Objudna gäster görs
till anti-medborgare

Denna röntgenbild visar socialantropologen Shahram Khosravi under sin föreläsning Objudna gäster på Stockholms universitet den 17 oktober. Khosravi forskar om migration vid CEIFO (Centrum för forskning om internationell migration och etniska relationer).

Shahram Khosravi på Stockholms Universitet. Foto: Anki Bengtsson

Röntgenbilden av människor i en container handlar om hur irreguljära immigranter görs till anti-medborgare genom hur de beskrivs i den offentliga debatten, genom lagstiftning och politik. När de görs till anti-medborgare behöver medborgare inte känna något ansvar för hur de behandlas. ¹

Khosravi använder irreguljära immigranter för människor utan uppehållstillstånd som lever och oftast jobbar i samhället.

- Vilken benämning vi använder är ett politiskt ställningstagande. I de valen kan vi reproducera maktrelationer eller välja att inte göra det, säger Khosravi.

Illegala invandrare är en benämning som återskapar maktrelationer och ett särskiljande av "vi" som hör hit och "de" som inte gör det. Khosravi tycker att det vanliga ordet papperslösa är lite missvisande i svenska samhället. Det är en översättning från franska sans papier. I Frankrike kontrollerar polis att invandrade bär med sig identitetshandlingar i vardagen. Det görs inte, i alla fall inte i samma utsträckning, i Sverige.

-Gömda tycker jag inte heller är så bra ord. De lever mitt ibland oss. De levererar din hempizza utan extra kostnad, delar ut reklam, städar tunnelbanevagnarna under natten. De protesterar på Sergels torg. De syns om vi vill se dem.

Khosravi har i sitt etnografiska fältarbete om irreguljära immigranter, som han påbörjade 2004, intervjuat 28 personer som alla är asylsökande och har fått avslag. 25 av dem jobbar, men en kvinna från Pakistan får ingen lön utan mat och sovplats för sitt arbete i ett privat hem. Tre av dem har hinder för att arbete (satt i förvar, funktionshinder)

-Den vanligaste frågan om irreguljära immigranter är hur många är de. Varför är det så viktigt? Varför statistik som ändå inte stämmer? För att det tillgodoser politikers, myndigheters, fackföreningars, forskares och journalister behov.

Khosravi tar upp exemplet apatiska barn till asylsökande hösten 2005.

-Migrationsverket polisanmälde13 fall. De anmäldes inte till socialtjänsten. Föräldrarna till barnen gjordes till lagbrytare och amoraliska. Samtliga fall friades nyligen.

Han berättar om när han var på Migrationsverkets förvaret i Märsta och frågade avdelningschefen om ett utvisningsfall av en kurdisk kvinna som försökt begå självmord.

-Han förnekade att det var ett självmordsförsök utan sa att hon skadade sig själv för att få stanna i Sverige. Han tyckte jag var oförskämd som jämförde hennes självmordsförsök med svenska ungdomars självmordsförsök.

Genom att skilja (vita) medborgare från (icke-vita) icke-medborgare görs de irreguljära immigranterna inte bara till icke-medborgare utan till anti-medborgare. De beskrivs som amoraliska, lagbrytare, lögnare och en belastning för samhället. Genom att ha makt över problemförklaringar och handlingar går det att skapa opinion för en acceptans att utvisa människor, att sätta människor i förvar och att kriminalisera människor som inte begått något brott.

I verkligheten är irreguljära immigranter ovillkorligt skötsamma, annars skulle de bli utvisade. De plankar aldrig i tunnelbanan, kör inte för fort, kommer aldrig för sent och säger inte nej till övertid eller dåliga arbetsförhållanden.

Khosravi tar upp de vardagliga risker som irreguljära immigranter lever i: utvisningshot som kan uppstå när de hyr bostad eller vid besök på vårdcentral, uteslutning ur folkhemmet (utbildning, hälsovård, bostad, lagligt skydd), våld/våldtäkt och utsatthet som sexuella trakasserier som inte polisanmälas i risk för utvisning, lurad på sin lön och arbetsrättigheter, diskriminering och rasism.

-Irreguljära är uteslutna men samtidigt inneslutna i samhället. De utesluts från lagligt skydd men är objekt för lagens utövning. De har ingen representation i politiken men är objekt och instrument för politisk debatt. De får ingen röst i den offentliga debatten men används som sensationella figurer i massmedia.

Den italienska filosofen Giorgio Agamben, som har myntat benämningen homo sacer – det avpolitiserade (nakna) livet, menar att det just är genom denna "inneslutande uteslutning" som den suveräna makten upprätthålls. Den makten gör irreguljära immigranter till undantag, de som inte får vara medlemmar i ett samhälle.