Privatiseringen av
kunskapen

Det som orsakat denna storm av protester är privatiseringen av samhällets institutioner för kunskap: universiteten. Spaniens regering under ledning av högerpartiet Partido Populars José María Aznar har föreslagit en ny lag för universiteten. I denna lag knyts universiteten närmare storföretagen, både vad gäller inflytande och finansiering. De som leder protesterna har till och med hållit begravningståg för de statliga universiteten.

Den utveckling vi ser i Spanien är långt ifrån unik. Snarare går den igen i land efter land i Europa. I Sverige har reformer i universitetens finansiering skapat en situation där en allt större andel av verksamheten på universiteten finansieras direkt av företag och myndigheter som får bestämma i detalj över vad forskningen ska ägnas åt, och vilka personer som ska få gå på universitetets kurser, samt vad dessa kurser ska innehålla.

Serviceorgan åt storföretag och myndigheter

Även om universiteten då formellt sett fortfarande är statliga myndigheter så blir deras funktion att vara rena serviceorgan åt storföretag och myndigheter. Platsen för kunskap och analys blir på så vis koloniserad av det privata näringslivet och statliga myndigheter.

Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet är ett exempel på hur detta kan gå till i praktiken. Säkerhetspolisen fungerar som medfinansiär åt den forskning som en av doktoranderna ägnar sig åt. Forskningen handlar om Säkerhetspolisen. På halvtid arbetar doktoranden åt Säkerhetspolisen bland annat med att författa rapporter om vänsterorganisationer.

Detta är förstås ett extremt exempel. Men det pekar ändå på det principiella problemet med att företag och myndigheter i allt högre utsträckning direkt styr forskningens innehåll.

Regeringen ändrade Högskoleförordningen

Den svenska regeringen ändrade för tre år sedan Högskoleförordningen så att universiteten nu får sälja utbildningsplatser på marknaden i stället för att låta personer söka in den vanliga vägen. Vilka som får gå på utbildningen bestäms då av företaget som köpt utbildningen, liksom företaget bestämmer utbildningens innehåll.

Hela denna utveckling leder åt ett och samma håll: en marknadsanpassning där universiteten privatiseras bakvägen. Även om universiteten då formellt inte är privatägda så blir det inte längre akademiska hänsyn som styr forskningens och utbildningarnas innehåll.

I Spanien har studenter demonstrerat i tiotusentals och blockerat motorvägar i protest mot den nya universitetslagen. I Sverige saknas än så länge insikt om vart universitetspolitiken är på väg. Den nationella svenska studentorganisationen SFS samverkar intimt med utbildningsdepartementet, och de stora humanistiska och samhällsvetenskapliga studentkårerna saknar inflytande över SFS.

Men i grunden handlar det om att det behövs ett krismedvetande om vad som nu sker med det europeiska utbildningsväsendet.

Får betala licensavgifter för medicin

Privatiseringen av kunskapen är också en viktig del av kapitalismens globalisering. Rätten för stora företag att ta patent på livsmedel, mediciner, växter och djur är en central del av den förhandlingsrunda som världshandelsorganisationen WTO i början av november beslutade om. Vid WTO-mötet i Qatar lyckades de rika länderna driva igenom att de fattiga länderna bara i vissa undantagsfall ska få producera mediciner utan att betala omfattande licensavgifter till företag som äger patenten till recepten på dessa mediciner.

Men förutom mediciner vill de rika länderna alltså också att kunskaper om sådant som livsmedel och växter ska vara föremål för patenträtt. Den europeiska patentbyrån har gått förbi den internationella konventionen om patent. Denna konvention förbjuder nämligen patent på växter och djur. Men den europeiska patentbyrån slog fast att konventionen var skriven innan forskningen kommit till nuvarande punkt, och därför inte var tillämplig på nyare framforskade växt- och djurarter.

Denna syn på ägandet av kunskap ska nu prånglas på resten av världen, och detta ska ske genom det nya globala frihandelsavtalet som WTO förhandlar fram i sin nya förhandlingsrunda.

När kunskapen privatiseras handlar det inte bara om universitetens verksamheter utan också om att en allt större del av forskningen hemlighålls och blir till en vara på marknaden. Detta gynnar bara de rika, som har råd att betala för forskningens resultat och innehåll.