Vi älskar också att
äga

Nå, affischerna förklarar i alla fall att dessa anarkister, kommunister och antikapitalister är mänsklighetens svurna fiender eftersom de vill avskaffa rätten att äga. Som tur är finns MUF, som vågar ta strid för varje människas frihet.

Tyvärr har jag aldrig lyckats uppamma särskilt mycket entusiasm över den sortens propagandister som menar att de uttrycker civilkurage genom att konsekvent sparka neråt och slicka uppåt, och inte heller i det här fallet infinner sig någon sådan känsla.

Att ta parti för den privata äganderätten är nämligen inte på något sätt tufft eller oppositionellt. Det är tvärtom att ta ställning för den rådande kapitalistiska ordningen som kontinuerligt orsakar död och lidande för miljoner människor världen över, och som dömt den överväldigande majoriteten av befolkningen till en tillvaro i maktlöshet och förtvivlan.

De som vänder sig mot den privata äganderätten är knappast ute efter din mikrovågsugn. Det är istället rätten att äga produktionsmedel som ifrågasätts, det vill säga möjligheten för enskilda individer att lägga beslag på fabriker, maskiner, åkrar, gruvor osv. för att sedan tjäna pengar på sina bröders och systrars svett och umbäranden.

Den som inget har är tvungen att arbeta för den som har. Den sofistiskt lagde kan ju försöka förklara vad det finns för frihet i detta. Ingen har ännu lyckats slå en sådan knut på allt vad logik och moral heter att de kunnat få träldomen att framstå som filosofiskt acceptabel.

Faktum är att om blåtomtarna i MUF bara kunde tänka en tanke till slut skulle deras omhuldande av äganderätten leda till helt andra ställningstaganden. De skulle inse att återförandet av planetens resurser från en liten klick kapitalistiska tjuvar till deras rättmättiga ägare - hela mänskligheten - bara kan ske genom en demokratisk socialism.

För den som älskar att äga måste också rimligtvis hata att bli bestulen.