Onsdag 07 april 2004
Decio Machado Flores från Spaniens syndikalistiska fackförening Confederación General del Trabajo (CGT), förstår inte européer som pratar om brott mot mänskliga rättigheter i tredje världen, men som inte ser hur de rättigheterna kränks i samhället de själva lever i.
Decio är inbjuden av SAC-syndikalisterna som under en facklig kurs om att organisera papperslösa har öppet möte på ABF i Stockholm på söndagseftermiddagen den 4 april. I publiken finns många latinamerikaner, några utan papper, och frågorna är många när Decio berättar om situationen för papperslösa och CGT:s erfarenheter att organisera papperslösa.
- I sundet mellan Spanien och Marocko har 4 000 människor under den senaste tioårsperioden mist sina liv när de försökt komma in i Europa. Men ingen ta ansvar för dödandet.
Gränsbevakningen är stenhård och Spaniens och EU:s bevakning börjar på södra sidan sundet i den spanska staden Ceuta - en enklav på den marockanska kusten. Båtresorna för asylsökande och migrantarbetare utan papper blir allt längre, till exempel via Kanarieöarna, vilket också innebär högre risker. Gränskontrollen i södra Spanien, som militärpolisen Guarda Civil deltar i, är en politisk demonstration. Enligt Decio väljer 5 procent av invandrare utan papper den vägen. De flesta kommer med turistvisum till Madrids flygplats och stannar kvar eller tar sig vidare till ett annat europeiskt land. I EU-länderna finns 12 miljoner invandrare med legal status och 8 miljoner papperslösa. I Spanien lever 1,6 miljoner invandrare legalt och 1,2 miljoner papperslösa.
Decio betonar att uppkomsten av papperslösa i Europa beror på det kapitalistiska systemets och den kapitalistiska produktionsmodellens behov.
- Spaniens ekonomiska utveckling de senaste åren beror på två faktorer: EU:s bidragssubventioner till infrastruktur och papperslös arbetskraft som saknar kontrakt och arbetar för väldigt låga löner.
Jordbruket i Spanien som för 10-15 år sedan hade svårt att bära sig har nu blivit lukrativt mycket på grund av att de utnyttjar papperslösa i lantarbetet. Detsamma gäller exempelvis i byggsektorn. Hushållstjänster utförs till stor del av så kallade migrantarbetare.
Spanien är i hög grad beroende av de osynliggjorda människor som mestadels kommer från utomeuropeiska länder, inte kan språket och inte känner till sina rättigheter. Ändå går EU-pengar till att förstärka metoder och medel för att hindra vissa grupper av invandrare att beträda europeisk mark.
Papperslösa omnämns som illegala, alltså olagliga, vilket sätts ihop med kriminellt. Sättet att tala om papperslösa och invandring skapar en social rasistisk uppfattning av migration.
- Både den spanska staten och de stora fackföreningarna underbygger. Papperslösa talas om som ett hot mot inföddas jobbtillfällen och välfärd.
Egentligen är situationen det motsatta. Med ålderspuckeln i Europa behövs mer arbetskraft.
Den sociala rasistiska strukturen kommer troligtvis att förstärkas efter bombdådet i Madrid i den 11 mars i år. Attacken har spårats till en islamistisk grupp. Islamofobin är redan tidigare utbredd i det spanska samhället, såväl som i övriga Europa. Papperslösa i Spanien domineras av marockaner och den andra stora gruppen är latinamerikaner.
CGT arbetar för att de papperslösa ska få samma grundläggande rättigheter som alla andra i samhället och också få legal rätt att leva i det land de sökt sig till. 2001 blev ett genombrott i det arbetet.
- I början av 2001 gick 5 000-6 000 papperslösa ut i protester i flera städer. De ockuperade kyrkor och offentliga byggnader och hungerstrejkade. CGT gav nätverken praktiskt, moraliskt och ekonomiskt stöd.
Ockupationen resulterade i att flera papperslösa fick uppehållstillstånd. Trots att papperslösa enligt spansk lag inte har rätt att demonstrera eller strejka har både strejker och demonstrationer genomförts. CGT har gett stöd till dessa aktioner.
Vid sådana aktioner riskerar papperslösa att polisen beordrar dem att visa papper och det kan leda till utvisning. Polis och media kan även välja en annan metod - att totalt ignorera protesterna.
Hur kan då en fackig organisation komma i kontakt med och vinna förtroende för tillfälligt anställda som riskerar att slängas ut ur landet om de blir upptäckta?
