Delstaten i Mexiko dit
solidariteten aldrig
nådde

Samtidigt fortsätter protesterna mot nyliberalismen och exploateringen av naturresurser i Chiapas, södra Mexiko. Parallellt med detta stärker zapatisterna sitt autonoma samhällsbygge, framförallt inom områden som autonom utbildning, traditionell- och alternativmedicin, media, kooperativ ekonomi och en deltagande politisk administration.

Zapatistbyarna har efter den politiska omställningen augusti 2003 stärkt sitt samhällsbygge till att bli ett verkligt alternativ, dels för själva byarna som i dag har fri sjukvård och autonom utbildning och dels för övriga tillhörande ursprungsbefolkningen i delstaten.

Detta genom en politiskt administration och sjukvård som utgår från deras egen kulturella och sociala situation och som behandlar dem med värdighet och respekt, något som statens institutioner aldrig gjort.

Fattigdom och misär

I skuggan av den internationella uppmärksamheten i Oaxaca och Chiapas ligger delstatsgrannen Guerrero. Här fortsätter misären. Den politiska repressionen och fattigdomen ökar för en ursprungsbefolkning som lämnats i glömska.

Guerrero, som ligger nordväst om Oaxaca, hör till Mexikos allra fattigaste. Befolkningen har genomlevt en lång och hård statlig repression, detta framförallt mot den växande socialistiska bonderörelsen under 70-talet. Delstatens östra delar har en hög andel ursprungsbefolkning och det är i synnerhet dessa delar som lever i djupast fattigdom och som drabbats hårdast av militariseringen.

I den östra regionen finner man även landets fattigaste kommun, Metlatonóc, som också en av Latinamerikas allra fattigaste kommuner. I Metlatonóc saknar hela 85,4 procent av ursprungsbefolkningen överhuvudtaget ekonomisk inkomst, 67,2 procent har inte slutfört sina studier på motsvarande lågstadienivå och 98,6 procent av befolkningen saknar hälsoförsäkring. I området La Montaña i östra Guerrero med 90 procent andel ursprungsbefolkning räknas 11 av 17 kommuner som oerhört marginaliserade.¹

Ökad militarisering efter zapatistupproret

Zapatisternas uppror 1994 medförde en ännu hårdare militarisering av Guerreros landsbygd i rädsla för att upproret skulle sprida sig till delstatens oppositionella organisationer och i synnerhet de beväpnade grupperna. Detta medförde förutom en ökad militär närvaro, trakasserier mot organiserade byar, illegala tillfångataganden, tortyr, sexuella trakasserier och utomrättsliga avrättningar.

Brott mot de mänskliga rättigheterna

I Guerrero räknas tortyr och kidnappningar till en del av vardagen. Nationella såväl som internationella människorättsorganisationer har rapporterat en lång rad av brott mot de mänskliga rättigheterna i Guerrero. Under 1997 besökte en delegat från FN Guerrero och kommenterade i sin rapport att tortyr används kontinuerligt av den federala och statliga polisen som en metod att få information.Against the silence and abandonment, Tlachinollan, Grave human rights violations, s. 180

Situationen förvärras ytterligare av att varken tortyr eller kidnappning erkänns som brott enligt delstatens konstitution. Även kidnappningar är ett stort problem i Guerrero. Bara de senaste två åren har människorättsorganisationen Tlachinollan dokumenterat 17 fall av kidnappningar utförda av den statliga polisen och militären.

Många fall av attacker mot sociala organisationer och indianbyar i Guerrero har rapporterats. Nedan följer ett mycket litet urval av dessa otaliga brott.

Den 28 Juni 1995 stoppades två bilar med medlemmar från bondorganisationen OCSS (Organizacion Campesina de la Sierra del Sur) utanför staden Atoyac de Alvarez av en grupp delstatspoliser. Bönderna tvingades ner på marken och poliserna öppnade eld och avrättade regelrätt 17 av bönderna och därutöver skadades många av dem allvarligt.

Liknande attacker har kontinuerligt inträffat med mördade och allvarligt skadade människor som följd. En av dessa attacker inträffade tidigt på morgonen den 8 juni 1998 då armén omringade byn El Charco och öppnade utan förvarning eld mot bybefolkningen. Under attacken mot ursprungsbefolkningen mördades 11, fem skottskadades och 21 blev tillfångatagna.

Våldtäkter och tvångssteriliseringar

Sedan 1996 har det även skett många fall av trakasserier och övergrepp mot byar som regeringen med falska påståenden sagt tillhöra gerillan EPR, som sägs vara verksam i Guerrero.

