Katrina blottade
klassamhället

New Orleans är USA:s femte största stad. Nu ligger den ödelagd, under vatten. 10 000 människor beräknas vara döda och slutnotan för orkanen Katrina beräknas till 750 miljarder kronor. Amerikanska medier har kallat hjälpinsatsen för en "nationell skandal". Hur kan världens rikaste land låta tiotusentals människor sitta strandsatta i den femte största staden, utan mat, vatten eller mediciner? Varför tog det fem dagar för hjälpinsatserna att komma igång på allvar? Det är omöjligt att inte undra om det hänger ihop med att New Orleans till 67 procent består av afro-amerikaner och att 34 procent lever under fattigdomsstrecket. Att det de facto är en av USA:s fattigaste städer.

Klassamhället och segregationen tydliga

Bilderna som kablats ut från katastrofen talar sitt tydliga språk om vilka som drabbats. Knappt någon vit människa har kunnat skymtas. Det var de svarta, fattiga som inte hade råd att fly. Och de vita rika som kom undan. Klassamhället och segregationen blev mer synliga än någonsin. Detta faktum har ändå förnekats i görligaste mån. Den extremt USA-vänlige journalisten Roland Poirier Martinsson, känd för sina tydligt högervinklade "analyser" av USA i DN, menade i Expressen (5/9) att svenska journalisters rapportering från katastrofen varit ohederlig. "Alla erbjöds evakuering" och "vita områden drabbades värst", skriver han. Beträffande det första påståendet så är det rimligen så att om det stämt hade inte Superdomen och Konventcentrat varit fyllda till bristningsgränsen av - företrädesvis svarta - människor. En amerikansk reporter vid namn Scott Gold var på plats i Superdomen i New Orleans, dit de flesta sökte sig som inte kunnat fly. Han skrev i Los Angeles Times att under två dagar skymtade han FYRA vita människor bland omkring 23 000 svarta. Poirier Martinsson glömmer med sitt andra påstående att även om de vita områdena drabbades hårt så hade de flesta lyckats sätta sig i säkerhet, de packade sina SUV-jeepar och flydde innan Katrina kom på besök. Medan många svarta inte ens hade råd att ta bussen.

Mindre anslag till förebyggande

Just New Orleans tydliga klass- och etnicitetsprägel har säkert även styrt de förebyggande åtgärderna. Trots att New Orleans och för den delen stora delar av hela Louisiana, utsatta läge har varit känt i decennier har anslagen till just förebyggande åtgärder skurits ner mer och mer för varje år. Det hjälper inte att hävda att ansvaret ligger på delstatsnivå. Will Bunch menar i Philadelphia Daily News att trots att 2004 var ett av de värsta orkanåren i historien så genomförde den federala regeringen den största reduktionen i orkan- och flodvågskontrollbidrag i New Orleans historia. Varför? Tja, pengarna har väl behövts på annat håll.

Nyligen begärde räddningsverket FEMA, enligt Aftonbladet, höjda anslag för att stärka skyddet i New Orleans men Bush-administrationen sa nej. Den sitter nämligen med ett Irakkrig i knät som kostar 5,6 miljarder dollar i månaden. Och självklart är det en enkel uträkning i grunden. Ju fler soldater i Irak, desto färre som jobbar i katastrofområden på hemmaplan. Samma ekvation gäller ju för ekonomiska resurser. Ju mer som förslösas på "kriget mot terrorismen", desto mindre återstår till att finansiera hjälpinsatser hemmavid. I nuläget är närmare 20 000 soldater på plats i eller på väg till katastrofområdet. Men de pengar president Bush hittills avsatt till evakuering och hjälp är mindre än vad Irakkriget kostar på två månader.

Givetvis ska man i görligaste mån försöka undvika att ta politiska poäng på människors lidande. Men katastrofberedskapen hade knappast varit så usel om det rört sig om en rik stad där majoriteten varit vit. Det är inte utan att man undrar hur många svarta i USA som med all rätt frågar sig: om vi hade varit vita - hade hjälpinsatserna varit snabbare då?