"Vi har ett
apartheid-system"

Barghouti beskrev förhållandena under den israeliska ockupationen som en form av apartheid. Han pekade på att palestinierna fråntagits tillträde till 80% av sina vattentillgångar, att israeler tjänar i genomsnitt 25 gånger mer än palestinier gör samtidigt som palestinier får betala dubbelt så mycket för sin el. En annan form av diskriminering, som enligt Barghouti inte ens fanns under apartheid-regimen i Sydafrika, är att majoriteten av alla stora vägar i Palestina är reserverad för israeliska medborgare, bosättare och soldater. Använder en palestinier dessa vägar kan denne kastas i fängelse av armén.

Sammanlagt har 40% av alla vuxna palestinier någon gång under sitt liv suttit i israelisk fångenskap. Som förevändning för denna politik lyfter Israel rutinmässigt upp frågan om säkerhet. En säkerhet som för första gången i historien förväntas upprätthållas av det ockuperade folket. För Barghouti är frågan en annan.

- Vilken säkerhet? Och för vem? Pratar vi om säkerhet enbart för israeler, men inte för palestinier? Är det okej om ingen israel dör, men tusen palestinier dör? Betyder säkerhet enbart att man inte dödas? Eller betyder säkerhet också social säkerhet, ekonomisk säkerhet och säkerhet i vardagslivet?

Ett annat exempel på hur palestinierna görs ansvariga för situationen är när man skyller problemen på den interna oenigheten mellan Fatah och Hamas. Barghouti påpekar först och främst att palestinierna inte bara består av Fatah- och Hamasanhängare, utan att det finns en stor tyst majoritet däremellan. Han anser att man också förbiser bakgrunden till den interna konflikten.

- Vi hade väldigt bra president- och parlamentsval. Men när vi hade haft detta val gillade vissa [väst med andra ord] inte resultatet. Och när vi lyckades få Hamas och Fatah att enas och forma en nationell samlingsregering för ett och ett halvt år sedan, en regering som representerade närmare 96% av valkåren - vad hände då? Den blev isolerad, bojkottad och belägrad.

Omvärlden gömmer sig därmed från sitt ansvar enligt Barghouti. Därför hoppas han på en effektiv internationell rörelse för bojkott och sanktioner mot det israeliska apartheid-systemet.

- Det minsta vi kan kräva av länder som respekterar de mänskliga rättigheterna – som Sverige och Norge – är att de slutar köpa militärt materiel från Israel. Varför behöver Sverige köpa militärt materiel från Israel?

En central uppgift för en sådan rörelse är för Barghouti också att bemöta mediernas förvrängda verklighetsbeskrivning. Solidaritetsrörelsen måste leta efter verkligheten som den ser ut och kräva av journalisterna och medierna att de visar verkligheten. Men det räcker inte med det, Barghouti lyfter fram betydelsen av att folk som solidariserar sig med Palestina åker ner dit för att med egna ögon se situationen. I likhet med vad många andra från Palestinagrupperna (PGS) och International Solidarity Movement (ISM) gör. Efter denna vädjan om hjälp från det internationella folkliga samfundet avslutar Mustafa Barghouti sitt anförande med följande hoppfulla ord.

- Vi, det palestinska folket, kanske är svaga idag. Vi kanske möter många problem. Men jag säger er, vad som än händer kommer vi aldrig att acceptera att vara slavar under ockupationen, under apartheid. Vi kommer att kämpa för vår frihet, och vi kommer att få den.