Liedman tar grepp om
fundamentalisternas kamp

Från Platon till kriget mot terrorismen
Sven-Eric Liedman
Albert Bonnier förlag

Det är fjortonde gången Sven-Eric Liedman ger ut sin idéhistoriska översikt som tar avstamp hos Platon och sedan arbetar sig framåt till våra dagar. Senast var titeln "Från Platon till kommunismens fall". I den senaste upplagan har han i sedvanlig ordning gjort vissa tillägg, bland annat ett längre stycke om frihetens liberalism kontra nyliberalismen. Men det främsta tillägget handlar just om kriget mot terrorismen, som bokens titel antyder.

Liedman försöker förtjänstfullt skärskåda de tankemönster som bin Ladin och al-Qaida opererar i enlighet med. Att intellektuella försöker sig på att förstå terrorismens orsaker är vi minst sagt inte bortskämda med. För terrorismens främsta syfte är inte "att terrorisera" som Lenin hävdade, och som Bush och Blair - förmodligen ovetandes om sin meningsfrände - upprepar i våra dagar. Det finns en benägen ovilja att försöka förstå terrorns orsaker och den som ändå ger sig i kast med uppgiften avfärdas snabbt som "medlöpare" eller rätt och slätt "terrorist". Som att distinktionen mellan "förklara" och "försvara" inte fanns.

Liedman hänvisar till Muslimska brödraskapet (MB) och "politisk islam" för att påvisa den fräna samhällskritik som ändå vilar i bakvattnet. MB:s grundare Sayyid Qutb hävdade att Koranen befaller de rika att dela med sig och han propagerade för att staten ska garantera människor tillgång till livsförnödenheter, sjukvård och utbildning. Det finns även hos bin ladin, menar Liedman, en vag idé om ett annat samhälle. Även om den aldrig uttryckts explicit. Det som förenar politiska islamistiska organisationer som MB och de mer militanta som al-Quaida är motståndet mot västvärldens inblandning i islamistiska förhållanden och de inhemska statsbildningarna.

Liedman polemiserar mot den förenklade föreställningen som bombhögern ständigt upprepar: att bin Ladin och andra militanta islamister attackerar västvärlden för att de "hatar frihet och demokrati". Som så många andra har Liedman genomskådat den typen av tafflig skrämselretorik. Han har lyssnat till de inspelningar som exempelvis al-Jazeera sänt med bin Ladin, där denne påpekar att det inte är någon slump att han attackerar USA och inte exempelvis Sverige. Det är USA och inte Sverige som hela tiden attackerar islam.

Liedman påpekar att bin Ladin särskilt uppehåller sig vid att USA på 80-talet stödde Israel när landet anföll Libanon. Så citerar Liedman bin Ladin: "När jag såg de förstörda tornen i Libanon slog det mig att vi borde bestraffa angriparen på samma sätt och att vi därför borde förstöra torn i USA". I ljuset av detta kan inte attackerna den 11 september, World Trade Center, ens för den mest envetne bombliberal framstå som slumpmässig och gåtfull.

Men Liedman försöker inte bara ringa in bin Ladins tankemönster utan ger sig även i kast med den nykonservativa ideologin som just nu har starkt fotfäste i Vita Huset. Den blandar en benhård tro på den otyglade kapitalismen med nationella och religiösa myter. De nykonservativa framstår som synnerligen dogmatiska med sin tudelade världbild som bygger på Gud och Djävulen, gott och ont, vitt och svart. "Är ni inte med oss är ni i mot oss".

Tariq Ali hade en tydlig poäng med sin bok "The Clash of Fundamentalists" där framsidan pryds av Bush med bin ladins skägg och turban. "Kriget mot terrorismen" är inte ett krig mellan gott och ont. Det är ett krig mellan fundamentalister där Bush hittills spridit betydligt mycket mer död och förintelse kring sig än al-Qaida någonsin kommer lyckas med. Därmed inte sagt annat än att al-Qaida gärna skulle få försvinna i ett mörkt hål i jorden redan i morgon. Och i bästa fall ta de fascistoida nykonservativa med sig. Fundamentalisterna, de religiösa dårarna, får gärna göra upp sinsemellan. Men gärna så långt ifrån oss som vill skapa ett fritt, jämlikt och bättre samhälle, som möjligt.