Yelah, Kuba och Jorge
Masetti

Mängder med anklagelser om CIA-tillhörighet, förräderi och angiveri riktades mot en för oss fullkomligt okänd människa. Några tyckte att det här var upprörande, hur kan syndikalisterna i SAC ta sig till att bjuda in en sådan människa?

Det var inte så mycket för att Svensk-kubanska föreningen framförde kritiken. Deras trovärdighet är inte alltid så stor. Alla som på något sätt kritiserar Kuba drabbas av deras misstänkliggöranden, kritik och anklagelser om lögn. Organisationen har ett intresse av att försvara Kuba mot all kritik och förneka påståenden som pekar på att allt på Kuba inte är ett socialistiskt paradis.

Fidel Castro, bild: Matilda Teglund

När kritiken kommer från medlemmar i LS av SAC, från välkänt frihetliga personer, som till och med sitter med i internationella kommittén, då lystrar man litet mer.

Vi har försökt hitta saker som styrker påståendena, något som visar att anklagelserna är grundade på någonting.

Det räcker liksom inte med att han har uttalat sig emot Hugo Chávez i Venezuela, något medlemmar i Svensk-kubanska kritiserar. Det gör ju logiskt nog, som vi vet, även anarkisterna i Comision de Relaciones Anarquistas i Venezuela. Det är ju inte särskilt relevant för frihetliga socialister eftersom dessa inte är för auktoriteter av något slag, vad de än kallar sig.

I Ruben Tastás-Duques inlägg som vi i dag publicerar kom det äntligen några konkreta och styrkta anklagelser efter den gryniga soppa som vi hittills har fått serverad av Masetti-kritikerna. Länkarnas innehåll får läsarna själva bedöma. Om han nu har gjort det han anklagas för, är det tillräckligt för att stoppa det arbete han gör för att stärka fackföreningarna på Kuba?

Vi har samlat en rad artiklar om Kuba och om Jorge Masetti. En fråga vi har velat ha svar på är varför mötena med Masetti måste stoppas, något som lyckades tillfälligt i Stockholm och i Malmö. Vi har ställt frågan gång på gång. Vi vet inte om det ligger någon feghet i detta. Eller om anklagelserna inte tål att möta Masetti själv i en debatt för att de är just tomma anklagelser tagna ur luften.

Som flera frihetliga kubakritiker säger, det är bättre att försöka bygga upp en socialistisk opposition på Kuba, annars kommer landet att falla som ett korthus för Miamihögerns invasion av landet när Castro dör. Castro har tvingat "socialismen" på uppifrån. Det är en socialism utan något verkligt folkligt deltagande.

Det är en socialism som inte kommer att ha en chans i världen att överleva när regimen spricker i fogarna och miamikubanerna börjar välla till Kuba för att "ta tillbaka det som är deras" och då man fasar att de rentav kommer att börja slita folk ut ur sina hem och hävda att det är deras hus, att det var det till 1959 och att de nu 45 år efteråt kommer och tar tillbaks det.

Precis som i Östeuropa kommer partipamparna och de privata industripamparna snart visa sig vara bästa vänner och personligheter av precis samma skrot och korn. Vi vill redan nu motverka deras kommande allianser.

Därför vill vi verka för att kubanerna bryter ner hierarkier, tar makten över sina egna arbetsplatser och fördelar makten i hela samhället jämnare så att de inte drabbas av samma haveri som drabbade östeuropéerna. Den dagen när den kubanska diktaturen äntligen faller.