Fångar kräver att
ockupationen av Irak
upphör

Vaka för de kidnappade

Efter bortförandet den 26 november var det första beskedet att deadlinen, i bokstavlig mening, var satt till den 7 december. Det kom dock vädjanden från flera muslimska håll, vilket sannolikt är orsaken till att en ny deadline sattes till den 10 december. Bedömare talar om att det är ett gott tecken, för med erfarenhet från tidigare tillfällen har visat att de gånger som det skjuts upp, släpps de också ofta fria. Det har dock inte kommit några besked efter att senaste deasdlinen passerat, men även det tolkas av en del som ett gott tecken.

Regeringarna för de iblandade parterna har som vanligt kommit med vädjanden och fördömanden. Vad som är ovanligt i detta fall är de omfattande vädjanden som har kommit från den muslimska och arabiska världen, där bland de mer ovanliga i situationer som den här är de palestinska grupperna Hizbollah och Hamas. Det största sunnitiska partiet i Irak, Iraks Islamiska Parti, menar att det är fel att kidnappa personer som kommit för att hjälpa det irakiska folket.

Även den starka sunnistiska organisationen Committee for Muslim Scholars, vädjade också om gruppens frigivning. Den irakiske inrikesministern Bayan Bakr Solagh fördömer kidnappningen, då i hårda ordalag. Också utanför mellansöstern kommer vädjanden på frigivning. Den brittiska organisationen Muslim Association of Britain (MAB) skickade en av sina ledare, den irakiskfödde Anas Altikriti till Irak för att försöka få dem fria. En mängd palestinagrupper i Nya Zeeland har stämt in i kören för frigivning. Även om allt detta låter positiv, frågar sig en del hur de som håller dem skall kunna släppa dem utan att förlora ansiktet.

CPT har varit i landet sedan oktober 2002, och de fyra, britten Norman Kember 74, kanadensarna James Loney, 41, och Harmeet Singh Sooden, 32 samt amerikanen Tom Fox, 54 har på olika sätt försökt att hjälpa det irakiska folket. "Vi fördömer våra egna regeringar för deras handlingar i Irak" står det i ett uttalande från dem.

Tom Fox är kväkare, och genom hans arbete med ungdomar kom Mike Goren att lära känna honom för tio år sedan.

- De arbetar i Irak för att hjälpa de civila, som ingen av parterna i konflikten bryr sig om, säger Mike. De försöker se efter deras rättigheter och de hjälper anhöriga att finna personer som satts i fängelse av ockupationsmakten. De arbetar även för att få fångar fria. Tom Fox har nu varit i mellanöstern i två år, en tid som han inledde i Palestina.

- Mike har varit en sådan inspiration för mig, fortsätter Mike. Han försöker förändra världen genom att visa kärlek, att världen bara kan bli bättre genom att använda fredliga medel.

Hoppet Mike har är inte bara att Tom och de andra släpps, utan att detta också kan föra något gott med sig. Det kan visa för världen det CPT redan säger, att den bild som ofta ges av motståndsgrupperna i Irak som rakt igenom onda är felaktiga, och att det finns en mänsklighet även hos dem. På CPT:s hemsida står att läsa:

Vi är fortfarande oroade för våra kamraters välbefinnande. På samma gång som vi också är oroliga för välbefinnandet hos alla de irakier som lider under ockupationen.

De som håller våra kamrater har krävt att alla irakier ska släppas ur fångenskap, både från irakiska fängelser och från förvar i USA.

Det är vår övertygelse att vi alla har ett ansvar för att varje kombatant och varje fånge får återvända till sina familjer, att kriget tar slut och att ockupationen upphör.

Här i New York kan vännerna inom kväkarna och fredsrörelsen inte göra så mycket. I onsdags höll de en vaka för de fyra. Förtvivlan som de som känner Tom Fox eller de andra är förstås stor, vilket märktes utanför kväkarnas lokaler på Rutherford Place i New York, där staketet mer eller mindre tapetserats med uppmaningen att delta i vakan.