När FN leker kurragömma

Ungefär 90 procent av alla människor som är på flykt på grund av konflikter och krig är kvinnor och barn. Med relativt stor säkerhet hamnar dessa kvinnor och deras barn i provisoriska flyktingläger, något som dock inte innebär någon trygghet. Vi har sett i Darfur hur milismän till och med opererar över gränsen mot Tchad och våldtar sudanesiska kvinnor och flickor som sökt skydd där. Som kvinna i en konflikt är du alltid jagad, alltid på flykt undan det som till slut verkar oundvikligt. Från Darfur har det också kommit rapporter om milismän som först bryter benen på kvinnorna för att de inte ska kunna fly. Vid sidan står omvärlden med FN i spetsen och håller händerna för ögonen och stoppar tummarna i öronen för att slippa höra skriken på hjälp.

De sudanesiska kvinnorna delar sina upplevelser med systrar runt om hela världen och genom historien. Framförallt vid etniska rensningar fungerar våldtäkter som en effektiv metod att splittra samhällen, familjer och människor psykiska hälsa. För de kvinnor som har otur nog att bli gravida blir våldtäkten starten på en mardröm utan slut, då legala aborter sällan är möjliga att genomgå i krigsdrabbade länder. I dag tvingas vi även konstatera att Hiv sprids genom krig. Elva år efter folkmordet i Rwanda tvingas dödssjuka kvinnor tyna bort i ensamhet, bortstötta från samhället på grund av våldtäkterna.

Det vore dock felaktigt att peka ut milismän och män som tvingats ut i strid som de enda gärningsmännen. Där FN går in med trupper ökar också prostitutionen. Uppgifter vill göra gällande att av alla de soldater som sattes in i Kongo åkte under perioder hela 5 procent hem igen med Hiv i blodet. Turister i Asien kliar sig förvånat när de ser FN-tjänstemän inne på de av neon upplysta bordellerna. Varför ska vi kvinnor hoppas på att skyddas av en organisation vars företrädare är en del av hotet mot oss? Vad har FN för legitimitet - egentligen?

När kvinnorna i Sudan gråter och flyr för sina liv och FN och media leker kurragömma, det är då vi gräsrötter måste ta vårt ansvar. Bryt tystnaden! Våga höra skriken från och se skräcken hos flickorna och kvinnorna i Darfur och övriga krigshärdar i världen. Kvinnor är värda trygghet, säkerhet, möjlighet till personlig utveckling och glädje. Det är uppenbart att FN aldrig kommer vara vägen dit.