Torsdag 21 september 2006
- När internationella är här är det mindre våld, bekräftar Abed Alrhmam Mousa.
Ofta kommer bosättarna på natten, eller när någon i familjen är ensam. Det sker både i hemmet och när de är ute och vallar fåren. Bosättningen Qiryat Arba har en polisstation och det var dit Abed Alrhmam Mousas bror ringde för att anmäla att han blivit knivhuggen av bosättare och för att få hjälp med sina skador. Det tog flera timmar innan polisen kom.
- Det tar fem minuter för polisen att komma när bosättarna ringer, men när vi ringer tar det tre timmar, säger Abed Alrhmam Mousa.
Polisen skrev en rapport, men den har aldrig följts upp.
För två månaders sedan försökte bosättarna bränna ner Abed Alrhmam Mousas hus medan han och hans familj befann sig därinne. De är inte de enda som blivit utsatta för bosättarnas våld.
Hela byn bodde däromkring tidigare, men efter upprepade attacker från bosättare när de kom mitt i natten beväpnade med maskingevär, knivar och pepparsprej. När de brände husen och misshandlade byborna beslutade sig alla för att flytta längre från bosättningen. Även tältet som de internationella bodde i blev slitet i i bitar. Nu står husen tomma. Tretton människor är hemlösa.
- Det här är ingen isolerad händelse. Det här är en utarbetad strategi av den israeliska staten, som arbetar för att separera byar och städer på Västbanken från varandra. Palestinier hittar alltid sätt att göra motstånd, säger Kajsa 25 år, som är en av de frivilliga solidaritetsarbetarna i området.
En lokalgrupp i området som kallas Palestinian Solidarity Project, PSP, har jobbat med byborna i ett jordbruksprojekt. Ett tusen olivträd planterades, men förstördes nästan omedelbart av bosättare som sågade ner dem framför ögonen på byborna.
Bosättarna har nu satt upp ett tält på halva vägen mellan bosättningen och byn Susiya, som ligger ett par kilometer därifrån. Den palestinska lokalbefolkningen är rädda för att de ska försöka att etablera en ny bosättning. Det är ett av de sätt som har använts tidigare.
Några israeler har satt upp husvagnar eller tält på ett område som tillhör palestinier. När de har ockuperat området tillräckligt länge blir området erkänt som en bosättning av den israeliska staten.
- Det är bara en tidfråga innan de tar min mark också, säger Abed Alrhmam Mousa.
Hans grannes mark har redan stulits av bosättarna. Även vattenkällorna har tömts och de tvingas ordna med vatten från annat håll. Hur framtiden ser ut för de palestinska byborna är oklar eftersom inget vet hur långt bosättarna är beredda att gå.
Fotnot: Kajsa är en fingerat namn.