Kamrater,
premiepensionsplacerare,
lyckliga medborgare!

Vi erkänner. I ett visserligen planerat, men i ett nationalekonomiskt obetänksamt ögonblick, för nio månader sedan blev vår egen avsaknad av kollektivt solidariskt tänkande helt uppenbart för oss. Några ödesdigra sekunder av moralisk slapphet, några reflexiva pirrningar i de därför avsedda primitiva organen, har redan skapat en i jämförelse med detta låga nöje betydligt större skada för det svenska samhället. I ören och kronor räknat. Och denna, vår moraliska och för statsbudgeten i reella värden räknade, skuld kommer på grund av detta öka för var dag som går efter denna allhelgonahelg. En skuld som vi hoppas att framtida skattereformer retroaktivt kommer att lägga på våra axlar tillsammans med en marknadsanpassning av de sexsiffriga belopp i studieskulder vi ådragit oss genom studier i kontraproduktiva humanistiska ämnen.

Eftersom efterbörden av detta vårt moraliska tillkortakommande inte ens i dessa moderna tider kan förlösas på gatan så kommer vi alltså inte till punkt och pricka kunna uppfylla dessa nationella lustfyllda förpliktelser. Vi kommer nämligen att förpassas till något av våra i dag slimmade men fortfarande byråkratiska kolosser till tärande offentliga byggnader. Om det är universitetssjukhuset i Malmö eller sjukhuset i Lund vet vi i skrivande stund ej. För även om det ekonomiska framåtskridandet ännu inte lagt ner samtliga skattefinansierade BB-avdelningar i vårt avlånga land har i alla fall den ekonomiskt sunda osäkerheten, liksom för de framtida pensionerna, blivit betydligt större.

Hoppas att ni trots allt får ett trevligt firande!