Vänsterradikal med
livslångt engagemang

Jag får en flyer i min hand och på den är en bild med Bush satt bakom galler och med rubriken Who's the terrorist?. Organisationen bakom flyern är Black Radical Congress. Det gör mig nyfiken och morgonen därpå ringer jag en av kontaktpersonerna på New Yorksektionerna i organisationen.

Sam Andersson bor i Queens och jobbar som lärare på centret för juridik och social rättvisa på Medgar Evars College i Brooklyn. Han är först lite tveksam till om ha tid för en intervju, men efter ett tag säger att han ska på möte på Brecht Forum och att jag kan haffa honom där.

Brecht Forum, som ligger på Mid Manhattan är organiserat genom olika projekt: New Yorks marxistiska skola, som bildades 1975 av en grupp aktivister, Institutet för folkbildning och organisationsprogram, bildat 1982 och Konst på Brecht vis. Sam Anderson sitter i styrelsen och i flera av dess kommittéer.

Återupprättelse av en stark svart rörelse

En lång afroamerikansk man med gråmelerade rastaflätor, batikskjorta och med guld i ena framtanden stegar in och jag gissar rätt att det är Sam Anderson. Afroamerikansk har kommit tillbaka i språkbruket, men både Sam Anderson och Black Radical Congress använder black. Sam Anderson har varit med under den tid då Black is beautiful var en kampslogan.

- Vad vi vill med Black Radical Congress (BRC) är att återupprätta den svarta rörelsen. En grupp engagerade personer fick ihop ett nätverk av organisationer och så blev det en kongress. Vi väntade oss att 600 till 700 skulle komma och det kom nära 2 000 personer. Det planeras en uppföljning nästa år, men vi har inte någon budget och alla är involverade i andra organisationer, han och letar fram en affisch från kongressen 1998.

Radikal aktivist sedan ungdomen

Sam Anderson är en garvad aktivist. Hans politiska engagemang kom igång på Lincoln University i Pennsylvania i början av 1960-talet.

- Vi var ovanligt många svarta på Lincoln. Och där blev jag aktiv i medborgarrättsrörelsen, säger Sam Anderson.

Han berättar att det efter en tids studier dök upp studenter från Sydafrika och Namibia. De studerade i separata klasser, men så småningom fick de svarta amerikanska studenterna kontakt med de afrikanska studenterna.

- De var de första afrikaner vi mött. De hade varit med i ANC (African National Congress) och SWAPO (South West Africa People's Organization) och kämpat mot apartheid i Sydafrika, men de hade blivit arresterade och sen flytt till flyktingläger i Namibia. Där hade amerikaner tagit hand om dem och betalat resa till USA. Här blev de wined and dined för att läcka information till CIA (Central Intelligence Agency) om motståndsrörelserna i södra Afrika, hävdar Sam Anderson.

Svart panter

Genom kontakten med de afrikanska aktivisterna, som stred för nationell frigörelse väglett av ett marxistiskt program upptäckte Sam Anderson och hans vänner marxismen och marxism-leninismen. De blev mer radikala och militanta. Sam Anderson åkte till New York och var en av de tolv unga svarta män som 1966 bildade Harlem Black Panther Party. Samma år bildades den mer kända avdelningen i de svarta pantrarna i Californien. Partiet hette från början egentligen Black Panther Party for Self-Defense.

- Men gruppen i Harlem splittrades efter ett år på grund av infiltrering av FBI:s Cointelpro. Vår sekreterare värvades att bli angivare, säger Sam Anderson.

Cointelpro är en initialförkortning av counterintelligence program, vilket FBI använde för att infiltrera i radikala politiska organisationer på vänsterkanten. Cointelpro var främst ett sätt att jaga kommunister i USA från 1958 till 1971, då det officiellt lades ned.

Sam Anderson berättar att många av hans vänner arresterades av polisen och att han själv blev gripen och anklagad för brott på tomma grunder. Han blev frigiven mycket tack vara att hans granne var jurist och kunde försvara honom.

Sam Anderson gick inte tillbaka till Black Panther Party igen trots att svarta pantrarna i San Fransisco med sin ledare Bobby Seale fick fart på organiseringen i några år. Svarta pantrarnas parti lades ned 1982. Sam Anderson är dock fortfarande marxist och aktivist för en svart som identitet.

Fler kvinnor i svarta rörelsen i dag

Vi återknyter till BRC och dess utformning och syfte. Med hänvisning till att Black Pantherrörelsen dominerades av män, och i sitt första tiopunktersprogram 1966 enbart hänvisade till den svarte mannen (vilket ändrades i punkterna 1972), undrar jag om många kvinnor är aktiva i BRC.

