Nyttig läsning om en av
vår tids mest tragiska
brottsplatser

Ebba Sävborg
Tjetjenien - krig i tvåhundra år Världspolitikens Dagsfrågor 2/2003
Utrikespolitiska Institutet.

Dramat inleddes hänsynslöst, av en grupp tjetjener, som avrättade tre ur gisslan. Det avslutades ännu mer hänsynslöst, när den ryska polisen stormade teatern, varvid 41 gisslantagare och minst 129 personer ur gisslan dog, de flesta av polisens giftgas. Utrikespolitiska Institutet har gjort en insats för att öka medvetenheten om grundkonflikten, med sin skrift Tjetjenien - krig i tvåhundra år, skriven av Ebba Sävborg.

En konflikt med djupa rötter

Hon börjar med att gå igenom historien, med Katarina den storas försök att inlemma Tjetjenien i det ryska imperiet i slutet av 1700-talet. Hon och hennes efterträdare har mötts av ett hårt motstånd. General Alexej Jermolov försökte genom att bränna byar, döda boskap och fördriva människor, skrämma tjetjenerna till lydnad, vilket misslyckades.

Tjetjenien förlorade halva sin befolkning under 1800-talet. Vid revolutionen 1917 försökte tjetjenerna och andra kaukasier bryta sig loss på nytt, men försöket slogs ned efter Jermolovs gamla modell.

När Andra Världskriget var slut, straffade Stalin hela folkgrupper, bland annat tjetjenerna, för att vissa av dem skulle ha samarbetat (eller velat samarbeta) med Hitler. Vissa förstes ihop i moskéer, lador eller på andra ställen, och avrättades.

Varenda tjetjen som inte avrättades, deporterades per järnvägsvagn till Kazakstan och fick inte återvända förrän efter att Stalin dött. Straffåtgärden ledde till runt 200 000 tjetjeners död. De överlevande fick det bättre, och vissa kunde rentav göra långtgående karriärer i Sovjetsamhället.

Sovjetunionens fall väcker maktkampen

Nästa gång imperiet visar sig svagt, 1991, gör tjetjenerna ett nytt frigörelseförsök. Det ser ut att lyckas, eftersom Moskva då är upptaget med en inre maktkamp, men 1994 stärker Rysslands president Jeltsin sin position och invaderar Tjetjenien. Detta krig är välbevakat av media, och blir därför ganska impopulärt bland ryssarna.

Fred sluts 1996 efter att erövringen misslyckats och Aslan Maschadov (som nu ibland kallas "separatistledaren" i pressen) väljs under ordnade former till Tjetjeniens president. Men i det krigshärjade området ökade kidnappningar och annan brottslighet, samtidigt som de gamla krigsherrarna behöll vanan att bokstavligen leva rövare.

1999 inträffade en rad terrordåd, som tjetjenerna utan bevis eller andra konkreta skäl beskylldes för. Detta angavs som anledningen till att det krig, som i dag pågår, inleddes. Denna gång hade Moskva lärt sig av misstaget från förra gången och mediebevakningen av kriget snöptes betydligt. Detta krig är, bland annat därför, mindre impopulärt bland ryssarna, än det förra.

Drivkrafterna

Sävborg delar inte åsikten hos de experter som anser att det fortfarande finns olja av betydande värde i området. I stället framhålls rädslan för terrorismen och en ökad regional instabilitet som en av Moskvas drivkrafter. Putins vilja att höja sin popularitet genom att hämnas terrordåd - som med eller utan grund kan kopplas till Tjetjenien - är en annan anledning. Ryska officerares sårade stolthet från det förra kriget är en tredje.

Den tjetjenska kampviljan förefaller kopplad till det historiska förtrycket. Många av de övriga förklaringarna som används, hänvisar till religionen. Den tjetjenske fältherren Basajev företog tillsammans med bland annat jordaniern Chattab ett egenmäktigt fälttåg in i grannrepubliken Dagestan 1999. Men det som är individers ansvar görs tyvärr till folkets och religionens när man beskriver händelsen med meningar som "Den tjetjenska nationalism som drev fram utbrytningen ur Ryssland hösten 1991 hade omvandlats till en religiöst motiverad erövrarambition".

Det faktum, att många som på olika sätt stödjer tjetjenerna, mot en mäktig fiende, är muslimer, skulle mycket väl kunna bero på bristen på stöd från den övriga världen. Det diskuteras inte. Inte heller diskuteras om huruvida, och i så fall varför, erövrarambitionerna skulle vara ett fenomen som är unikt just för religionen islam.

Det mänskliga lidandet

Dessutom är det tråkigt att Sävborg tar upp den enligt henne allmänna uppfattningen om tjetjenernas goda och dåliga egenskaper. Sådana försök borde ha lämnats kvar i det blodiga 1900-talet, till förmån för det faktum att alla individer, oavsett nationalitet, har olika karaktärer. Om någon hade skrivit "I fredstid har de blivit beryktade för hänsynslöshet, girighet och grymhet" om folkgruppen judar, skulle skribenten ha väckt irritation i de flesta läger.

Den allmänna uppfattningen om ryssarnas nationalkaraktär analyseras lyckligtvis inte. Sävborg borde även ha behandlat tjetjenernas eventuella rykte med tystnad. Inte minst med tanke på att kriget i Tjetjenien i dag, med Internationella Helsingforsfederationens ord, "gränsar till folkmord".

Det dagliga mänskliga lidandet, både bland soldater och civilbefolkning, behandlas en del, men kunde kanske getts något mer utrymme. Hårda maktkamper förekommer på många håll i världen, men det som gör Tjetjenienkonflikten så angelägen, är att den är så sällsynt grym och blodig. Att belysa detta mer hade kunnat engagera fler människor, vilket man får anta var ett av syftena med skriften.

Ett stycke om Sveriges agerande, eller brist på agerande i konflikten kunde också ha lagts till. Beslutet att exempelvis ge den högsta svenska utmärkelsen för utlänningar, till en av de djupast ansvariga för det inledande kriget, har upprört många tjetjener. Den förre säkerhetschefen Sergej Stepasjin belönades förra året med den Kungliga Nordstjärneorden, efter förord från regeringen - dock av andra orsaker än kriget.

För den som orkar bortse från en del tveksamma bedömningar, som dem ovan, är skriften ändå läsvärd och innehåller nyttig information om en av vår tids mest tragiska brottsplatser.

Sävborg har gett sig på den otacksamma uppgiften att försöka skildra konflikten utifrån båda parters synvinkel samtidigt. Den som vill ha hela bilden, bör komplettera med att läsa rena partsinlagor som tar klar ställning i konflikten, och sedan dra slutsatserna själv.