Det sämsta från två
världar

Anna Politovskaja
Putins Ryssland
Översättning: Hans Björkegren
Ordfront, 2005

Innan jag börjar läsa Anna Politovskajas bok Putins Ryssland bläddrar jag lite snabbt igenom den, mest för att känna lite på den och få en bild av upplägget. Hastigt ramlar sidorna förbi och det är omöjligt att uppfatta något av texten, sånär som på någon enstaka kapitelrubrik. En av dessa rubriker som fladdrar förbi, och fastnar är "Stalin är alltid med oss". Den formuleringen sammanfattar på sätt och vis stora delar av Politovskajas bok.

Vladimir Putin övertog premiärministerposten 1999 och blev strax efter millenieskiftet rysk president. Han välkomnades som den nya tidens ryska ledare i västliga medier. Putin, som är en före detta rysk officer och KGB-agent, spillde ingen tid när det gällde att slå an tonen för sitt ledarskap. Han drog genast igång en skoningslös rysk militär offensiv mot Tjetjenien, ett krig som mer eller mindre försvunnit ur offentligheten, dels på grund av den stenhårda mediefientliga politik som Putin bedrivit, och dels på grund av de västliga regeringarnas omåttliga hyckleri. De har konsekvent föredragit goda relationer med Moskva före att kritisera den ryska arméns våldtäkts- och mördarorgier i Tjetjenien.

Putin ville stärka armén

Den snara militära offensiven (som mer eller mindre pågått oavbrutet sedan dess) är karaktäristisk för det Ryssland som hamnat i Putins händer. Bland det första Putin tog itu med var arméns ställning. Efter det första Tjetjenienkriget hade Ryssland förödmjukats menade han och slog fast att armén skulle få en renässans efter att den försvagats under Boris Jeltsins tid som president. Vad som behövdes var ett nytt krig.

I Ryssland finns ingen civil kontroll över armén. Presidenten är överbefälhavare, men avhänder sig i praktiken oftast makten till officerarna och generalerna. "Ledarens tillmötesgående mot armén avgör om den kommer att stödja eller motarbeta honom", skriver Politovskaja. Putin gav armén fria tyglar i det andra Tjetjenienkriget och de röstade mangrant på honom i valet.

Politovskaja beskriver med verkliga exempel det förfall och den laglöshet som kännetecknar armén. Övergrepp, korruption och misshandel av underordnade är vardagsmat. En ung man som dör på slagfältet i Tjetjenien "glöms bort". Varken staten eller försvarsmakten lyfter ett finger för att ta reda på vad som hänt, att hitta kroppen eller ordna en begravning. Den stupade soldatens mamma tar strid för sin son och lyckas efter år av stångande mot den ryska byråkratin finna sin sons huvud och begrava det. Medan försvarsministern Ivanov står i statlig tv och läser krigsbulletiner om det framgångsrika kriget mot terroristerna.

Politovskaja kallar det en "neosovjetisk" syn på människor och krig. "Människor är bara kuggar i ett maskineri och skyldiga att obetingat förverkliga varje politisk eskapad som makthavarna behagar hitta på. Kuggar har inga rättigheter, inte ens rätten till en värdig död". Det finns ett citat som tillskrivs Stalin men som lika gärna hade kunnat uttalas av tsar Nikolaj II eller av Putin. "Ett dödsfall är en tragedi en miljon är bara statistik".

Sovjetisk ideologi och kapitalism

Putin har i sitt förändringsarbete i Ryssland skapat en ekonomisk modell som Politovskaja kallar "en egenartad hybrid av fri marknad, dogmatik och diverse smått och gott, en modell där sovjetisk ideologi ställts i det privata storkapitalets tjänst". Med andra ord: det absolut sämsta av två världar. Lägg då därtill en lagstiftning som skyddar de mäktiga och rika, en statskontrollerad journalistkår som ivrigt rycker ut och försvarar militärer som mördat och våldtagit i Tjetjenien (som i fallet med överste Budanov i boken). En armé som är fristående och agerar som rena dårhuset, en säkerhetspolis som liksom armén i praktiken står över lagen och vänskapsbanden med den styrande makten gör att de slipper straff för varje missgärning. Den federala säkerhetstjänsten (FSB), där Putin tjänstgjort, kan ohämmat "med hjälp av tortyr fabricera mål som passar dess ideologiska syften och implicerar domstolar och åklagare som medskyldiga". Sovjetisk rättsskipning upp i dagen.

Politovskaja är enligt egen utsago ingen politisk analytiker men hennes journalistiska skriverier blir politiska projektiler mot Putin mannen som kallat Sovjets kollaps för "1900-talets största geopolitiska katastrof". Det här är ingenting okänt för västvärldens regeringar. Ändå agerar de Putin-kramare. Det om något känns mycket oroväckande.