.

I Malmös hemlösas tidning, Aluma, debatterades det nyligen om ockupationer är ett medel för den växande andelen bostadslösa i en stad som håller på att rensas från arbetarklass och fattiga människor till förmån för innerstadsyuppiefiering och fyrfiliga vägar. Trots att stadens slogan är att "Malmö är parkernas stad", finns det redan betydligt flera stora vägar än det finns parker, så sloganen borde korrigeras till: Malmö är de fyrfiliga vägarnas stad. Företag och rika människor kan betala de svindyra bostadsrätter, som de nu hemlösa tidigare hyrt. Och rika människor behöver dimensionerade vägar till sina gigantiska stadsjeepar.

Det var därför inte särskilt förvånande att Malmös största bostadsföretag MKB upprättat "svarta listor" med uppgifter från sin egen privata underrättelsetjänst. Listorna är ytterliggare ett instrument, ett vapen mot fattiga människor. För ve åfasa om några av de listade personerna söker bostad i Malmö stad för hur skulle det se ut om till exempel människor med en konstig hudfärg, personer med dålig hygien eller människor som på det hela bryter mot normen vit, heterofamilj med två barn, Volvo och vovve fick någonstans att bo, resonerade de på MKB. Nä såna människor är inte välkommna här i vår stad. De personer som finns på listan men redan bor här måste nog vräkas.

Denna intolerans har inte uppfunnits av MKB. Redan i september förra året gick stadens ledande politiker, socialdemokraten Ilmar Reepalus förslag igenom i fullmäktige. Ett förslag som innebär att flyktingar inte längre är välkomna att bosätta sig i Malmö. Detta förslag stöddes av flertalet politiska partier i fullmäktige. MKB:s lista är präglad av samma rasism och snålhet.

Så nu hoppas vi att ockupationen i onsdags, här i Malmö, är början på en ny ockupationsrörelse. Vi hoppas att det tjugotal ockupanter från föreningen Bostad åt alla som byggde en kåkstad på en ödetomt vid Värnhemstorget i centrala Malmö samtidigt la grunden för en förnyad kamp om det offentliga rummet i en tid då det inte finns någon bostadsförmedling och innerstaden anpassas för de som lever på champagne och kaviar och för välbeställda högskolestudenter. Dde vanliga, fattiga studenterna får som vanligt tränga ihop sig i ettor som ägs av skrupelfria bostadsföretagshajar och av onda små bostadspirayor i segregerade förorter ... om de har tur och inte söker bostad hos MKB.

Vi hoppas på tusentals ockupationer inte bara i Malmö utan överallt tills beslutsfattarna börjar bygga billigare bostäder och återinför rättvisa bostadsköer. Eller varför inte fortsätta ännu längre? Låt oss ockupera alla städer och landsbygder, arbetsplatser, sjukhus och ta makten över våra liv. Världen är ju vår, eller hur? Men ska vi ockupera världen får vi stå ut med en del. Inte bara intoleranta fjantar som Malmös beryktade socialdemokratiska politiker Ilmar Reepalu och tårgas, men om vi börjar nu fixar vi det också.