Miljöpartiet: Lämna
Isaf vore att lämna det
afghanska folket i
sticket

Stéphanie Green skriver i Yelah den 31 december 2005 att Miljöpartiet är ett krigsparti och att Miljöpartiet antagligen har varit den största miljökatastrofen i Sveriges historia. Det är svårt att förhålla sig seriös och saklig till ett sådant utfall, men låt mig försöka bemöta i varje fall två av de många områden som Green tar upp i sitt inlägg.

Green skriver att Miljöpartiet är ett krigsparti bland annat eftersom bland annat "ställer upp och stöttar tillverkningen av krigsflygplanet Neuron". Neuronprojektet hade blivit av eftersom det tyvärr finns en politisk majoritet för det i riksdagen. Miljöpartiet såg till att skattebetalarna i alla fall inte står för kostnaden, utan att industrin själv går in med pengarna. Visst, vi hade kunnat göra det enkelt för oss och bara säga "nej", det är ju så mycket lättare att kommunicera. Men det hade varit till ett högt pris eftersom resultatet hade blivit att projektet hade gått av stapeln och att folket istället för industrin hade stått för fiolerna. Knappast en bättre lösning. Och för oss är det vikigt att slå hål på tingens ordning som i modern tid alltid inneburit att krigsmaterielindustrin har gått till regeringen och närmast automatiskt fått pengar för det ena projektet efter det andra, direkt ur statskassan.

Som så ofta i livet är det lite mindre enkelt och självklart än det först kan framstå. Det gäller också frågan om det svenska deltagandet i Isaf (International Security Assistance Force), Afghanistan enligt ett mandat från FN:s säkerhetsråd under stadgans kapitel VII.

Denna FN-resolution uppmanar medlemmarna att bidra med trupp, utrustning och finansiella bidrag för att stärka Isaf och Sverige bidrar sedan insatsens början 2002. Jag tycker det är rimligt att bidra till Afghanistans återuppbyggnad och till utvecklingen mot ett demokratiskt styrelsesätt. Isaf:s huvuduppgift är att förbättra säkerheten vilket möjliggör det arbete med återuppbyggnad med mera som utförs av andra organisationer, vilket gör deras arbete mer effektivt och ger möjlighet till goda kontakter med lokalbefolkningen. Kopplingen mellan säkerhet och utveckling är stark i Afghanistan. Utan dessa ömsesidigt förstärkande komponenter riskerar landet att återgå till en farlig instabilitet eller öppen konflikt. Detta skulle sannolikt innebära ett stort lidande för befolkningen och allvarliga konsekvenser för den regionala och globala stabiliteten. Svenska Afghankommittén anser att Isaf spelar en viktig roll och välkomnar att Isaf utvidgar sitt operationsområde i Afghanistan. Det finns, enligt min mening, bättre sätt att protestera mot USA:s huvudlösa utrikespolitik än att lämna det afghanska folket i sticket.