Groteska kalhyggen i
Amazonas

I Amazonas lever ett flertal ursprungsgrupper vars liv och kulturer utsätts för existensiella begränsningar och utrotning på grund av den industriella civilisationens aggressiva attacker i jakt på naturresurser. De senaste tre decennierna har över 90 procent av ursprungsfolken i till exemplevis ecuatorianska Amazonas utrotats och i genomsnitt en ursprungsgrupp per år försvinner sammantaget i den amazonska regnskogen. I dag är de flesta etniska territorier ockuperade av skogs- och oljebolag som med hjälp av militären förhindrar opposition och motstånd. Kolonialismen var en jämförelsevis lugn epok mot för dagens fruktansvärda våld på såväl ursprungsfolk som den natur de lever i.

Enligt huaoranikvinnornas ledare Alicia Cahuiya i Ecuador har det varit flera sammandrabbningar mellan ursprungsfolk och träd- samt oljebolag de senaste åren. På huaoraniterritoriet verkar träd- och oljebolag i symbios och det är ofta som de beväpnade bolagen hotar ursprungsfolken till livet och mord förekommer utan att polismyndigheterna ens reagerar. Huaoranifolket är ett av de ursprungsfolk som de senaste decennierna har drabbats hårt av exploateringen i Amazonas. Enligt Cahuija är hennes folks territorium idag att likna vid ett dödsläger där olje- och skogsbolagens närvaro har orsakat miserabla livsvillkor.

- I dag kan vi inte längre vara självförsorjande som innan, berättar hon, utan vi har gjorts beroende av bolagens allmosor för att överleva. Kvar finns varken fiskar i floderna eller djur att jaga i djungeln och föroreningarna gör att mitt folk lever med många permanenta hälsoproblem. Vår verklighet är en mardröm...

Oljebolagen och marknaden plöjer vägen

Genom flodsystem och oljevägar görs regnskogen tillgänglig for skogsbolagen som för varje dag växer till antal och som i regel opererar under skydd av polis och militär. Man uppskattar att den torka som drabbar de kalhyggena längs oljevägarna orsakar 80 procent av alla bränder i Amazonas. I Brasilien kalkylerar man att endast de illegala vägarna sträcker sig mer än 100 000 kilometer i landets regnskog och över 8 500 timmerbilar antas cirkulera permanent på dessa. Omkring 3000 olika skogsbolag opererar i bara brasilianska Amazonas Secretaría Regional Latinoamericana.

Marknadsvärdet och den stora efterfrågan på regnskogens unika trädarter har gjort att regeringar i samtliga amazonländer, vars perifera position i världsekonomin befrämjar bisarra korruptionskedjor, inte förmår förhindra det eko(själv)mord som regnskogsavverkningen innebär. Fattigdomen och brist på hållbara alternativ gör vidare att många människor som lever runt regnskogsregionen känner sig tvingade att sälja av träden på sina marker mot skamlös låg betalning. I Ecuador betalar skogsbolagen ofta så lite som 1 dollar för sekelgamla träd men för det mesta skövlar de i smyg utan folkets vetskap och med myndigheternas beskydd.

Med Texacos interventioner i Ecuador från och med 1960-talet initierades något som har kommit att betraktas som en av de största ekologiska katastroferna genom tiderna och där tusentals människor har fått sätta livet till. Texaco tvingades lämna landet 1992 och den miljöförstöring och folkmord som bolaget har gjort sig skyldig till är fortfarande ämne för ett internationellt rättsfall. Texaco öppnade upp ecuatorianska Amazonas för olje- och skogsindustrins mest hänsynslosa aktörer och idag är hela regionen uppdelad i gigantiska oljeblock där en rå exploatering av olja och skog äger rum på bekostnad av ursprungsfolk som till exempelvis huaoranis och den natur som de har levt i under tusentals år.

Naturreservat som exploateringsmekanism

Miljöorganisationen Accion Ecologica i Ecuador är en av de få aktörer som arbetar mot skogs- och oljeindustrin i Amazonas. Under ständiga mordhot kartlägger de bolagens operationer och bedriver en politisk kamp emot dem. Där jobbar bland annat miljöaktivisten José Proaño som har lagt ner mycket arbete på att åskådliggöra exploateringen av den amazonska nationalparken Yasuni, där det brasilianska oljebolaget Petrobras och svenska Skanska verkar under kontroversiella former. Proaño berättar att skogsbolagen nästan alltid föregås av oljebolagens vägbyggen och att deklarerandet av naturreservat, som till exempel den UNESCO-erkända Yasuniparken, inte har förhindrat exploateringen utan snarare tvärtom. I dag sker en ohämmad exploatering av olja och träd inom Yasuni, som är landets största och viktigaste naturreservat. Industrin som verkar där beskyddas av statliga militärstyrkor och bolagens privata vaktbolag. Proaño berättar att företagen verkar i en nästan total immunitet, med beskydd av korruperade politiker och myndigheter.

