Fortfarande svårt för
HBT-aktivister i Turkiet

Kaos GL heter en HBT-organisation som under Stockholm Pride besökt Sverige och festivalen. Under en eftermiddag höll de ett seminarium kring situationen i Turkiet. Mest uppseendeväckande för oss som bor i ett mer tolerant samhälle var att det senaste numret av deras tidning blivit konfiskerat av myndigheterna. En domstol hade kommit fram till att den bröt mot "landets moral". Så innan tidningen lämnat tryckeriet beslagtogs och konfiskerades den.

Ali Erol är ordförande för Kaos GL och berättar att den "homosexuella rörelsen" började på allvar i mitten av 80-talet. Då var rörelsen, eller rörelserna, stängda och osynliga och begränsade till bad och parker, precis som i större delen av världen och under större delen av modern tid. Men då började man att ta plats på universitetsområdena och bland studenterna. 1994 bildades Kaos GL som en fortsättning på denna rörelse och man öppnade upp rörelsen och anordnade möten. Enligt Ali Erol berodde denna vändning på att man ville visa homosexuella att de inte var ensamma utan att de var många fler som befann sig i samma situation.

Homosexualitet är inte olagligt i Turkiet men bristen på öppna homosexuella har gjort att homofobin i samhället och arbetslivet hittills varit osynlig. Man har inte vetat att det varit ett problem tidigare, konstaterar Ali. Trots att homosexualitet inte är olagligt så kan lärare som upptäcks vara homosexuella få sparken och homosexuella studenter kan relegeras från universiteteten.

- Så länge man är hemlig är det lugnt. Men nu vill vi synas och behandlas jämlikt, det är då problemen kommer. Synligheten har medfört konflikter, konstaterar Ali uppgivet.

Ali beskriver ändå utvecklingen i Turkiet som positiv, trots att deras tidning som tidigare påpekats, nyligen konfiskerats. Öppna homosexuella i Kaos GL upplever vare sig förföljelser eller trakasserier och man har börjat synas i "mainstream-media".

I den mäktiga turkiska militären är homosexualitet dock fortfarande tabu. Om en officerare visar sig vara homosexuell så sparkas han omedelbart. En vanlig soldat hamnar däremot hos den militära psykiatrin som ser homosexualitet som en sjukdom. En uppfattning som inte delas av den civila psykvården. Men att det råder homofobi även i övriga samhället ser Ali som en av de bidragande anledningarna till den minimala öppenhet som råder inom arbetslivet.

Den enda kvinnan i panelen, Burcu, beskriver situationen för homosexuella kvinnor i Turkiet:

- Vi lever i ett mansdominerat samhälle – man ses som en andra klassens människa som kvinna. Som homosexuell blir jag dessutom diskriminerad på två grunder. Homosexuella män blir dock hårdare diskriminerade. Problemet är att lesbiska inte kommer ut och inte syns. I Turkiet betraktas inte kvinnor som bärare av en sexuell läggning. Och när väl kvinnor kommer ut så blir de också därför mindre diskriminerade.

Ali berättar att även feministiska och progressiva rörelser har varit motståndare till homosexuellas rättigheter men det börjar lätta upp nu och både feminister och anarkister har börjat erkänna deras rättigheter. Men därifrån är steget till den turkiska riksdagen stort där inte ett enda parti tagit ställning för homosexuellas rättigheter. Även om det regerande islamistiska partiet, AKP, inte stödjer rättighetsfrågan så tar de inte heller avstånd från homosexuella. Nyligen valde riksdagen dock att förhindra en diskrimineringslagstiftning som innefattade homosexuella, men inte heller oppositionen stödde denna.

- AKP hatar oss inte men de väljer att inte heller skydda oss, konstaterar Burcu. Homosexuella kan inte kyssas öppet och att hålla hand är inte tillrådligt, inte ens i Ankara.

Men självklart finns det undantag, homosexuella turister utsätter sig för betydligt mindre risker om de visar sin kärlek öppet än infödda turkar. Money talks, som alltid.