Torsdag 20 maj 2004
Vi är träskon i maskineriet, vageln i storebrors öga, kniven mot gubbakuken, gatstenen mot snutväldet, brevbomben till byråkraten, festen på gatan och snattaren på NK. Men bara till en början, som förströelse, som ekon av helvetesstormen som kommer. För vi är inte tändstickan som tänder bomben, vi är bomben. Inte droppen som får bägaren att rinna över, utan störtfloden som får bägaren att brista. Inte den ensamma maskrosen som spräcker asfalten, utan vulkanbrottet som får vägarna att rämna och asfalten att koka. Vi är inte vindpusten som släcker lågan, utan stormen som välter ljuset och tänder eld på gardinen.
Det är slut på den tomma retoriken, skrivbordsradikalismen och refotendenserna. Vi ska tvinga kaptenen ut på plankan och med masslinjen som fyr ska vi sänka denna borgarstat och simma av egen kraft. Masslinjen är pöbelns, myllrets, arbetarklassens linje. De osnutnas, de marginaliserades, de tystades linje. Det är massans linje.
Masslinjen är också Yelahs satirvinjett.
Hanna Dahlström