Alternativa energier och
biobränsle – för vem?

I den industrialiserade världen ser man biobränslen som ett alternativ för att kunna fortsätta med den livsstil som man har vant sig vid. Men ett aber för de västerländska länder som tar initiativet är att de själva inte har tillräckligt med mark för att kunna odla biobränsle i en post-petroleum era.

Med koloniala förtecken försöker man därefter att framställa problemen och behoven som globala. Och visst är konsumtionen i Nord och industrisamhällets konsekvenser globala ur vissa aspekter, till exempel så drabbar klimatförändringarna hela planeten och kanske allra mest dem i Syd.

Perspektiv underifrån

Men det finns viktiga dimensioner som trollas bort i den alternativa energipolitiken. Och en av dessa handlar om Nords exploatering av Syd vars energikonsumtion inte ens är mätbar med den industrialiserade världens.

Så när ekonomiska institutioner som Världsbanken och västerländska regeringar sen påtvingar skuldsatta länder olika kommersiella program om att odla för biobränslen är det därför inget annat än en ny form av kolonialism som det handlar om – en neokolonialism med ekologisk retorik men med en exploateringens praktik.

De ekologiska och sociala dimensionerna har en immanent problematik som förvrängs i debatten. Biobränslen innebär att enorma landarealer måste förvandlas till kemiska monokulturer för att kunna täcka den industrialiserade världens energibehov. Monokulturer som dessutom kräver oljebaserade produkter i form av bekämpningsmedel et cetera. Och vart finner man denna mark om inte i Latinamerika, Asien och Afrika?

Land med naturliga ekosystem eller där man nu odlar mat tas därefter i beslag i Syd bara för att kunna förse västvärldens hämningslösa energikonsumtion. Och på den vägen offras regnskogar som Amazonas och så vidare - bara för att Svensson ska kunna fylla sina tankar med etanol. I bilar vars produktion kräver olja, exploatering av råmaterial och som dessutom producerar tonvis av industriellt avfall.

Uppgifter som Nord vägrar inse

Det finns olika undersökningar som skulle kunna öppna upp debatten om biobränslen och som belyser baksidan av västvärldens alternativa energipolitik. Främst är det miljöorganisationer och nätverk från Syd (till exempel Oilwatch eller Acción Ecológica i Ecuador) som har lagt ner tid på att analysera de ekologiska och sociala konsekvenser som bioproduktionen medför.

Elizabeth Bravo från Acción Ecológica demonstrerar i sin bok ”Biocombustibles” att det krävs lika mycket odlingsyta för att livnära en människa under ett år som för att fylla en tank med etanol. Och för att tanka en bil under två veckor och som kör efter genomsnittliga europeiska måttmätt krävs det lika mycket energi som skulle kunna livnära 26 personer ett helt år. På grund av absurda statsskulder har de drabbade länderna inte heller något större val än att följa direktiven från Nord. Vad är det hållbara eller rättvisa i det?

Samma aktörer bakom oljan som sojan

De verkliga vinnarna i den kommersiella karusellen bakom bioproduktionen är bilindustrin och stora oljebolag som Repsol, Petrobras med flera. Det är oljeindustrin som investerar mest i att skövla upp skogar eller förvandla konventionell jordbruksmark till genmanipulerade och kemiska fält av monokulturer för biobränsle.

Men utöver den industriella sektorn ligger även organ som FN, Världsbanken och olika regeringar bakom Planen. Tillsammans utövar dessa aktörer ett stort tryck för att de så kallade utvecklingsländerna ska satsa på odling av biobränslen – helt i linje med kolonialismens exportorienterade ekonomiska modell.

Stora miljöskyddsorganisationer som Världsnaturfonden (WWF), The Nature Conservancy (TNC) och Wildlife Conservation Society (WCS) är också med i spelet genom att ge så kallade miljöråd inför projekten. För att få en miljölicens anlitar bolagen dessa för pengar och därmed gör båda parter en god affär. Men på bekostnad av människor och natur som befinner sig i vägen.

De verkliga motiven

De perspektiv som dominerar i debatten och politiken om biobränslen handlar när allt kommer omkring om att försvara och bevara den västerländska livsstilen, produktionen och konsumtionen. Om de ekonomiska och politiska makthavarna verkligen sökte hållbara alternativ skulle de destruktiva och icke-hållbara industrier som står för den mesta samhällets energikonsumtion att ifrågasättas fundamentalt.

Men energikonsumtionens själva vara är en icke-fråga där gränsen mellan skyldiga och offer liksom vinnare och förlorare effektivt raderas genom att det skapas ett gemensamt Vi utan skillnad mellan folk och fabrik, allmänna och industriella intressen.

I verkligheten finns det skillnader. För människor har inte samma skuld som stora industrier och bolag, arbetare har inte samma skuld som direktörer, ursprungsfolk kan inte jämföras med kolonisatörer och framför allt, vilket är fallet om biobränslen; Syd har inte samma ansvar som Nord. Även om alla tvingas betala kalaset för några få.

Filosofins avgrundslika fattigdom

Den dominerande diskursen kring alternativa energier och biobränslen vilar på ett i grunden okritiskt tänkande där man inte förmår att se bakom paradoxala begrepp som ”hållbar utveckling” eller genomskåda de intressen som ligger dolda i ideologin om ”utveckling och framsteg”.

Först som sist bygger den industriella civilisationens logik på materialistiska och linjära perspektiv (som begreppen utveckling och framsteg indikerar) och antropocentriska föreställningar om att människan skapar världen. Men dessa perspektiv är också etnocentriska till sin natur eftersom människan anses skapa världen enligt ett universellt telos (mål) där det bara finns en väg att vandra.

Den västerländska filosofin som industrisamhället springer ur följer därmed rasismens och förtryckets heliga tradition och överordnande position där andra kulturer marginaliseras och naturen exploateras.

Industrisamhällets utvecklingslära och teknologiska evolutionism grundas på en filosofi där människan och hennes värld separeras naturen som vidare är henne underordnad. Allt bygger på att konstruera och exploatera. Vad är hållbart inom ramen för en sådan filosofi?

Och därefter är det kanske ingen slump att de som ivrar mest för en ”hållbar utveckling” eller ”alternativa energier” idag är de multinationella bolag vars verksamheter är som mest destruktiva. Ta bara en titt på Chevron Texaco’s, Shell’s eller andras hemsidor som tillhör utvecklingens tonsättande välgörenhetsklubbar.