Ett av de senare fallen inträffade 16 februari 2002 i byn Barranca Bejuco, där militären frågade en kvinna i byn om hon kände till något av namnen på en lista av misstänkta gerillamedlemmar. Då hon nekade kännedom om dessa våldtogs hon av soldaterna. Många liknande fall av våldtäkter och sexuella övergrepp har rapporterats, däribland en lång rad av tvångssteriliseringar av både kvinnor och män bland ursprungsbefolkningen.

Den 17 april 1998 tvångssteriliserades 14 män tillhörande ursprungsbefolkningen i byn El Camalote. Dessa valde att bryta tystnaden 2003 och berätta om övergreppen . Under samma år rapporterades 10 ytterligare fall, denna gång kvinnor tillhörande gruppen Naua i regionen La Montaña. De flesta fallen rapporteras dock aldrig på grund av skamkänslor och rädsla för vidare övergrepp.

Motståndet växer

Som svar på regeringens ökade militarisering av landsbygden, delstatens korrupta rättsväsende och polisens otaliga trakasserier och brott mot de mänskliga rättigheterna började ursprungsbefolkningen i byarna själv, efter 1994, att söka egna vägar för att skipa rättvisa.

Den 15 oktober 1995 togs det första initiativet för en lokal polisstyrka för byarna som sedan kom att bli organisationen Policía comúnitaria. Sedan bildandet har organisationen vuxit dramatiskt och har idag 42 medlemsbyar.

Policía comúnitaria utgörs av valda tjänsteman från byarna som arbetar volontärt för att trygga situationen för ursprungsbefolkningen. Organisationen har även utformat ett eget rättsystem för att straffa, eller snarare rehabilitera, brottslingar.

Organisationen har tagit helt avstånd från fängelsestraff och böter som straffmetoder då man menar att detta snarare avskiljer brottslingen från samhället och omöjliggör en djupare förståelse för brottslingen och brottets bakomliggande sociala kontext.

Organisationen menar att statens rättsystem "tvingar dig att sälja allt det du har och ditt hus för att betala en advokat. De exploaterar dig, suger ut dig, de förändrar inte, de förstör. Det är destruktivt, inte rehabiliterande."Against the silence and abandonment, Tlachinollan, When justice becomes the people, s. 126

I stället använder sig Policía comúnitaria av en form av samhällstjänst där brottslingen får arbeta volontärt i byarna för att genom sitt arbete återgälda samhället och offret. Sedan Policía comúnitaria blev aktiva 1995 har brottsligheten minskat med över 90 procent, något som även de statliga myndigheterna har erkänt.Against the silence and abandonment, Tlachinollan, When justice becomes the people, s. 125

Samtidigt fortsätter även motståndet på annat håll. I kommunen Rancho nuevo de la democracia har invånarna länge arbetat för att skapa en autonom kommun, men har på grund av statens våldsamma repression ännu inte lyckats i sina försök. Ett stort bakslag inträffade 1999 då en av deras ledare, Marcelin Hisidro Santos, mördades.

Trots dessa motgångar har man under mars månad lyckats formulera en handlingsplan för upprättandet av en autonom kommun. I kommunen Xochistlahuaca har man kommit ännu längre och etablerat ett autonom samhällsbygge med fungerande tjänster inom administration, konfliktlösning, rättsväsende och sjukvård samt en lokal radiostation.

Motståndet tar sig många former och runt om i delstaten försöker bonde- och indianorganisationer skapa och utveckla alternativ till delstatsregeringens politik. Dessa oppositionella organisationer bemöts dock av ett hård repression och många av ledarna fängslas under falska anklagelser.

Två av de senaste och mest uppmärksammade fallen är fängslandet av Felipe Arriaga Sanchez, en av frontfigurerna i den ekologiska bondeorganisationen Campesino ecologista, samt Obtilia Eugenio Manuel från organisationen OPIT.

Behovet av internationell uppmärksamhet för situationen i Guerrero är stort och de sociala organisationerna uppmanar sympatisörer och försvarare av de mänskliga rättigheterna att reagera mot delstatsregeringens politik.

Ett möjligt alternativ är att skicka en protestbrev till delstatens makthavare. Detta finns att tillgå på människorättsorganisationen Tlachinollans hemsida.

Text:Anton Törnberg och Patrik Palm
Bild: människorättsorganisationen Tlachinollan