Byborna i Susiya vägrar
vika sig

Medan vi vandrar nedför det karga bibliska landskapet vänder hon sig om, hytter fingret åt honom och säger ”Kom ihåg... att säga att du bara följer order är inget försvar”. Soldaten ser förvånad ut och slår sedan ut med händerna. Hans vapen hänger fritt runt halsen. Det ser ut som om han kämpar för att hitta ett lämpligt svar. Hennes förolämpning, ekande Eichmanns rättegång i Jerusalem, lämnar honom mållös. Soldaten, en officer, håller vakt vid en militärpostering intill bosättningen i Susiya. Kvinnan, en representant från Ta’yush - en israelisk grupp som arbetar mot ockupationen av Palestina – besöker palestinska byar i området tillsammans med aktivister från Palestinian Solidarity Project, PSP.

Äldre par misshandlades

I måndags ledsagade soldater från den här utposten sju unga bosättare och såg sedan på när de knuffade, hotade och slog ett äldre palestinskt par med tjocka pinnar. Händelsen utspelade sig för fyra dagar sedan, men officeren säger att det är omöjligt att något sådant skulle kunna hända. ”Det kan inte ha hänt. Om jag får redan på att någon av mina soldater gör något sånt, så kommer jag att ge honom stryk. Jag kommer att bryta benen på honom”.

I vilket fall som helst är Haj Khalils ben ömma och svullna, med en fraktur i ett av skenbenen. Han fru begraver ansiktet i sina händer medan han pratar, understryker hans berättelse genom nickningar och suckar av förtvivlan.

“Det är väldigt viktigt för oss att ha internationella här. De måste alltid vara här, annars kommer dem igen”, säger Haj Khalil. Ta’yush, PSP och kristna fredgrupper i Hebron planerar att samarbeta för att kunna etablera en permanent närvaro i området. Byborna - som lever utspridda på steniga kullar i Susiya bland solceller och hemmagjorda TV-antenner som bryter av från beduinernas annars traditionella bohag av tält, gethagar, och argsinta vakthundar – faller alla med jämna mellanrum offer för bosättarnas aggression med militärens godkännande.

Målet: alla palestinier ska evakueras

Byborna har inte heller kunnat sköta sina olivlundar på flera år. Träden omgärdar en israelisk militärbas, som ligger alldeles intill ett fält där militären övningskjuter. Bland träden ligger gamla resultatblad, genomskjutna pappersbitar som visar hur soldater lär sig att knappa in på sina mål.

Militären önskar evakuera alla palestinier levandes i området från Susiyabosättningen till staden Yatta för att skapa något som Israel kallar en ”free fire zone”. Denna process har frusits på grund av kraftigt icke-våldsamt motstånd från palestinierna levandes i området, men det är juridiskt svårt att motsätta sig beslutet eftersom den israeliska rätten generellt sett inte lägger sig i vad den anser vara ’professionella utlåtanden’ av militära experter angående säkerhetsfrågor.

Bosättarna i Susiya, etablerad i mitten på 80-talet under samma period som många palestinska familjer som tvingades flytta från sina bergshem i närheten för att ge plats åt israeliska arkeologiska exkavationer, närmade sig inte byborna idag.

Bosättarna stod med soldaterna, deras vita kläder bröt av från de grågröna soldaterna och den röda jorden. Deras små flickor bar långa kjolar och färgglada band i håret då de småsprang tillbaka till bosättningen med en liten hund i hasorna. Haj Khalil, lutandes på sin käpp, skakade tyst på huvudet.

Soldaterna beskyddar bara bosättarna

Byborna i Susiya har alla något att säga om fäderna och bröderna till de små bosättarflickorna. De flesta har blåmärken och ärr som stöd för sina berättelser om män i huvor som tänder eld på deras tält mitt i natten, spräcker skallbenen med gevärskolvar och hugger dem i armarna med knivar.

Alla har de fått lära sig att policyn som fastslår att israeliska soldater ska beskydda både palestinier och israeler inte gäller i praktiken. Israelisk militär dricker vin med bosättarna och kommer till Susiya bara för att beskåda förtrycket.

Eftersom beduinerna i Susiya saknar skydd från både juridiska och militära institutioner, lämnas de att försvara sig själva. De välkomnar därför stöd från palestinska, internationella och israeliska solidaritetsgrupper. Byborna är fast beslutna att fortsätta leva så som de alltid har gjort. Varje andetag, varje fotsteg och varje droppe getmjölk vittnar om deras motstånd.