Handbok i argumentation
mot krig

Att risken för ett nytt krig just nu inte är så överhängande syns i propagandan. Den är fortfarande vulgär och oborstad som Zack Snyders film 300, baserad på Frank Millers fascistoida seriealbum med samma namn. När hunden skäller biter den inte, säger ordspråket. När Bushs propagandaapparat låter oh, oh, oh, som de ultramaskulina fascistiska amerik…,öh –flåt, spartanerna i 300 gör, så vilar de sina hyperhäftiga massförstörelsevapen till båtnad för egna sidans mördare och den andras.

Krigshotet fungerar i vart fall. Det drar amerikanernas uppmärksamhet från det katastrofala nederlaget i Irak. Poängen i sammanhanget är terrorbalans. Är det politiskt omöjligt att starta krig mot Mahmoud Ahmadinejads mullor för att lägga beslag på landets tillgångar, så stör det inte mycket om de får hållas tillsvidare, för själva hotet kan ju exploateras. Mullorna utnyttjar självfallet situationen till att göra livet ännu surare för landets opposition.

När hökarnas argument mer låter som om de aspirerar till ordförandeskapet i Läkare utan gränser än att de tänker mörda någon miljon människor, då är de farliga. Då vill det till att Du kära läsare har de riktigt fenomenala argumenten. Det är där Jean Bricmonts Humanitär imperialism (Karneval förlag) behövs. För nog har vi hört alla de argument de kommer att anföra tidigare, under det förra kriget, kriget dessförinnan och kriget före det. Varje gång har samma returargument återskapats i samma liberala tankesmedjor som suggererat fram en illusion av att preventivt krig är nödvändigt, på så vis har medborgarna i västländerna förberetts för krigen och ingen kraftfull antikrigsrörelse har uppstått.

Utgångspunkten i Bricmonts argumentation mot preventivt krig är ett radikalt försvar av Förenta nationerna. En spännande position – som även om den är för grund för att hålla hela vägen - utgör ett gott avstamp. Med den utgångspunkten dissekerar han såväl de nykonservativa krigsivrarnas argument, de liberala försvararna av humanitär intervention som krigsmotståndarnas retorik. Han vederlägger de två förstnämnda och kritiserar den sista. Men ger också läsaren råd för hur deras argument mot kriget ska bli effektivare.

Exempelvis pekar han ut de svaga argumenten, argument som är moraliskt korrupta och som därför är dåliga. Påståenden att stormakter inte kan exportera demokrati genom anfallskrig, legitimerar stormaktens anfall i fall den ljuger om syftet med sitt krig. Ett annat svagt argument är att priset för ett anfall är för högt i antalet döda räknat. Men är då anfall med ett minimalt antal döda bättre? Sovjets invasion av Tjeckoslovakien? Eller Hitlers annektering av Sudetområdet?

I kategorin starka argument, de argument som är moraliskt hållbara, finns främst argumenten för FN-principen om icke-inblandning. Bricmont menar att FN bör vara garanten för att en internationell ordning bibehålls och att man tillför mer demokrati på den globala nivån genom organisationen. Den internationella rättsordning som bekämpas av främst USA är den som borde få råda.

Men krigsmotståndarens argument bör inte bara bygga på föreställningen att internationell rätt är alternativet till allas krig mot alla, eller ett enda lands diktatur. Det kan också byggas på "kunskapen om att USA på ett systematiskt sätt ställer sig fientligt till varje seriöst socialt framsteg i tredje världen: Och följaktligen är förutsättningen för varje sådant framsteg ett försvagande av USA:s makt".

I formen av handbok i argumentation mot att Sverige bör ha soldater i Afghanistan; vi självklart behöver en internationell insatsstyrka. Mot att USA är ett hyvens land som i likhet med medlemmarna i Svenska scoutförbundet alltid är redo att hjälpa ett gammalt kulturland som Iran över övergångsstället är Bricmonts bok nyttig. För Iran är allt utom en beskedlig gammal tant. Och när USA lett Iran över gatan så kommer de att mörda, råna och tortera landet så fort Du kära läsare vänt bort blicken. Liksom de har gjort alla andra gånger de intervenerat i världspolitiken. I likhet med kriget mot Irak kommer Bildt att heja på – och rafsa sig några miljoner från stöldgodset.