Stolt över vaddå?

Nationalism har historiskt använts och används än idag av makthavare till att få arbetarklassen i sina länder att gå makthavarnas egna äranden.

George Bush och Dmitrij Medvedev har såklart mer gemensamt med varandra än med någon ur arbetarklassen i länderna de styr. De är, tillsammans med alla andra makthavare, en del av en global maktelit som träffas hela tiden och jämkar ihop sina intressen. Samtidigt anstränger de sig för att folket i deras länder ska känna en större solidaritet med dem, än med människor från andra länder. För om en amerikansk kvinna ur arbetarklassen började känna mer solidaritet med en irakisk arbetarklasskvinna än med självaste Bush skulle det ju plötsligt inte vara så lätt att få henne att vilja dra ut i det korstågsliknande kriget "mot terrorism" som Mr Bush så gärna vill föra. Utan ett nationalistiskt vi-och-dom tänkande skulle USA:s och resten av västvärldens postkoloniala politik och krigsföring falla.

Nationalstatssystemet gör dessutom att arbetarklassen i rika länder som Sverige blir en sorts överklass global sett. Om vi accepterar nationsgränser och genom dem de olika rättigheter som olika medborgarskap innebär, sätter vi oss själva i ett överläge gentemot arbetarklassen i fattigare länder.

FN är som bekant inte det mest radikala forumet i världen men sorgligt nog är dess deklaration om mänskliga rättigheter helt utopisk så länge vi har ett nationalstatssystem. Råkar man vara född i att land där dessa rättigheter inte tillgodoses så finns det inte så mycket att göra. Naturligtvis kan man ju försöka fly, men på grund av de rika ländernas omöjliga asyllagar fungerar det oftast inte heller. Förövrigt finns det heller inga lagliga vägar att som asylsökande ta sig in i Sverige. Misstänks det att det är asyl man ska söka får man inget visum. Bara en sån sak.

Mänskliga rättigheter existerar alltså inte i dag, det som i viss mån existerar är medborgerliga rättigheter. Om man vill tala om internationell och gränslös solidaritet måste man tala om ett upplösande av nationalstaten som konstruktion. Därför är det så oerhört viktigt att inte se nationaldagen som bara en oskyldig och folklig liten helgdag. För den upplevda nationalistiska gemenskapen som skapas sjätte juni normaliserar ett politiskt, ekonomiskt och socialt förtryck. Att "vi" har större rätt att vara här än "dom". Och det ska vara något att fira.