De områden som ska skyddas av konserveringslagarna utestänger civilbefolkningen och inskränker ursprungsfolken samtidigt som bolagen med hjälp av militären kan verka ifred inom nationalparken. Yasuni är ett typiskt exempel på konsekvenserna av den så kallade miljökonserveringen, som i övrigt är en falsk ekologisk ansats som sprider sig likt en farsot över världen. Konserveringsidén vilar på en absurd filosofi som ger företräde åt den västerländska och destruktiva civilisationen framför natur och ursprungskulturer. Istället för naturreservat borde istället den industrialiserade civilisationen begränsas i form av utrymme och på grund av de fatala ekologiska avtryck som följer i dess expansion.

Det aggressiva jordbruket

Ett ytterligare hot mot regnskogen är den pågående kolonialiseringen längs oljevägarna. Med vägbyggena kommer nybyggare som söker land för att odla och oftast innebär det en introduktion av jordbruksmetoder som helt utarmar och förstör den röda regnskogsjorden. I år beräknas upp till 15 procent av Amazonas vara kolonialiserat av jordbrukare som exporterar klassiska kolonialprodukter till den nationella och internationella marknaden. Kaffe och kakao är de vanligaste exportvarorna medan soja och oljepalmer är andra produkter som tilltar kraftigt. Samtliga av dessa produkter odlas under ohållbara och monokultiva former som helt förstör jordarna och förorenar vattensystemen med kemikalier. Böndernas beroende till en extern marknad gör dem dessutom extremt sårbara och konjunkturskänsliga. De låga priserna på råvaror som de producerar klämmer fast dem skuldförhållanden vilket gör dem oförmögna till självförsörjning.

Utvecklingen är humanitärt förkastlig liksom ekologiskt ohållbar. Den är också relaterad till ett större sammanhang där aktorer från Nord dikterar världsmarknaden, vilka varor som ska odlas respektive exploateras i Syd. Den nya efterfrågan på till exempel etanol i Nord har lett till att gigantiska arealer nu skövlas för odling av oljepalmer, en ohållbar produkt som hotar stora regnskogsområden..

Det växande såret

I dag består Amazonas till 20 procent av kalhyggen. Utvecklingen talar för att skövlingen kommer att öka de kommande åren om inte radikala metoder sätts in för att förhindra det som pågår. Enligt miljövetare skulle en deforestation på 30 procent ge en drastisk global klimatförändring, vilket belyser det faktum att exploateringen av Amazonas är en allas angelägenhet. Det hämningslösa våldet mot naturen i denna planetens största regnskog utrotar ursprungsfolk och kvaddar hela ekossystem. I slutet av denna process går världen otvivelaktigt mot ett apokalyptiskt öde.

I och med den eskalerande exploateringen av den planetära lunga som Amazonas är, påverkas det globala klimatet och vattenkretsloppet. Enligt ETC Group som bland annat sammanställer vetenskapliga miljöstudier pågår ett "ecocide" av irreparabla dimensioner i dagens Amazonas. Konsekvenserna av skogsskövlingen är bland annat torka, ökenspridning, orkaner och tropiska stormar. För varje år som går tillmäts skogsskövlingen allt mer digra ekologiska konsekvenser för livet på jorden och för förutsättningarna för framtida liv.

Latinamerikanska miljöaktivister rapporterar att för varje träd som huggs ner skadas omkring 40 fler och de ekologiska skadorna leder till att växt- och djurarter försvinner i en rasande fart från jordens yta. Aldrig förr i mänsklighetens historia har den biologiska mångfalden minskat så dramatiskt på jorden, vilket till stor del är direkt relaterat till skogsskövlingen. I skogarna (oavsett geografiskt läge) finns de ekossystem som rymmer flest växt- och djurarter och bevarandet av dem är en av mänsklighetens största samtida utmaningar.

Antalsmässigt är det tropiska livsformer som försvinner mest från jordytan, men läget är även katastrofalt på andra ställen. I till exempelvis Sverige finns det endast några få procent urskog kvar vilket har förödande konsekvenser för flora och fauna. Den svenska skogs- och pappersindustrin som annars är känd för att hämta träd till en skamlöst billig penning i östeuropa fortsätter dock att verka på hemmaplan som i fattiga grannländer. I Norden likväl som i Amazonas sker en irreparabel skogsavverkning. Behovet av lokal, regional och global organisering mot skogsindustrin kan helt enkelt inte överskattas.