- Skapa tillit, visa engagemang och kontinuerligt arbete, säger Decio.
CGT jobbar kontinuerligt med att sprida information om papperslösas rättigheter, tillhandahålla juridisk hjälp och organisera för facklig kamp. Desio säger att själva kontakten med papperslösa skiljer sig från tillfälle till tillfälle, arbetsplats till arbetsplats och mellan stad och landsbygd. De som varit fackligt anslutna i sitt hemland är lättare att nå. Men många papperslösa har en misstänksam inställning till spanska organisationer.
Han ger exempel på hur CGT:s lokala samorganisationer i städer delar ut flygblad med uppmaningen att komma till deras lokaler för information om rättigheter på till exempel barer och caféer där de vet att araber eller latinamerikaner samlas och på allmänna telefoncentraler.
- På landsbygden kan vi gå in på jordbrukets områden (och det handlar om stora jordbruk) och besöka barackerna som migrantarbetarna bor i. Vi kan då komma i konflikt med vakter eller jordägaren. Ibland har vi arrangerat en konflikt på en sida av jordområdet för att hålla informationsmöte på andra sidan av jordområdet.
På jordbruken i Murcia, där många från Ecuador arbetar på fälten, används fri radio som informationsförmedling. Insprängt mellan musikinslagen informeras om arbetsrätten.
Bland papperslösa är förutsättningar också olika. Kvinnor är mer utsatta och har de barn blir också riskerna större för dem. Utöver de vanligaste jobben för papperslösa – städning, diskjobb på restauranger, jordbruksarbete – jobbar papperslösa kvinnor som sexarbetare och hembiträden. Sexarbetare kan facket informera på gatan eller på bordeller och strippbarer. Hemtjänstarbetare är svåra att nå eftersom de har individuella överenskommelser med arbetsköparen och arbetsplatsen är arbetsköparens hem, vilket inte facket kan besöka.
- Kvinnor som jobbar i privata hem möts i informella nätverk. Det kan exempelvis vara kvinnor från samma by i Ecuador som träffas. För ett halvår sen upptäckte vi i CGT ett sådant nätverk och fick kontakt med dem.
Det är alltså viktigt att facket bryter upp en traditionell syn på hur fackligt arbete ska se ut och jobba också socialt annars kan man missa just kvinnor i vissa yrken.
Förutom juridisk hjälp anordnar CGT språkkurser för invandrare, vilket de får statligt bidrag för. De kan inte gå ut med "språkkurser för papperslösa", men de kan ge dem information och de registreras på samma sätt som invandrare som vill lära sig spanska.
En del av arbetet för papperslösas rättigheter riktar sig till den politiska makten. CGT håller just nu på att ta fram en guide till arbetsmarknaden för invandrare på flera språk. Ett stort hinder för papperslösas krav på rättigheter är att de har lite kunskap om vilka rättigheter de har.
CGT är också med i en nationell kampanj som kritiserar ändringen av utlänningslagen, som beslöts den 21 december förra året, för att strida mot konstitutionen om grundläggande rättigheter. Utlänningslagen kom till 1985.
Lagändringen kräver att papperslösa registrerar sig i den kommun de tillfälligt bor i och att polisen ges rätt att kontrollera uppgifter i registren. Det kan betyda att papperslösa utvisas och därför undviker papperslösa att registrera sig. Det får konsekvensen att de inte har tillgång till grundläggande sjukvård utan enbart akutvård. CGT och samarbetsorganisationer försöker påverka sjukvårdspersonal att vägra följa lagändringen och har fått gensvar.
I Spanien har barn till papperslösa rätt att gå i grundskola, men har inte tillgång till gymnasieskolan. I Sverige har papperslösa bara rätt till akut sjukvård. Skolgång för barn till papperslösa är beroende av rektorns välvilja. Skolan får ingen skolpeng för eleven som har papperslösa föräldrar.
Det är inget lätt arbete att organisera papperslösa. De många hindren kräver uthållighet och långsiktighet. CGT har nu en grupp papperslösa som medlemmar och nya kommer till. De skiljs inte från andra invandrare så någon sifferuppgift hur många de är har inte Decio. I södra Spanien är 10-15 procent av CGT-medlemmarna invandrare.
CGT är Spaniens tredje största fackföreningsorganisation. Antalet medlemmar ligger runt 70 000. De två största fackföreningsorganisationerna, Unión General de Trabajadores (UGT) och Comisiones Obreras (CCOO) har inte visat något intresse för att organisera papperslösa.