- Det är faktiskt procentuellt något fler kvinnor än män som är medlemmar i BRC. Under kongressen 1998 höll kvinnorna ett eget förberedande möte (caucus), med tillträde även för män, dagen innan kongressen för att diskutera kvinnors perspektiv på en rörelse, säger Sam Anderson.

Sociologen Jennifer Hamer är en av kvinnorna i samordningsstyrelsen för BRC.

Vid kongressen samlades organisationer från flera håll och individer. Sam Anderson tycker att kommunistpartiet och andra organisationer tog chansen at värva medlemmar. Många framträdande svarta intellektuella lämnade kommunistpartiet i början av 1990-talet, till exempel Angela Davis. Hon var en av de kvinnor som blev frontfigurer i Black Panther Party.

Svart nationalism

Sam Anderson förklarar att svart nationalism är det sammansvetsande i BRC. Han förstår att jag reagerar på nationalism och lägger till:

- Men det är inte nationalism av det slag du nog associerar till, utan en svart gemenskap och identitet för att kunna få styrka i ett motstånd mot förtrycket av svarta.

Jag blir inte helt klar över om han menar svart nationalism efter Malcolm X vision eller refererar till det som den yngre generation svarta kallar the hood (från neighborhood).

Eftersom det är svårt att förneka att det finns en svart medelklass i USA försöker jag dra in att klass är överordnande etnicitet.

- Svart är klass i USA, svarar Sam Anderson. De som har lågavlönande arbeten är svarta och latinos. Titta bara på fängelserna, där svarta tas in mer för minsta förseelse. Det är t ex fler som sitter inne på grund av innehav av droger än försäljning av droger. Och i fängelset mister de sin rösträtt.

Vårt samtal avbryts av att en äldre svart man frågar om det är här han kan köpa böcker av Noam Chomsky. Han hänvisas till vänstertidningen Monthly Review, som har redaktion bredvid. Så hela våningsplanet är vänstervridet, undrar jag.

- Ja, på andra sidan har Taxi Workers Alliance kontor. De jobbar mycket bra med att organisera och stå upp för New Yorks taxichaufförer. Många av dem har inga papper för att bo i USA och utnyttjas som arbetskraft, säger Sam Anderson.

Biju Mathew på Taxi Workers Alliance sitter i Brechtforums styrelse så det verkar vara cirkelrörelser mellan organisationerna.

Vit dominans i facket

Vi fortsätter att prata om facket. Sam Anderson tycker att facket har svikit de svarta och i många fall har rasistiska inslag. De flesta svarta och latinos är med i facket, de har en facklig medvetenhet, men de får inte några poster i facket. I yrken som ligger över låglöneyrkena, till exempel snickare och elektriker, är det kompakt vitt i fackliga styrelser.

Jag nämner IWW (Industrial Workers of the World), men Sam Anderson tycker att de är alldeles för marginella i storlek för att ha betydelse och att de inte har hängt med i utvecklingen.

Men både Sam Anderson och BRC betonar betydelsen av facklig organisering. Bill Fletcher, en av initiativtagarna till BRC har lång erfarenhet av fackligt arbete i AFL-CIO (American Federation of Labor and Congress of Industrial Organizations). Fletcher är även skribent i Monthly Review.

Kamp mot privatisering av skolan

Tiden rinner iväg, men jag vill veta vad Sam Anderson mer är engagerad i i dag. Han jobbar som många i den svarta rörelsen med undervisning. Skolan är en stor fråga för svarta. De allmänna skolorna, som majoriteten svarta barn går i har körts i botten. De är nu måltavlor för privata företag som vill ta över skolverksamheten menar Sam Anderson.

- Vi lärare, föräldrar, studenter och aktivister lyckades avstyra att Edison tog över regin i skolorna i New York. Men om borgmästaren får mer makt i frågan kan vi bli överkörda nästa gång, säger han.

Edison Schools Inc. är ett ökänt skolföretag i USA. I privatiseringsvågen av grundskolor har Edison vunnit uppdraget i hittills över 130 skolor. Bolaget var en hit på börsen förra året. Men sen visade sig redovisningarna var mörkade och bolagets förluster blev kända, och med det kom börsraset på Edisonaktien. Till detta kom rapporterna om undervisningen inte nådde standardnivå på dessa skolor. Föräldrar är upprörda och har bildat organisationer som verkar för ett federalt återköpande av Edisonägda skolor.

Sam Anderson ger mig en folder om hur BRCs lokalavdelning i New Yorks vision för utbildning ser ut och skyndar försenad iväg till nästa möte på Brechtforum.