Dagen efter - kungen
talar ut

Första maj är arbetarnas dag och visst kan det då tyckas lite märkligt att förlägga en intervju med den svenska överklassens främste företrädare just i dag. Men efter en genomläsning av Herman Lindqvists nya bok om vår nuvarande monark nås Yelah av den minst sagt sensationella uppgiften att Carl Gustav som liten ljuslockig prins inte drömde om slott, juveler och undersåtar för egen del, utan fantiserade om en framtid som arbetare – en vanlig man av folket. Den drömmen gick ju uppenbarligen i kras, men kanske har konungen ännu inte lagt den helt åt sidan. När Yelah en kvart för tidigt stiger in på ölhaket där intervjun ska äga rum är kungen redan på plats. Med solglasögon på näsan och en vinröd sidenslips runt huvudet sitter han längst in i lokalen och har redan fått i sig två Kopparbergscider krusbär. Han ser minst sagt sliten ut.

Yelah: Hur mår konungen idag? Blev det en lyckad födelsedagsfest i går?

Kungen: Lyckad och lyckad…det var som vanligt ungefär. En sjuhelvetes massa bockande och kallprat om gräddsåsers förträfflighet. Man hade inte sovit på hela natten, för drottningen snarkade som en hel blåsorkester, och sen kom ungarna med frukost på sängen och bjöd på nån sunkig kladdkaka som Madde hade fixat i mikron. Ja, och sen var det ju tvagning och rakning och påklädning resten av dagen och man fick inte ens tid att läsa nya numret av Arbetaren som…

Yelah: Vänta lite! Läser kungen Arbetaren?

Kungen: (viskar) Det där har man aldrig sagt, är det förstått? Man försa sig, man talade i tungor, eller vad heter det? Usch vad retligt. Man kommer att straffas av riksmarskalken. Man kommer att få äta pulvermos i en vecka för det här. Men inte mig emot i och för sig. Man är så trött på hjortonslungade ostron.

Yelah: Det här är riktigt intressant ers majestät. Yelahs läsare skulle säkert vara intresserade av att höra mer om kungens arbetarklassympatier. Stämmer det att kungen som ung ville bli arbetare?

Kungen: (sveper den sista slurken cider) Aaaah, den satt fint. Man kanske skulle ha en till…KYPAREN, EN CIDER TILL TACK! Var var vi nu? Festen ja. Det var dans och Silvia, min hustru, gjorde bort sig under dansen när hon av misstag bjöd upp Tarras- Wahlberg. Hmm…eller var det inte av misstag kanske? Ja, strunt samma. Det var i vilket fall skönt när det var över. Man är inte ung längre. Och det är väl allmänt känt att överklassens fester är rätt trista. Men det var det inte jag som sa, kom ihåg det.

Yelah: Nu var det ju inte festen vi pratade om utan kungens önskan att bli arbetare? Är det en dröm som ers majestät fortfarande håller vid liv?

Kungen: Du, man kanske har varit lite snabb i vändningarna här. Man har gasat för hårt på Porschen, så att säga.

Yelah: Men nu har ju kungen sagt A. Våra läsare kommer att bli besvikna. Kan inte kungen avslöja någonting om var han har sina sympatier.

Kungen: Ok, vi gör så här: 500 spänn och ett åkband på tunnelbanan och man berättar. Annars lägger vi ner den här intervjun. Man kom inte hit för bli behandlad som en…en…

Yelah: Proletär?

Kungen: Var tog min cider vägen? KYPAREN! Jaha, blir det nån affär eller?

Yelah: Jo, det får väl gå. Vi får starta en insamling på sidan eller nåt. Får man fråga vad kungen ska med ett åkband till?

Kungen: (lutar sig fram och spanar åt sidorna) Man vill åka till Rågsved. Man har hört talas om ett band som visst ska spela klämmig musik. Men Silvia vill helst att jag håller mig till Loa Falkman, så jag vågar inte ta bilen och riskera att bli upptäckt.

Yelah: Menar kungen Ebba Grön?

Kungen: Ja, så heter de visst.

Yelah: Då måste vi tyvärr meddela ers majestät att han är över tjugo år för sent ute. Ebba Grön la ner för länge sen.

Kungen: Det är väl typiskt. Här försöker man skapa sig lite folkliga vanor och så nås man bara av falsk information. Man är bara en gycklare nu mera. Man skojar om mig på TV. Man ser inte människan bakom juvelerna.

Yelah: Men kungen vill ju vara en man av folket. Då måste han ju tåla lite skämt. Varför abdikerar inte ers majestät, får man fråga det?

Kungen: Abdikera! Det är otänkbart. Då flyr man ju med svansen mellan benen. Man vill ju inte framstå som en förlorare när man ska ut på den svenska arbetsmarknaden och skaffa sig ett vanigt hederligt jobb.

Yelah: Så det handlar inte om att kungen inte vill lämna över till Viktoria? Ers majestät var ju skeptisk till ändringen av tronföljden.

Kungen: Nej nej för tusan. Det där sa jag bara för att bli avsatt, men ingenting tycks hjälpa. Man åker dit för fortkörning, men ingenting händer. Man skaffar sig älskarinnor i alla landsändar, men ingenting händer. Man ljuger ihop nåt om att Brunei är ett demokratiskt och öppet land, men ingenting händer. Man förnedrar sig till och med i ett nyårstal och spelar full och pratar om stekta sparvar men inte ens då förstår svenska folket att man är en av dem, att man inte passar i de fina salongerna. Herregud, man har till och med spelat dyslektiker i ett helt liv bara för att få slippa bära den där sura kungakronan på alla satans galor och nobelfester. Man vill bara få slippa. Man orkar inte slicka den svenska överklassen i, ja ni förstå, längre. Man vill komma ut ur garderoben. Man vill äta falafel och gå i demonstrationer och…och strejka och handla på Willys och kissa på husväggar och skaffa ett torp och en blandrashund och…

Yelah: Vänta lite kungen! Här, ta den här näsduken och snyt er. Varför har kungen inte gått ut med detta tidigare?

Kungen: (Gråtande) Kan ni inte sluta att nia mig! Snälla, låt mig bara slippa. KYPAREN, GE MIG EN 6:a TEQUILA I STÄLLET!

Yelah: Är det inte dags att kungen går ut med de här uppgifterna i kvällspressen. Yelahs läsare är trots allt relativt få. Om kungen, förlåt – du- vill bli avsatt måste du kanske vara tydligare. Göra någonting drastiskt. Gå ut med att du är kommunist, syndikalist, medlem i Osynliga partiet, vad som helst?

Kungen: Vad mer kan man göra? Man har testat allt. Återstår bara att fly till Nordkorea som jag ser det. Där ska det tydligen inte vara någon skillnad på folk och folk. Jag har lagt undan till en flygbiljett.

Yelah: Du kanske gör rätt i det, ers majestät. Du har trots allt ett brett folkligt stöd som just kung i Sverige. Visserligen är det odemokratiskt med ett kungahus, men att avgå vore verkligen att köra över den folkliga viljan.

Kungen: Jag tar ett plan i eftermiddag. Så får det bli. Kanske hinner jag fram så att jag kan få delta i det festliga förstamajfirandet i Pyonyang. Jag har alltid velat vara en del av massan.

Yelah: Då får vi önska kungen lycka till och tack för intervjun. Hoppas att du finner dig till rätta i Nordkorea.

Kungen: Det får bli som det blir. Bara jag slipper skaka hand med den där Göran Persson en gång till. Jag tål bara inte sossarnas refopolitik. Vad hände egentligen med folkhemmet?